Arkeologiska benfragment visar riskgener för nutida sjukdomar

I ett och samma nummer av den högt ansedda vetenskapliga tidskriften Nature publicerar en stor internationell forskargrupp nu fyra vetenskapliga artiklar samtidigt. Dessa kastar nytt ljus på allt från folkvandringar och våra förhistoriska släktingar till genetiskt förutbestämda risker att utveckla olika hjärnsjukdomar.

Kristian Kristiansen, professor i arkeologi, Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet.

Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet, är medförfattare till samtliga fyra artiklar och har varit med och lett forskningsstudien som avslöjar våra skandinaviska förfäder.

Trots att de vetenskapliga artiklarna sinsemellan rör så olika upptäckter flyter de samman till en och samma större berättelse: En berättelse som beskriver hur samspelet mellan olika faktorer som migrationsmönster, miljö, kost och livsstil under den paleolitiska eran (tidig stenålder) och framåt har lämnat avtryck i dagens genetiska material.

Genom att jämföra de förhistoriska DNA-profilerna med analyser av nutida DNA-profiler och kombinera arkeologi med forskning inom en lång rad andra forskningsfält som medicin, epidemiologi och historisk migrationsforskning har forskargruppen lyckats skapat ett vetenskapligt precisionsverktyg som ger helt ny kunskap.

MS har spårats

En fråga som sysselsatt forskare i många år är exempelvis förekomsten av multipel skleros (MS), en neurologisk sjukdom i det centrala nervsystemet där kroppens egna immunceller angriper isoleringen som omger nervfibrerna i hjärnan och ryggmärgen. Vad kommer det sig att det är ungefär dubbelt så stor risk att drabbas av MS i norra Europa jämfört med södra?

Flera olika teorier har förts fram genom åren men ingen har tidigare kunnat presentera ett uttömmande svar. En anledning har varit svårigheten att hitta ursprunget till MS.

Med hjälp av de förhistoriska DNA-profilerna och den tvärvetenskapliga forskningsmodellen har forskargruppen nu kunnat följa de genetiska spåren för riskgenen bakåt och hitta dess geografiska ursprung för 5000 år sedan.

Närmare bestämt till när Jamnakulturen migrerade över den pontiska stäppen (nuvarande Ukraina, sydvästra Ryssland och västra Kazakstan) och blandade sig med östeuropeiska bondegrupper för att sedan i form av Snörkeramiska grupper sprida sig över Europa (läs mer i artikeln Ny studie avslöjar våra skandinaviska förfäder).

Teori om zoonoser

Studien tyder också på att det skulle kunna ha varit en distinkt fördel för Snörkeramikerna att behålla riskgenerna, trots att genen ökar risken för att utveckla MS.

Några bevis för att riskgenen skulle kunna ha inneburit en fördel ges inte i den vetenskapliga artikeln men forskargruppen har en hypotes:

Jamnakulturen, liksom tidigare bondegrupper, var boskaps- och fårskötare och därmed utsatta för zoonoser – det vill säga sjukdomar som smittar från djur till människa. Det skulle kunna vara så att Jamnafolket lyckades omvandla och förstärka immunresponsen genom evolutionsprocessen, för att få ett bättre skydd mot zoonoser och infektioner – men med nackdelen att det förhöjda skyddet också kom med en förhöjd risk att utveckla MS.

– Än så länge kan vi inte slå fast detta med säkerhet men zoonoshypotesen är trolig, säger Kristian Kristiansen, arkeolog vid Göteborgs universitet.

Forskningsprojekt vid Göteborgs universitet