Evobrutinib är den första BTK-hämmaren som visar signifikant minskning av kroniska lesioner vid RMS

En ny analys av fas II-data för Evobrutinib visar att preparatet reducerar den akuta och den kroniska inflammationsprocessen i det centrala nervsystemet. Det innebär att man potentiellt kan bromsa tidiga indikationer på att MS-sjukdomen progredierar.

En post-hoc analys av fas II, visar att Evobrutinib, den perorala Brutons tyrosinkinashämmaren (BTKi) som kan ta sig in i centrala nervsystemet (CNS), påverkade hjärnskador associerade med kronisk inflammation i CNS. Det gör den till den första BTKi som uppvisar signifikanta minskningar av långsamt expanderande lesioner (SEL). SELs är kroniska, aktiva lesioner som skadar myelinet, och tros vara en tidig indikator på sjukdomsprogression vid MS.

Dessa data presenterades på ECTRIMS tillsammans med ytterligare data som visar att behandling med Evobrutinib minskar skovaktiviteten och antalet nya hjärnlesioner hos patienter med sämre MS-prognos det vill säga de med en högre nivå av neurofilament vid studiestart.

Dessutom presenterades den första och enda integrerade säkerhetsanalysen av en BTK-hämmare som visar att Evobrutinib tolereras väl i tre olika fas II-studier av över 1 000 patienter med autoimmuna sjukdomar, inklusive MS.

Det aviserades också att rekryteringen till den efterföljande fas III-studien av Evobrutinib inom MS, EVOLUTION, har slutförts i förtid och studien fortskrider enligt plan.

– Tidigare fas II-data har redan visat att Evobrutinib kan siginifikant minska både skovaktiviteten och den akuta inflammatoriska aktiviteten i hjärnan hos personer med MS. Nu finns det stöd för att Evobrutinib också minskar de svåråtkomliga, inkapslade, kroniska lesionerna, vilket ger ytterligare stöd för molekylens potentiella effekt på neurodegeneration och sjukdomsprogression, säger Dr Dimitri Guala, medicinsk rådgivare på Merck.

– Merck är engagerat inom neorologi med två behandlingar idag, och vi fort- sätter satsa stort inom området för att ge möjlighet för patienter att få bättre behandlingar, säper Petra Skare, medicinsk direktör på Merck AB i Sverige och på Island.

Analysen från fas II-studien utvärderade effekten av evobrutinibbehandling på SEL-volymen från baslinjen fram till vecka 48. Evobrutinib reducerade SEL-volymen jämfört med placebo på ett dosberoende sätt med den högsta effekten med 75 mg två gånger dagligen (p=0,047). I en subgruppsanalys var effekten av evobrutinib på SEL-volymen också särskilt tydlig hos patienter med mer avancerad sjukdom. SEL är ett potentiellt resultat av ackumulerande neuronal skada, särskilt axonal förlust, och uppstår oberoende av akut inflammation associerad med kontrastladdande (Gd+) lesioner. Dessa resultat, i kombination med minskningen av Gd+ lesioner som rapporterats tidigare, tyder på att Evobrutinib minskar både akut och kronisk neuroinflammation som tillsammans leder till förvärrad funktionsnedsättning.

Förutom SEL-volymmätning är bedömning av nivåer av de lätta kedjorna av neurofilament (NfL) i blod en annan biomarkör för att utvärdera sjukdomsprogression. Tidigare presenterade data visade att Evobrutinib signifikant sänker NfL-nivåerna i blodet så tidigt som i vecka 12, där nivåerna förblir reducerade till analysens slut vid vecka 24. Ytterligare en post-hoc-analys av fas II-studien visade att höga nivåer av NfL vid baslinjen kunde förutsäga förhöjd skov- och lesionsaktivitet. Evobrutinib 75 mg en gång dagligen eller två gånger dagligen reducerade skov- och lesionsaktiviteten jämfört med placebo eller Evobrutinib 25 mg en gång dagligen under 24 veckor, även hos personer med mer avancerade MS med höga NfL-nivåer vid baslinjen. Dessa initiala fynd över NfL-data kombinerat med SEL-data fortsätter att visa Evobrutinibs potentiella påverkan på sjukdomsprogression.

Den mest omfattande integrerade säkerhetsanalysen för en BTK-hämmare i autoimmuna sjukdomar presenterades också. Analysen, som använde sammanslagna data från tre fas II-studier över SLE, reumatoid artrit och skovvis MS från 1083 patienter, inkluderade olika doser: 25 mg eller 75 mg en gång dagligen, eller 50 mg eller 75 mg två gånger dagligen. Evobrutinib tolererades i allmänhet väl med liknande frekvenser av biverkningar mellan evobrutinib och placebo efter indikation och tvärsöver studier. De vanligaste biverkningarna som rapporterades var urinvägsinfektioner (9,5% mot 8,5% placebo), nasofaryngit (7,3% mot 5,5% placebo), diarré (6,2% mot 4,8% placebo) och ökning av alaninaminotransferas (ALAT) (2,9% mot 1,5% placebo). Förhöjda levervärden var asymtomatiska och reversibla vid behandlingensstop.