Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Referat från Svenska Neurologiveckan 2015 i Umeå: Förstklassig utbildningsvecka med STOR BREDD

Referat från Svenska Neurologiveckan 2015 i Umeå: Förstklassig utbildningsvecka med STOR BREDD

TEACHING COURSE
Umeå välkomnade oss tillresta deltagare med björkar i mycket tidig knopp, inte mycket till värme men heller inte mycket regn – desto mer sol. Den första halvdagen på måndagen var vikt åt en teaching course för ST-läkare och temat var MS. Docent Anders Svenningsson, Norrlands universitetssjukhus, Umeå, höll ett inledande föredrag om sjukdomen och dess olika ansikten i form av primärprogressiv MS kontra skovvis förlöpande MS, dess kriterier och typiska kännetecken. Näste talare var spec. läk Katarina Fink, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, som talade under rubriken ”Vilken uppföljning behöver min MS-patient?” där hon på ett tydligt och handfast vis förmedlade hur vi yngre kollegor på bästa sätt kan ta hand om MS-patienter. Detta innefattade vilka remissinstanser som ej bör glömmas bort, vilka frågor patienten själv kan glömma att ställa och vilka skalor och undersökningsinstrument som kan vara till hjälp vid uppföljning av MS-patienter. Därefter kom en praktisk genomgång av EDSS-skalan som ju är ett viktigt arbetsverktyg inom MS-sjukvården. Förmiddagens sista föreläsning hölls av professor Fredrik Piehl, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, som pratade om nytta kontra risk med MS-behandling. Det var en givande föreläsning med handfasta riktlinjer om när behandling är till mer skada än nytta för patienten och en presentation av gott vetenskapligt underlag för dessa slutsatser.

Läs hela referatet

Blev första Svenska Neurologiveckan vad vi tänkte oss att den skulle bli?

Planerna kring ett större svenskt neurologimöte diskuterades för första gången på allvar under våra strategiska diskussioner vid vårmötet i Falun 2013. Därefter har vi i Svenska Neurologföreningen arbetat målmedvetet för att kunna förverkliga detta och vi fastslog relativt snabbt att första mötet skulle ske 2015 och att Umeå skulle stå som värdort. En av våra största målsättningar inom SNF är att understödja en känsla av att alla som jobbar inom de olika grenarna av svensk neurologi blir starkare och, inte minst, mera kompetenta om vi arbetar tillsammans. Det skall förhoppningsvis gälla oberoende av var i Sverige vi jobbar eller hur stor enhet vi arbetar på. Komplexiteten inom neurologin är nämligen så stor idag att vi mer och mer måste jobba som ett nationellt team för att kunna klara av de utmaningar vi har framför oss och för att kunna leverera så mycket nytta som möjligt till våra patienter.

Läs hela artikeln som PDF
Ta del av utvärderingen av mötet

De flesta med MS kan fortsätta arbeta och studera

I MS-sjukdomens natur döljer sig många fallgropar som riskerar att leda till arbetsoförmåga. Sjukdomens karaktär och det moderna sättet att definiera MS i olika fenotyper beroende på sjukdomsaktivitet och sjukdomsprogression1 påverkar arbetsförmågan på olika sätt. I den skovvisa MS-sjukdomen (RRMS) kan en okontrollerad aktiv inflammation vara förödande för arbetsförmågan (Figur 1). Inflammationerna leder till en instabil sjukdom och på sikt resulterar de icke-reversibla demyeliniserade lesionerna i försämrad kognitiv och fysisk förmåga, liksom MS-relaterad fatigue samt försämrad studie- och arbetsförmåga.2 Kontroll av inflammation och att förebygga axonal förlust vid aktiv MS med immunmodulerande behandling (bromsläkemedel) är av största betydelse och bör betraktas som ett terapeutiskt mål.3 I den progressiva förloppstypen (SPMS och PPMS), kan sjukdomen vara antingen aktiv eller inaktiv med eller utan progression (Figur 2).1 Immunmodulerande behandling måste fortfarande övervägas om inflammation föreligger.3 Vid progression inträder en degenerativ process, vilket antas bero på ökad axonal förlust. Risken för neurologiska funktionsnedsättningar ökar vilket resulterar i försämrad grad av Expanded Disability Status Scale (EDSS),3 och risken för arbetsoförmåga ökar påtagligt.4,5 EDSS-stegen, som definieras framför allt genom poängsättning av de funktionella systemen samt bedömning av gångförmågan, har en central roll i avhandlingen (Figur 3). Systematiska arbetsfrämjande insatser och olika arbetslivsinriktade insatser med möjligheter att anpassa arbetssituationen kan spela en viktig roll för att bevara arbetsförmågan, särskilt för dem med EDSS 3,5 eller högre.4,6 I linje med detta har man sedan mitten av 90-talet drivit en omfattande rehabiliteringskurs för personer tidigt i sjukdomen vid NeuroRehab Sävar vid Norrlands Universitetssjukhus. Syftet med kursen har varit att öka kunskapen om sjukdomen, immunmodulerande behandlingar, faktorer som påverkar studieoch arbetslivet och identifiera dessa faktorer i sitt eget studieliv eller arbete. Ett viktigt terapeutiskt mål har varit att patienten hittar strategier att leva med sjukdomen och rusta sig inför framtiden.

