Åldersrelaterad skörhet i relation till dödlighet, demens och polyfarmaci
Skörhet kan definieras som ett åldersrelaterat syndrom av fysiologisk nedgång, som kännetecknas av påtaglig sårbarhet för negativa hälsoeffekter. Det utgör ett ökande folkhälsoproblem i takt med att det blir fler och fler riktigt gamla i befolkningen.
Image: Pixabay CC0.
I sin avhandling har doktorand Ge Bai vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik undersökt sambanden mellan skörhet och dödlighet, demens och polyfarmaci. Ge Bai jämförde skörhet mellan medelålders och äldre och mätte begreppet med hjälp av ett s k ”frailty index” (FI).
Kan du berätta något om de viktigaste resultaten i din avhandling?
– Vi fann att skörhet var en stark och oberoende prediktor för negativa utfall, såsom dödlighet och demens. Risken för demens orsakad av skörhet var märkbart från 50 års ålder och framåt. Samtidigt hade de som dog före 70 års ålder en stadigt ökande skörhetsbana med åldern, medan de som dog i högre åldrar fick sämre hälsa först efter ~75 års ålder. Det är därför viktigt att man tittar på skörhet och dess utveckling hos medelålders och äldre och undersöker om man kan och bör medicinera för att förhindra senare skörhet. Vi såg också att vuxna med polyfarmaci kan ha en högre risk för skörhet, något som ökade med åldern.
Varför valde du att forska om just detta?
– Eftersom det varit så snabba förändringar i ökad livslängd och förväntad levnadstid är det viktigt att veta vilka risker skörhet medför så man kan arbeta effektivt med prevention.
Hur tycker du att forskningen ska fortsätta framöver på det här området?
– Även om vi hittade vissa samband mellan skörhet och negativa utfall i min avhandling, är orsakerna till sambanden oklara så det behövs ytterligare studier. Det behövs också interventionsstudier på sköra medelålders vuxna för att vi ska lära oss vad man bör göra i vården.
Avhandling
Epidemiological studies on frailty and its associations with mortality, dementia, and polypharmacy.
