Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Var det värt ansträngningen? Äldre personers erfarenheter av att delta i en populationsstudie.

Var det värt ansträngningen? Äldre personers erfarenheter av att delta i en populationsstudie.

Longitudinella populationsstudier om äldres hälsa kan ge viktig information om äldre personers behov och en ökad förståelse av åldrandeprocessen. De flesta studier om äldre personers motiv för att tacka ja till att delta i dessa studier, eller varför de väljer att avsluta sitt deltagande, har en kvantitativ forskningsdesign. Även om dessa studier pekar på viktiga faktorer för rekrytering och studiebortfall, är kvalitativa studier som fokuserar på äldre personers erfarenhet av att delta i longitudinella populationsstudier väldigt få.

Det är viktigt att skilja på om den äldre personen deltar i forskningen som ett forskningsobjekt eller som en partner i forskningen. Deltagarmedverkan i forskning har beskrivits som ett sätt att involvera allmänheten i forskningsprocessen, med syfte att öka nyttan och relevansen av forskningsresultat för målgruppen. En bred grupp av personer ges därmed möjlighet att göra sina röster hörda och dela med sig av sin kunskap, vilket förväntas leda till effektiv kommunikation och användande av forskningsresultat. För närvarande vet vi relativt lite om prioriteringar och problem som äldre personer upplever genom att delta i olika undersökningar i longitudinella populationsstudier. Därför syftade den här studien till att utforska äldre personers motiv och erfarenheter avseende deltagande i Göteborgs longitudinella populationsstudie (H70-studien) utifrån följande frågeställningar; ”Varför valde ni att delta i H70 studien”, ”Hur upplevde ni de fysiska och psykologiska undersökningarna och den presymtomatiska undersökningen” och ”Hur upplevde ni frågorna och informationen i de olika undersökningarna”?

METOD
Denna studie var en del av H70-studien, som syftar till att undersöka fysisk, psykisk och social hälsa hos äldre personer, samt vilka faktorer som påverkar hälsan och hur dessa kan ha förändrats över tid (Se https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ 30421322 för mer information om H70). I denna studie användes fokusgruppmetod vilket kan beskrivas som diskussioner i grupp där människor möts för att på ett fokuserat sätt, ledda av en gruppledare, diskutera olika aspekter av ett ämne eller tema (Kitzinger 1995, Krueger & Casey 2015). Den kunskap
som fokusgruppmetoden genererar är baserad på kollektiva, gemensamma erfarenheter och fokuserar på den variation i den kollektiva förståelsen som växer fram ur diskussionen (Kitzinger 1994). Vi använde ett strategiskt urval för att säkerställa att fokusgruppens deltagare representerade den större populationen i H70-studien. Totalt deltog 38 personer i nio fokusgrupper (3 till 6 deltagare per grupp, med en median på 5 per grupp).

Läs hela artikeln

Föreställningar om läkemedel och läkemedelsbehandling

Föreställningar om läkemedel och läkemedelsbehandling

Synen på sjukdomar och läkekonsten har utvecklats enormt ur ett historiskt perspektiv. I denna artikel av Anders Cronlund får vi följa med på en fascinerande resa från Antiken fram till i dag.

Utvecklingen av nya läkemedel skedde ända in på 1900-talet utan någon speciell plan. Teorier gav upphov till behandlingar och behandlingar gav upphov till teorier. En svensk officiell definition av begreppet läkemedel kommer inte förrän 1914 i och med den så kallade Apoteksvarustadgan. I denna anges att läkemedel är produkter som påstås förebygga, lindra eller bota sjukdom. Definitionen står sig till 1964 då ett tillägg om att påvisa sjukdom (diagnostika) görs. Skillnaden mellan läkemedel och gifter/narkotika var länge oklar, men sedan 1600-talet fanns föreskrifter om de senares hantering. Först med läkemedelsförordningen 1962 skildes gifter och narkotika från läkemedel i en egen lagstiftning. Läkemedel har senare även kommit att inkludera medel utanför definitionen, till exempel p-piller och nikotinersättningsmedel.

