Immunterapi som framtida behandling mot neurodegenerativa sjukdomar
Immunterapi som framtida behandling mot neurodegenerativa sjukdomar
Immunterapi mot tumor necrosis factor alpha (TNFα) och andra proinflammatoriska molekyler har revolutionerat vården av patienter med reumatoid artrit och vissa andra autoimmuna sjuk domar. Antikroppsbaserad behandling har med framgång även börjat användas mot en rad andra tillstånd, såsom osteoporos, makuladegeneration och vissa maligniteter. Bland annat kan en undergrupp av patienter med malignt melanom i dag behandlas med så kallade checkpoint-hämmare, antikroppar riktade mot proteiner som kontrollerar det adaptiva immunförsvaret. Upptäckten av dessa målmolekyler för innovativ cancerbehandling belönades 2018 med Nobelpriset i medicin eller fysiologi.
För neurologiska sjukdomar har utvecklingen gått långsammare. Dock kunde redan för drygt 15 år sedan antikroppar mot anti-integrin α4 registreras som behandling för en viss form av multipel skleros och ytterligare antikroppsbaserade läkemedel har sedan dess tillkommit. Ännu saknas immunterapi för neurodegenerativa sjukdomar, men intensiv forskning och utveckling har visat lovande resultat.
NEURODEGENERATIVA SJUKDOMAR
De neurodegenerativa sjukdomarna innebär ett stort lidande för såväl patienter som anhöriga och innebär en stor hälsoekonomisk belastning för samhället. I Sverige uppskattas i dag cirka 200.000 individer vara drabbade och prevalensen förväntas fortsätta stiga i takt med den ökande livslängden. Av dessa kroniska och progressiva tillstånd som drabbar det centrala nervsystemet utgör Alzheimers sjukdom den vanligaste diagnosen med cirka 100.000 drabbade individer, följt av Parkinsons sjukdom med ungefär 25.000 fall. Vidare är Lewy body-demens och frontotemporal demens relativt vanliga sjukdomar, var och en med cirka 10.000 drabbade individer i Sverige. De övriga sjukdomar som berörs i denna artikel är amyotrofisk lateralskleros, progressiv sup ranukleär paralys, kortikobasal degeneration, multipel systematrofi, Huntingtons sjukdom och Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. De olika sjukdomarna är listade i tabell 1.
Ännu finns endast symtomlindrandeterapier att tillgå för några av de neurodegenerativa sjukdomarna. Vid Alzheimers sjukdom används två olika typer av läkemedel – tre olika kolinesterashämmare och en NMDA-receptorantagonist – som syftar till att potentiera synapsfunktionen respektive motverka toxiska effekter hos hjärnans kvarvarande nervceller. Trots att de ofta felaktigt betecknas som ”bromsmediciner” påverkar dessa farmaka inte den degenerativa processen i drabbade hjärnområden. Vid Parkinsons sjukdom kan tillförsel av L-dopa och dopaminreceptoragonister motverka de motoriska symtomen, men inte heller dessa mediciner angriper de patofysiologiska mekanismerna. Vid Lewy body-demens kan samtliga dessa läkemedelsgrupper prövas för att dämpa den kombination av motoriska och kognitiva symtom som är typisk hos dessa patienter. För de övriga neurodegenerativa tillstånden finns inte heller några substanser riktade mot underliggande sjukdomsmekanismer. Sammantaget kan de behandlingar som i dag finns tillgängliga mot neurodegenerativa sjukdomar endast åstadkomma en viss symtomlindring, om än vid Parkinsons sjukdom ofta på ett effektivt sätt tidigt i sjukdomen.
