Utjämning av sociala ojämlikheter kan rädda liv efter stroke
Personer med låg utbildning och låg inkomst kan löpa en tioprocentigt ökad risk för att dö eller vara beroende av hjälp tre månader efter stroke, jämfört med personer med hög utbildning och inkomst. Det visar en ny tvärvetenskaplig studie som bygger på ett samarbete mellan forskare inom statistik och medicin vid Umeå universitet. Resultaten tyder också på att det skulle gå att rädda liv med riktade åtgärder.
Hemrehabilitering. Foto: Jan Alfredsson, Region Västerbotten.
Anita Lindmark, forskare vid Umeå universitet. Foto: Hans Karlsson.
– Vi fann inte bara att de med låg inkomst och utbildning hade en ökad risk att avlida eller bli hjälpberoende av andra, vi fann också att om insatser sattes in för att minska ojämlikheter i riskfaktorer, akut vård, och strokens svårighetsgrad skulle det kunna rädda liv och ge ett bättre utfall, säger Anita Lindmark, forskare vid Umeå universitet.
Det är sedan tidigare känt att personer med låg socioekonomisk status har fler kardiovaskulära riskfaktorer som ökar risken för stroke samt att de också har sämre tillgång till strokevård av hög kvalitet.
Umeåforskarna utgick från kvalitetsregistret för svensk strokevård, Riksstroke, där de identifierade nästan 26 000 personer som hade haft stroke under åren 2015 – 2016 och som före sin stroke klarade dagliga aktiviteter som att förflytta sig självständigt, klä på sig och sköta toalettbesök. Tre månader efter stroke hade närmare 7 000 av dessa avlidit eller behövde hjälp för att klara sina dagliga aktiviteter.
I gruppen med inkomst i den lägsta tredjedelen och utan högre utbildning än grundskola hade 39 procent avlidit eller var beroende av andra för att klara dagliga aktiviteter tre månader efter stroke. I tredjedelen med högsta inkomst och universitet-/högskoleutbildning var motsvarande siffra 18 procent. När forskarna tog hänsyn till könsskillnader samt att personer med låg socioekonomisk status generellt sett var äldre, minskade skillnaden till 10 procentenheter. Det är fortfarande en signifikant skillnad som inte kunde förklaras av andra uppmätta faktorer.
Med avancerad så kallad mediationsanalys, vilket ger nya möjligheter att studera komplexa orsakssamband, kunde forskarna uppskatta hur stor del av skillnaderna som skulle kvarstå om gruppen med låg socioekonomisk status hade motsvarande förekomst av bakomliggande riskfaktorer som rökning, diabetes, svårighetsgrad av stroke och om de fick samma behandlingar, som de med hög socioekonomisk status. Forskarna fann att den ökade risken för gruppen med låg inkomst och utbildning reducerades kraftigt, men att det fortfarande kvarstod en viss ökad risk.
David Darehed, David Darehed, läkare och forskare vid Sunderby sjukhus. Foto: Mattias Pettersson.
– Resultaten tyder på att det skulle kunna vara möjligt att rädda ytterligare 40 av 1 000 patienter med låg socioekonomisk status från att dö eller bli hjälpberoende om vi kunde utjämna skillnaderna mellan socioekonomiska grupper. Det handlar till stor del om interventioner som kan minska effekten av riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom och omfattande stroke, säger David Darehed, läkare och forskare vid Sunderby sjukhus.
Studien har också begränsningar. Den påvisar ett samband, vilket inte behöver betyda att det är ett orsakssamband. Det är möjligt att mer detaljerad information om svårighetsgrad, akut vård, rehabilitering, och ytterligare sociala faktorer relaterade till hälsa såsom yrke och bostadsområde skulle kunna ge ytterligare förklaringar till skillnaderna.
Studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Neurology har finansierats av Forte, en statlig myndighet under Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, och Vetenskapsrådet.
Om den vetenskapliga publiceringen
Mediation analyses of the mechanisms by which socioeconomic status, comorbidity, stroke severity, and acute care influence stroke outcome. Anita Lindmark, Marie Eriksson, David Darehed. Neurology. doi:10.1212/WNL.0000000000207939