En övergripande linje genom historien är, vid sidan av tilltagande reglering, att antalet aktiva ingredienser i läkemedlen minskar från som mest runt 60 stycken i universalmedlet Theriaca Andromachi. Ett steg bort från idén om blandningars fördelar – hjälper inte det ena så hjälper det andra – togs 1785 då den brittiske läkaren och botanisten William Whithering publicerade sin artikel om fingerborgsblommans medicinska betydelse, An account of the foxglove and some of its medical uses. Whithering undersökte blandningar med upp till 20 örter mot ödem och fann att den enda aktiva drogen var digitalis. Med tiden upphörde fasta kombinationer och ersattes av individuella läkemedel. Nackdelen för patienten blev att hålla reda på flera läkemedel, ibland 10–20 stycken. En annan trend i läkemedelshistorien är utvecklingen från ospecifik verkan till specifik, från många indikationer till enstaka.

Läs hela artikeln

Reflektioner i coronatider

Reflektioner i coronatider

De senaste månaderna har varit omtumlande för hela världen, allt eftersom pandemin har fortskridit. I denna krönika lyfter Åke Andrén-Sandberg, professor emeritus i kirurgi, fram sina personliga funderingar kring en del märkliga fenomen i tider som dessa.

Under våren 2020 har nyhetsmedierna frossat i alla aspekter av virusinfektioner, från spanska sjukan till coronavirusets molekylärbiologi och från Folkhälsomyndighetens gråa data och vetenskapsmännens begäran om mer pengar för just deras lovande forskning till politikernas utspel med stora insatser för att få vara en stund i rampljuset. De enskilda medborgarna har fått uppleva helt förändrade vardagar och ibland arbetslöshet, ensamhet i storstäder och siffror som talar om hur många som dött per dygn. Några lyckas bli hjältar, andra får dödsångest och ytterligare andra hamstrar toalettpapper och konservburkar. Antalet experter på alla dessa delar – inte minst på smittspridningens olika aspekter – myllrar upp från ingenstans och kräver åtgärder som antingen skall vara mycket mer extrema eller bara hälften så stora som de är i dag. För en normalintresserad sociolog eller psykolog måste detta vara som att få säck efter säck med julklappar dag ut och dag in. Låt mig därför få bidra med några stilla förundringar av mer privatfilosofisk karaktär och utan att belägga det med en enda referens.

TEGNELLEFFEKTEN
Det är väl känt att i krissituationer samlas rädda människor kring ”starka män”, vilket oftast innebär högljudda personer med enkla lösningar. När vi själva inte vet hur de stora problemen skall lösas letar vi efter någon att ty sig till, någon som lovar sina följeslagare en tydlig väg framåt. Auktoriteter frodas i kristider när de demokratiska principerna blir för långsamma och inte känns tillräckligt handlingskraftiga. I den nuvarande coronakrisen har dock letandet efter den auktoritärt starke fått en något oväntad lösning. Den som stigit fram och givit trygghet genom sitt uppträdande och sina oglamorösa uttalanden är vår statsepidemiolog. Han har fått symbolisera det man kan lita på, men anmärkningsvärt nog att man kan lita på utsagor som varken är svarta, vita eller glasklara (och minst av allt enkla), men trots det uppfattas som sanna. Både skjutjärnsjournalister och ledande politiker visar ett exceptionellt förtroende för en person som i vår tids uppskruvade och slamrande värld talar med små bokstäver – och förtroendet håller i sig över tiden. Är Anders Tegnell en bild av det svenska, av det genomsnittliga?
Genom honom har vi vidtagit något mindre drastiska åtgärder – mindre drakoniska enligt dagens ordval – än vad andra länder gjort. Är detta vår lagom-väg och speglar
detta något av vår sammansatta ”folksjäl”?

Läs hela artikeln

Epilepsi i arbetslivet

Epilepsi i arbetslivet

Personer med epilepsi kan i arbetslivet möta såväl omotiverade begränsningar som bristande förståelse. Inom epilepsisjukvård är arbets livsrelaterade frågor vanliga. Individuell bedömning är avgörande och sjukvårdens insatser kan ha stor betydelse. I denna artikel redogör Johan Zelano för hur epilepsi kan påverka förmågan att arbeta, principer för riskbedömning och sjukvårdens roll i rehabilitering.

