Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

9:e nationella konferensen i kognitiv medicin – fokus på att leva med kognitiv nedsättning

Tid: 09:00-16:10
Årets tema är ”Leva med kognitiv nedsättning” med överläkare Moa Wibom, Enheten för Kognitiv Medicin, Ängelholm som gästmoderator. Under konferensen kommer forskningsläget och de förutsättningar och villkor som gäller för dem som lever med kognitiv nedsättning att belysas.

För mer information och anmälan klicka här!

Fallskador går att förebygga genom träning

Forskning visar att genom specifik och målinriktad träning kan man minska risken för att skada sig. Nu kommer forskningen till nytta via utbildningar inom fysioterapi, arbetsterapi, omvårdnad, medicin och omsorg.

Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi vi Högskolan Dalarna, är en av författarna till en bok som grundar sig i 40 års forskning om effektiv träning för att förebygga fall och fallskador. I den senaste forskningen på detta område har Michail studerat ett judoinspirerat träningsprogram som tagits fram för att förebygga fallskador.

– När vi har studerat personer som har fått träning i den judoinspirerade falltekniken har vi sett slående resultat. Deltagarna har fått ökad fallkompetens, blivit starkare och fått bättre balans. Nu har vi samlat kunskapen om detta i en bok för att den ska komma till nytta för fler personer i samhället, säger Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi vid Högskolan Dalarna.

Marina Arkkukangas och Michail Tonkonogi har skrivit en bok som kan användas som läromedel och täcker såväl teoretiska som praktiska aspekter på de specifika fallrisker som följer med åldrandet. De beskriver det aktuella kunskapsläget kring förekomst, konsekvenser, riskanalys och prevention av fallolyckor. Dessutom presenteras praktiska träningsprogram och övningar inriktade på att förebygga fall och fallskador.

Boken Fall, fallrisk och fallprevention vänder sig till studerande inom fysioterapi, arbetsterapi, omvårdnad, medicin och omsorg samt till kliniskt verksamma som arbetar med äldre personer. Kunskapen kan även vara intressant för äldre personer som vill stärka sin hälsa och sitt välbefinnande samt minska risken för en fallolycka.

Den 22 juni släpps boken. Då kommer Marina och Michail att berätta mer om bakgrunden och forskningen till boken och hur kan man praktiskt tillämpa den här kunskapen.

 

Läkemedel mot epilepsi kan utvecklas från kåda

Nya molekyler, utvecklade av forskare vid Linköpings universitet, har lovande egenskaper för att kunna utvecklas till läkemedel mot epilepsi. Bland annat har flera av molekylerna anti-epileptisk effekt, enligt en studie som publiceras i tidskriften Epilepsia.

Nina Ottosson är en av forskarna som utvecklar molekyler som kanske kan bli framtida läkemedel mot epilepsi. Foto: Thor Balkhed/LiU

Vid epilepsi är nervcellerna i hjärnan överaktiva, vilket utlöser epileptiska anfall.

– Över 60 miljoner personer i världen har epilepsi. En tredjedel av dem får fortfarande anfall trots medicinering, så det finns ett mycket stort behov av nya typer av läkemedel, säger Nina Ottosson, förste forskningsingenjör vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, BKV, vid Linköpings universitet.

Nervimpulser är blixtsnabba elektriska signaler i nervceller. Epilepsi och flera andra sjukdomstillstånd beror på att nerverna skickar signaler alltför lätt, när de egentligen inte borde. Nervimpulserna skapas genom att små kanaler, så kallade jonkanaler, i nervcellernas membran släpper genom elektriskt laddade joner. När tillräckligt många joner har kommit in i cellen uppstår en elektrisk impuls, som skickas vidare längs en lång nervtråd och sedan stimulerar andra nervceller. Jonkanalerna spelar därför en nyckelroll vid epilepsi. Många av dagens läkemedel mot epileptiska anfall verkar genom att påverka olika jonkanaler.

