Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

AlzeCure får godkännande att starta klinisk fas II-studie med ACD440 mot neuropatisk smärta

AlzeCure Pharma meddelade idag att bolaget har erhållit godkännande från de regulatoriska myndigheterna i Sverige att inleda sin kliniska fas IIa-studie med läkemedelskandidaten ACD440 i patienter med perifer neuropatisk smärta.

Fas IIa-studien är AlzeCures andra kliniska studie med ACD440, bolagets ledande läkemedelskandidat inom Painless-plattformen. ACD440 är under utveckling som lokal behandling vid perifer neuropatisk smärta, såsom långvarig smärta efter bältros och diabetesrelaterad nervsmärta. Studiens mål är att utvärdera läkemedelskandidatens smärtstillande effekter hos patienter med perifer neuropatisk smärta, men även dess tolerabilitet vid upprepad dosering.

Bältros

ACD440 är en TRPV1-antagonist som har sitt ursprung i Big Pharma och bygger på en stark vetenskaplig grund. Upptäckten av och insikten i TRPV1, det biologiska system som ligger till grund för ACD440 och är centralt för bland annat temperaturreglering och smärta, tilldelades Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin 2021. ACD440 är utvecklad för lokal behandling som en gel och har tidigare studerats i en klinisk fas Ib studie, som visade på både en bra tolerabilitet och god smärtlindrande effekt.

”Vi har nu alla myndighetshetsgodkännanden på plats för att kunna starta fas IIa-studien med ACD440. Vi räknar med att kunna initiera studien inom kort och presentera resultat under 2023”, säger Märta Segerdahl, CMO på AlzeCure Pharma.

”Detta visar att AlzeCure fortsätter att leverera enligt plan”, säger Martin Jönsson, VD för AlzeCure Pharma AB. ”Neuropatisk smärta är ett område som är i stort behov av nya effektivare och säkrare behandlingar, inklusive alternativ till opioider och jag ser mycket fram mot resultaten från denna viktiga studie”.

Liten genförändring med stor effekt ger nya ledtrådar om epilepsi

Ibland kan en så liten förändring som en enstaka dna-bas i en gen orsaka allvarlig sjukdom. Hos en pojke med epilepsi stör en sådan mutation inte bara funktionen hos det påverkade proteinet, utan skulle också kunna hämma flera närbesläktade proteiners funktion. Det visar svenska och amerikanska forskare i en studie som sprider ljus över molekylärbiologin bakom vissa former av epilepsi, och som publicerats i tidskriften PNAS.

Genom att undersöka effekterna av mutationer i jonkanaler kan forskarna få viktiga ledtrådar om sjukdomsmekanismer och möjliga behandlingsstrategier vid vissa former av epilepsi. Foto:Magnus Johansson

I den aktuella studien har forskarna hittat en tidigare okänd mutation hos ett barn med epilepsi. Pojken har en ytterst liten förändring – det är en enda dna-bas som är utbytt – i genen KCNA2 som beskriver hur ett jonkanalsprotein ska se ut. Jonkanaler är proteiner som bildar porer i cellernas membran. När kanalerna öppnas kan vissa elektriskt laddade joner flöda in i eller ut ur cellen. Detta ger upphov till att elektriska impulser uppstår eller stängs av i celler, som nervceller och muskelceller. Jonkanaler har därför en mycket viktig funktion för exempelvis hjärnans funktion.

I hjärnan råder i normala fall balans mellan signaler som höjer aktiviteten i nervceller och signaler som sänker den. Men vid ett epilepsianfall har balansen rubbats och nervceller signalerar okontrollerat. Jonkanalen som är muterad hos patienten har i normala fall en bromsande effekt på nervsignalering.

– En intressant sak med den här jonkanalen är att både mutationer som ökar dess funktion och sådana som minskar funktionen har kopplats till epilepsi. Det verkar som att det behövs lagom mycket aktivitet, annars ökar risken för epileptiska anfall, säger Antonios Pantazis, universitetslektor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.

Läs hela nyheten på Linköpings Universitets webbsida

Diskussionsforum med MS- experter

15 juni | 16.30–17.30

Följ med på detta spännande virtuella event där 4 nordiska MS-experter kommer att diskutera och dela med sig av sina synpunkter och erfarenheter av de olika behandlingsstrategierna.