I oktober 2019 stämde fackförbundet Kommunal en av Sveriges regioner för diskriminering. Enligt stämningsansökan hade en anställd fått ett epileptiskt anfall, varpå dennes provanställning omedelbart och dramatiskt avslutats med hänvisning till personens epilepsi – som funnits sedan barndomen. Regionen dömdes i februari 2020 av Arbetsdomstolen
till att betala 80.000 kr i diskrimineringsersättning. För den som arbetar med epilepsi i sjukvården är arbetslivsrelaterade frågor vanliga. I en kommande bok, Epilepsi i arbetslivet (publiceras våren 2020, Studentlitteratur), har jag sammanfattat en del vetenskaplig litteratur på området, praktiska råd och relevanta regelverk.

Bokens huvudbudskap kan sammanfattas som att individuell bedömning är avgörande och att sjukvårdens insatser kan ha stor betydelse för att mildra negativa konsekvenser av epilepsi i arbetslivet. Det finns sällan standardlösningar, eftersom epilepsi är en mycket heterogen sjukdom. Epilepsi kan påverka arbetsförmågan, men måste inte göra det. Hög anfallsfrekvens kan innebära arbetsoförmåga, men gör det inte i alla fall. Omvänt kan arbetsförmågan vara nedsatt också hos den som är anfallsfri. Sammantaget riskerar personer med epilepsi därför att i arbetslivet möta såväl omotiverade hinder som bristande förståelse för faktiska begräsningar. Redan på 1980-talet genomfördes stora attitydundersökningar hos arbetsgivare som visade att epilepsi väckte frågor och oro om anställbarhet och säkerhet. Motsvarande undersökningar där personer med epilepsi tillfrågades visade att upplevelse av arbetslivsrelaterade problem
var vanliga. Bland de vanligaste märks uteslutning från aktiviteter på arbetsplatsen, stigma och nedsatt prestationsförmåga till följd av läkemedelsbiverkningar eller anfall – vilket kan ge
en negativ stresspiral. Att inte få köra bil är också ett konkret hinder i många arbeten.

Läs hela artikeln

Hjärnskadecenter – finns alltid där för patienter och anhöriga

Hjärnskadecenter – finns alltid där för patienter och anhöriga

Hjärnskadecenter på Sabbatsbergs Sjukhus tar emot patienter med förvärvad hjärnskada för långsiktig rehabilitering och uppföljning. 2011 öppnades även Hjärnteamet barn. Hjärnskade – center ser alla patienter som unika och ger ett individanpassat omhändertagande, även för anhöriga.

Wilmer Lundberg går i fjärde klass, är mittfältare i Älta IF och älskar fotboll. Just nu kan han tyvärr inte spela så mycket som han vill. 2017 blev han biten av en fästing som bar på borrelia och fick neuroborrelios. Till en början drabbades han av halvsidig förlamning av kropp och ansikte. Efter en tid märkte föräldrarna att Wilmer inte orkade som förut, han blev lätt trött och familjen sökte hjälp. Flertalet diagnoser uteslöts, innan man landade i att Wilmer har kvarvarande hjärntrötthet efter infektionen. Sedan hösten 2019 träffar Wilmers familj Kristin Roman som är psykolog på Hjärnskadecenter. Både Wilmer och hans mamma Anna är överens om att hon varit till stor hjälp.

– Jag måste vila innan jag blir trött för att inte bli sjuk och det har Kristin hjälpt mig med att förstå. Vi har gjort listor med saker att göra som passar beroende på hur aktiv jag kan vara, säger Wilmer.

Anna har även fått stöd i sin roll som förälder.
– Nu känner jag att jag har någon att vända mig till, berättar Anna. Både jag och Wille har kunnat prata med Kristin och framöver vill vi gärna vara med på de samtalsgrupper för familjer som finns här på Hjärnskadecenter.

Läs hela reportaget