Läs hela artikeln som PDF

MINNESMOTTAGNINGEN, KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET HUDDINGE: Här jobbas det för att hindra NERVCELLERS DÖD

MINNESMOTTAGNINGEN, KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET HUDDINGE: Här jobbas det för att hindra NERVCELLERS DÖD

Vad är en människa utan sitt minne?
Vad är kvar av en människa när hjärnans nervtrådar av olika anledningar förtvinar och den intellektuella kapaciteten sviktar betänkligt, så att man så småningom mister förmågan att sköta sig själv? På Minnesmottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddingefår dessa existentiella frågor en praktisk klangbotten. Hit söker sig patienter för minnesutredningar och de kommer från 26 vårdcentraler i Stockholm eller vid svåra fall från hela länet, övervägande 40- och 50-talister. Här görs minnesutredningar på patienter som upplever att de har problem med minnet, språklig svikt och andra intellektuella nedsättningar. Här diagnostiseras och behandlas demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom (utgör 60–70 procent av de demenssjuka), pannlobsdemens, Lewy body demens och vaskulär demens.

Läs hela reportaget som PDF

19th International Congress of Parkinson’s disease and Movement Disorder, San Diego

19th International Congress of Parkinson’s disease and Movement Disorder, San Diego
För 19:e året samlades så denna globala skara – ca 3.500 deltagare, ett tusental färre än i Stockholm 2014 – för att utbyta nya kunskaper. Platsen för årets möte var San Diego, många timmars jetlag från Sverige, men för den geografiintresserade med ett nära pendeltågsavstånd till Tijuana på mexikanska sidan. Kongresscentret låg kustnära strax intill ”Gaslamp Quarter”, välkänt för turister i denna miljonstad. 25 år efter första kongressen 1990, inleddes programmet med en översikt av forskningsutvecklingen under dessa år. I en föredömligt kondenserad presentation av professor Werner Poewe, Department of Neurology Innsbruck Medical University beskrevs det historiska perspektivet hela vägen från ”the golden standard”, dvs. substitution av striatalt dopamin mot målbilden och med de icke-dopaminerga systemen ”the icing of the cake” och ända till arbetet med neurofysiologisk modulering av utflödet från de basala ganglierna i form av Deep Brain Stimulation (DBS). Vi har sett utveckling inom området leverans av levodopa (orala beredningar, plåster och pumptekniker, intrajejunalt och subkutant, och även inhalation via luftvägarna), samt arbete med farmakokinetik och tilläggsbehandlingar med enzymhämmare. Redan 1984 beskrevs i Brain hur onoff- fluktuationer kunde behandlas med levodopa i intravenösa beredningar. Tidig behandlingsstart vid Parkinson sjukdom har rönt stort intresse och sammanlagt 29 kontrollerade studier med 5.247 deltagare finns i dag publicerade. Ökade kunskaper om biverkningsprofilerna med levodopa respektive dopaminagonism har tillkommit och utgjort vägval i olika behandlingssituationer. Till dessa anslag har adderats omfattande forskning och kliniska försök på transplantationssidan med fetala dopaminerga neuron, vilket senare också lett till helt nya och banbrytande insikter om hur friska transplantat tycks ”smittas” av sjuka värdceller. Ett område som senare har lett till en kraftigt ökad kunskap och nya hypoteser om sjukdomens propagation (jfr. Braaks teori) och tillhörande patofysiologiska mekanismer. Insikter om Parkinsons sjukdom som en multi-systemsjukdom med kanske till och med dominerande icke-dopaminerg och extrastriatal patologi, gör komplexiteten på området än intressantare. Föredraget landade i arbetet med att modifiera sjukdomens progression och sökandet efter orsaksinriktade terapier. Explorering av den genetiska basen för sjukdomsgruppen och därtill de försök till genbaserad strategi för återupprättande av den endogena dopaminproduktionen är ett av flera pågående forskningsfält.

Läs hela artikeln som PDF