Filosofiskt om smärta
Vi har en pragmatisk, oreflekterad förståelse av de flesta begrepp vi dagligen använder då vi kommunicerar kring sjukdomar, skador och funktionshinder. Denna förståelse vilar på det vardagliga språkutnyttjandets tolerans för vaghet. Det finns i normalfallet heller inget behov av att exakt definiera begrepp som ”tunnhårig”, ”lång” eller ”tjock”. Och i de fall detta faktiskt erfordras så skapas operationella definitioner som ger begreppen ”skarpa konturer” även där inga finns.
Inget hindrar att vi till exempel stipulerar: ”Med tunnhårig avses här <20 hårstrån/ kvadratcentimeter av skalphuden”. Sådana definitioner är visserligen arbiträra, men så är också det man söker definiera i sig vagt och arbiträrt. Betydligt mer komplicerat är det när vi försöker formulera skarpa begreppsdefinitioner och begreppsdemarkationer som på ett sanningsbevarande sätt ska korrespondera mot distinkta sakförhållanden som antingen föreligger eller inte föreligger. Vi vill att våra begrepp ska ”cut nature at its joints”, så att säga. Ibland är detta möjligt, som då vi med ”benamputation” avser avlägsnandet av en nedre extremitet. Men detta är undantag och inte regel.
