8th Joint ACTRIMS-ECTRIMS Meeting 11-13 September 2020
European Committee for Treatment and Research in Multiple Sclerosis (ECTRIMS) avhöll sin årliga kongress i september, denna gång tillsammans med den amerikanska systerorganisationen ACTRIMS. På plats framför datorskärmen fanns Magnhild Sandberg, docent i neurologi och överläkare vid Universitetssjukhuset i Lund, som här bidrar med ett referat från den 8:e gemensamma ACTRIMS-ECTRIMS-kongressen.
Som så mycket annat detta speciella år blev ACTRIMS-ECTRIMS ett virtuellt möte. Organisatörerna skall ha beröm – det fungerade utmärkt att lyssna både på de inspelade bidragen och på de ”levande” diskussionerna i slutet av varje session. Föreläsarna skall också ha beröm! De fanns på plats vid sina datorer vid rätt tidpunkt! Många diskussioner blev både informativa och underhållande, när moderatorerna inledde med några övergripande frågor, innan ”publicum” fick komma till tals med sina frågor och kommentarer. Mötet invigdes med korta välkomsthälsningar av Jeffrey Cohen i Cleveland (Ohio) och Bernhard Hemmer i München, presidenter för ACTRIMS
respektive ECTRIMS. Därefter kom ett litet längre inlägg av Donna F. Edwards, som tidigare har varit demokratisk medlem av representanthuset i den amerikanska kongressen. Hon har levt med MS i många år, och i hennes berättelse var det sannolikt många som kände igen sina patienter. De vetenskapliga bidragen var många och spände över ett brett fält – från ”MS prodrome” till progressiv MS, från experimentella till etablerade sjukdomsmodifierande behandlingar, nya laboratoriemetoder, med mera. Det följande måste av naturliga skäl bli ett personligt urval, men litet oväntat kom ”ålder” att få en stor plats!
PATY-FÖRELÄSNINGEN – THE MS PRODROME
Sedan många år börjar ACTRIMS med den så kallade Paty-föreläsningen. Don Paty föddes i Kina 1936, där hans föräldrar byggde ett sjukhus inom ramen för ”Southern Methodist Church”. Han utbildade sig till neurolog hemma i USA men flyttade därefter till Kanada, vars sjukvårdssystem han enligt egen utsago kände sig mera bekväm med. Där etablerade han en framgångsrik MS-klinik först i Western Ontario och sedan i Vancouver.
Don Paty och jag var jämngamla och goda vänner under många år. Vi hade båda anknytning till ett samhälle norr om New York City, Dobbs Ferryon- Hudson, där han växte upp och där jag var elev på en internatskola. Vi var båda entusiastiska operaälskare! Han avled redan 2004 några år efter en till synes framgångsrik benmärgstransplantation, som han trots det beskrev som ”nothing I would recommend”. Helen Tremlett, professor i neuroepidemiologi i Vancouver, hade fått hedersuppdraget att hålla årets Paty-föreläsning med titeln ”The multiple sclerosis prodrome”. Helen Tremlett kom från Cardiff till Don Paty och Vancouver för sin postdoc men, som hon själv sa, ”have never looked back”.
