American Epilepsy Society 2018 Annual Meeting
American Epilepsy Society 2018 Annual Meeting
Amerikanska Epilepsisällskapets (AES) årliga kongress hölls i år i New Orleans, Louisiana. Detta är en av världens största sammankomster inom epilepsi; på plats fanns Johan Zelano, specialistläkare och docent, som bidrar med detta referat.
Mötets större sessioner har fortbildningsfokus och handlar nästan uteslutande om klinisk handläggning, medan mindre symposier behandlar pågående forskning. För en europeisk besökare är den stora medverkan av diagnosspecifika patientorganisationer och stiftelser intressant. Måhända speglar de en annan samhällsmodell, där främjande av epilepsisjukvård är beroende av tongivande företrädare. En resa till USA är alltid spännande. Man förnimmer både på och utanför mötet en stark tro på handling. RUN HIDE FIGHT är exempelvis turistbyråns råd (i prioriteringsordning) till besökare i New Orleans om man skulle hamna i en våldsam situation. Något att sortera in bland neurologlivets övriga användbara minnesramsor. Många sessioner gällde intrakraniella EEG-registreringar, särskilt stereo- EEG, vilket används allt mer i epilepsikirurgiska utredningar världen över.
I grunden finns ett behov av att identifiera och avgränsa den epileptogena zonen – en teoretisk konstruktion som avser den minsta yta som måste tas bort för anfallsfrihet. För att kartlägga detta med intrakraniellt EEG kan elektroder på hjärnans yta eller djupelektroder användas och ett metodskifte pågår. En föreläsare berättade att hans center över de senast åren gått från 90–95 procent subdurala elektroder till 90–95 procent djupelektroder/SEEG. Man fick se många fina bilder på roterande kärlträd i 3D. Resultaten är i flera fall förbluffande. Flera föredragshållare presenterade fall där SEEG möjliggjort kirurgi och resultatet blivit livsförändrande. Många föreläsare berörde också riskhantering och riskkommunikation, som blir högst konkret inom epilepsikirurgi. Ett patientfall handlade om en ung person med icke-lesionell enormt funktionshindrande epilepsi, där den preoperativa utredningen indikerade 22 procents sannolikhet för anfallsfrihet. Patienten blev anfallsfri (vilket ju är ett binärt utfall).
Ett trevligt föredrag handlade om high frequency oscillations (HFO), snabba vågformer på EEG som kan ses med specialinställningar och används för att hitta den epileptogena zonen. För några år sedan var HFO väldigt hett, men nu verkar fältet invänta resultat från två pågående studier i Frankrike respektive Nederländerna. Konceptet är teoretiskt tilltalande, men klinisk nytta återstår till stor del att visa. Man har de senaste åren också funnit ”very fast HFO” (>500 Hz), som kan vara ännu mer specifika.