Forskarna vid Linköpings universitet har tidigare visat att så kallade hartssyror som finns i kåda från tall och gran kan påverka vissa typer av jonkanaler. Med dessa naturliga hartssyror som utgångspunkt har forskarna utvecklat nya liknande molekyler. Det långsiktiga målet är att få fram läkemedel som förebygger epileptiska anfall.

I den aktuella studien har forskarna intresserat sig för en särskild jonkanal som påverkar hur lätt nervimpulser utlöses. Denna kanal, kaliumjonkanalen hKV7.2/7.3, är en viktig spelare vid epilepsi. Om den stängs kan epileptiska anfall uppstå, och om den öppnas kan anfallen hävas. Det har funnits ett läkemedel, retigabin, som öppnar hKV7.2/7.3 och som hade god effekt mot svårbehandlad epilepsi. Men retigabin påverkade även andra jonkanaler, framför allt i så kallad glatt muskulatur i exempelvis urinblåsan och blodkärl. Detta gav biverkningar, som onormalt lågt blodtryck och svårigheter att tömma blåsan. Retigabin slutade säljas som läkemedel för ett par år sedan.

I studien visar forskarna att flera av de nya hartssyramolekylerna kan öppna hKV7.2/7.3. De undersökte också om molekylerna även påverkar en närbesläktad jonkanal, hKV7.4, som öppnas av retigabin och bidrar till dess biverkningar. Experiment i vävnad från råtta visar att de nya molekylerna har mindre effekt på glatt muskulatur och att det därmed är mindre sannolikt att de ger biverkningar på blodkärl och urinblåsan. Forskarna fann att de nya hartssyramolekylerna påverkade jonkanalen genom en annan mekanism än den för retigabin. De tror att skillnaderna i verkningsmekanism jämfört med retigabin har betydelse för effekter i olika vävnader.

– Jag tror att mekanismen för hur våra molekyler verkar på jonkanalen kan bli väldigt viktig. Vi hoppas att vi genom kommande samarbeten kan utveckla våra molekyler hela vägen fram till läkemedel, säger Nina Ottosson.

En annan viktig fråga är om de nya molekylerna kan förebygga krampanfall i en hel organism. Därför undersökte forskarna molekylernas effekt i zebrafisklarver där epileptiska anfall orsakades genom att larverna behandlades med ett speciellt ämne.

– Vi såg att flera av molekylerna hade en anti-epileptisk effekt i dessa experiment och i samma koncentrationer som läkemedlet retigabin, säger Nina Ottosson.

Forskarna arbetar nu vidare med att i detalj förstå hur hartssyramolekylerna påverkar jonkanalen och hur de kan förbättras ytterligare för att kunna bli nya läkemedel.

– Jag blir ofta kontaktad av patienter och anhöriga vars berättelser vittnar om att det finns ett stort behov av behandling som fungerar. Det vore fantastiskt om en del av de drabbade på sikt kan bli hjälpta av vår forskning. Samtidigt behöver vi vara öppna för att det är otroligt svårt att nå hela vägen fram till ett nytt läkemedel. Våra fynd kan också bidra till utvecklingen genom att stimulera annan forskning, säger Fredrik Elinder, professor vid BKV vid Linköpings universitet.

Forskningen har gjorts i samarbete med Sophion Biosciences A/S i Danmark och forskare vid Köpenhamns universitet. Försöken med zebrafisklarverna genomfördes i samarbete med Bioreperia AB. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden, Hjärnfonden, Novo Nordisk Fonden och Parkinsonstiftelsen. Några av forskarna har sökt patent för hartssyramolekylerna som beskrivs i studien.

Artikeln: ”Synthetic resin acid derivatives selectively open the hKV7.2/7.3 channel and prevent epileptic seizures”, Nina Ottosson, Malin Silverå Ejneby, Xiongyu Wu, Argel Estrada-Mondragón, Michelle Nilsson, Urban Karlsson, Melanie Schupp, Salomé Rognant, Thomas Andrew Jepps, Peter Konradsson och Fredrik Elinder, (2021), Epilepsia, publicerad online den 4 juni 2021, doi: 10.1111/epi.16932

För mer information, kontakta gärna:

Nina Ottosson, förste forskningsingenjör, [email protected]

Fredrik Elinder, professor, [email protected]

FDA godkänner Aduhelm (aducanumab) för behandling av Alzheimer’s sjukdom

Igår godkände FDA  Aduhelm (aducanumab) för behandling av patienter med with Alzheimer’s sjukdom via Accelerated Approval. Processen används när FDA godkänner ett läkemedel för en allvarlig livshotande sjukdom och effekten verkar vara betydligt bättre än existerande behandling.

