Epigenetik ger svar om MS
Maja Jagodic forskar om hur sjukdomen MS uppstår och varför olika patienter drabbas så olika hårt. Forskning på epigenetisk nivå är lämplig både för att förstå sjukdomen och för att hitta nya sätt att behandla den, menar hon.
Maja Jagodic är professor i neuroinflammation och forskar om MS. Foto: Stefan Zimmerman
Vad forskar du om?
– Jag forskar om epigenetik i sjukdomen multipel skleros, MS. Det är ett spännande forskningsfält att verka i, för det har skett många framsteg de senaste decennierna, samtidigt som det är mycket kvar att uträtta. Vi förstår fortfarande inte mekanismerna i sjukdomen och det saknas botande behandlingar. Ett stort antal riskgener är identifierade, liksom en rad riskfaktorer i miljö och livsstil. Därför intresserar vi oss just för den epigenetiska nivån – man kan beskriva det som att det är där som genetik och miljöfaktorer sammanstrålar. Dessutom är det antagligen en bra nivå att behandla sjukdomen på.
Vad vill ni veta?
– Vi försöker besvara två frågor. Den första är hur sjukdomen uppstår? Vad är det som triggar den aggressiva immunreaktion som startar allt detta? Den frågan gäller framför allt immunsystemet. Den andra frågan är vilka faktorer som styr hur aggressivt sjukdomen yttrar sig hos en viss individ? Varför drabbar den olika patienter så olika? Den frågan gäller i första hand hjärnan.
– I vår forskning utgår vi oftast från patientprover där vi kartlägger olika samband. Sedan går vi till labbänken med våra upptäckter för att utforska sambanden i detalj och förstå mekanismerna bakom.
Vad hoppas du uppnå?
– Vårt yttersta mål är att vår forskning ska bidra till nya behandlingar som dels stoppar multipel skleros helt, dels verkar mycket precist i cellen och därför blir skonsammare för patienten än dagens behandlingar. Men för att nå dit behöver vi först förstå sjukdomen mycket bättre. I ett bredare perspektiv hoppas jag också att vår forskning bidrar till ökad kunskap generellt om epigenetik vid inflammatoriska, autoimmuna och neurodegenerativa processer. Det molekylära mekanismer vi studerar är oftast mycket grundläggande och därför relevanta för många sjukdomar.