 

Läs beslutet här

Avhandling om bedömning av motorik med bärbar sensor

Ett bärbart system med sensorer fungerar väl för att mäta motorik under gång och balans samt balans hos personer med neurologisk sjukdom. Systemet kan underlätta arbetet i den kliniska vardagen. Det visar en ny avhandling.

Människans gång och balans kontrolleras av automatiska processer i centrala nervsystemet och de sensoriska systemen. Det handlar bland annat om syn, balansorgan, sensorer i hud, leder och muskler. Om en störning inträffar i något av dessa komplexa system kan det leda till försämrad balans och gång.

En patientgrupp där detta är tydligt är den neurodegenerativa sjukdomen idiopatisk normaltryckshydrocefalus, iNPH, som uppvisar en typisk gångstörning, men även många andra neurologiska sjukdomar kan leda till liknande försämring. Syftet med Tomas Bäcklunds avhandling var att utveckla och validera verktyg för objektiv bedömning av parametrar som speglar motorisk kontroll, balans och gång hos personer med iNPH.

För att kvantitativt uppskatta balans vid stillastående och under gång användes gyroskop för att mäta bålens svaj och svajhastighet. Gångmönstret hos patienter med iNPH karakteriseras enligt internationella riktlinjer som långsamt, limfotat, hasande med lågt fotlyft och brett mellan fötterna. För att objektivt kvantifiera de två sistnämnda karaktärsdragen byggdes ett system, Striton, för att bedöma fotavståndet under gång och hällyftet vid frånskjutsfasen av steget. Striton utformades för att vara tillämpbart vid klinisk användning. Den motoriska kontrollen av de övre extremiteterna är lika viktig som av de nedre, men har inte undersökts lika mycket inom iNPH.

För att bedöma överkroppens funktion användes tröghetssensorer, IMU, monterade på armarna och bröstet. Syftet var att bedöma repeterbarheten inom samma person och variationen mellan två operatörer samt den totala tillförlitligheten av rörelsebedömningar vid denna typ av mätningar med IMU:er.

Sammanfattningsvis har nya metoder för bedömning av motorisk kontroll i den kliniska situationen utvecklats och validerats mot referenssystem. Det visades att gyroskop kan användas för att mäta balans och hållning under stillastående och gång, samt att små lätta och kliniskt lämpliga IMU:er är väl lämpade för mätning av övre extremitetsfunktion. Det bekräftades vidare att Striton, ett bärbart sensorsystem innehållande optiska sensorer för mätning av stegbredd och hälhöjd, var tillräckligt noggrant och pålitligt för att erhålla objektiva mätningar av två av de mest karakteristiska gångegenskaperna för patienter med iNPH.

Gång- och balanssystemen validerades i experimentella uppställningar, jämfördes med referensrörelseanalyssystem och på friska äldre och hos patienter med iNPH i en klinisk miljö. Analyserna på överkroppen genomfördes på friska försökspersoner där tester mellan olika operatörer samt variationen inom varje subjekt analyserades.

Text: Ola Nilsson

Om disputationen

Tomas Bäcklund, Institutionen för strålningsvetenskaper, försvarar fredag 4 juni kl. 9.00 sin avhandling Bärbara system och sensorer för bedömning av motorisk kontroll. Utveckling och validering av metoder för klinisk bedömning av idiopatisk normaltryckshydrocefalus. Huvudhandledare Nina Sundström. Opponen: Kaj Lindekrantz, Högskolan i Borås. Plats: Hörsal Betula, Målpunkt L0, Norrlands universitetssjukhus.