Mer info och anmälan

Svenska Neurologföreningens arbetsmiljöenkät

Svenska Neurologföreningen har under verksamhetsåret 2021–2022 haft klinisk arbetsmiljö som en av sina fokusfrågor. En aktuell medlemsundersökning visar att svenska neurologer är mycket nöjda med sitt specialitetsval och att en stor majoritet upplever att deras närmaste chef är mottaglig för diskussioner om arbetsmiljön. Mer oroande är att många inte upplever sig ha god fysisk och psykisk arbetsmiljö, uppfattar sig ha fått sämre hälsa av sitt arbete inom neurologi och inte ha möjlighet att delta i kollegiala forum. Svenska Neurologföreningen hoppas att resultatet av medlemsundersökningen ska kunna ligga till grund för lokala diskussioner om neurologers arbetsmiljö och förbättringsarbete, skriver styrelsen genom ordförande Johan Zelano.

För att förbättra kunskapsläget om svenska neurologers arbetsmiljö har Svenska Neurologföreningen under hösten 2021 genomfört en medlemsundersökning om arbetsbelastning, fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Frågorna gällde också vilken mottaglighet man uppfattar hos sin ledning för diskussioner om dessa frågeställningar. Den här artikeln baseras på en rapport av undersökningens resultat som godkändes av Svenska Neurologföreningens styrelse i mars 2022.

METOD
En webbenkät genomfördes med verktyget Surveymonkey under oktober–december 2021. Länken distribuerades till föreningens medlemmar via medlemsmail, med en påminnelse. Totalt besvarades enkäten av 63 personer, vilket innebär en uppskattad svarsfrekvens på ungefär 20 procent av medlemsmailets mottagare.

RESULTAT
Den vanligaste åldersgruppen bland de svarande var 40–59 år, något flera män än kvinnor. Den största gruppen var överläkare i neurologi (63 procent), följt av specialistläkare (24 procent) och STläkare (10 procent). De flesta svarande (63 procent) hade ingen akademisk meritering, 24 procent var disputerade och 11 procent docenter. Över två tredjedelar (70 procent) hade arbetat med neurologi i mer än 10 år. Sjukvårdsregioner i hela Sverige fanns representerade bland dem som besvarade enkäten. Fysisk arbetsmiljö 43 procent svarade att de inte var nöjda med sin fysiska arbetsmiljö. Hela 87 procent hade tillgång till egen skrivbordplats och endast 17 procent angav att de arbetade i öppet kontorslandskap. 81 procent upplevde att deras närmaste chef var mottaglig för diskussioner om den fysiska arbetsmiljön.

Läs hela artikeln

Könshormon och migrän

Migrän är bland de mest plågsamma kroniska sjukdomarna som finns. Sjuk domen har en mycket stor socioekonomisk påverkan, är underdiagnostiserad och underbehandlad. Prevalensen av migrän är påtagligt större bland kvinnor. Varför är det så? Det försöker Lars Edvinsson, professor vid Lunds universitet, och hans forskargrupp ta reda på.

Migrän är en episodisk primär huvudvärkssjukdom som påverkar en av nio vuxna personer och spritt i hela världen. Den vanligaste formen är migrän utan aura, medan migrän med aura finns hos cirka 20 procent (oftast en synfältspåverkan i början av anfallet med en duration av 20–60 minuter). Detta följes av symtom som måttlig till svår ensidig huvudvärk, illamående/kräkning och ljud-/ljusöverkänslighet. Attackerna varar typiskt mellan 4 till 72 timmar. Incidensen varierar mycket mellan individer som har något enstaka anfall per år till dem som har flera attacker varje månad.

Även hos individer kan det variera med perioder av enstaka till flera anfall per månad. Effekterna på individplan kan var mycket uttalade med oförmåga att ha normalt liv, påverkad utbildning och möjlighet att ha ett arbete. Familjelivet kan vara starkt begränsat. Det är väl känt att kvinnor har cirka 2–3 gånger mer migrän än män men orsaken har debatterats under århundranden.1

Prevalens av migrän är påtagligt större hos kvinnor. I kliniska studier ser man ofta att det är cirka 75 procent av deltagarna som är kvinnor. Migrän finns hos barn men då i ungefär lika stor omfattning. Efter puberteten ökar det hos kvinnorna och drabbar dem påtagligt i åldersgruppen 15–49 år; efter menopaus minskar migrän långsamt för att efter något 10-tal år närma sig prevalensen hos män. Kliniskt har man visat att kvinnor har längre attacker, ökad risk för länge attacker, ökad risk för återkommande huvudvärk, större allmänpåverkan och längre tid till att komma tillbaka i balans. Vidare är det mest vanligt med kvinnor i gruppen personer med kronisk migrän; det vill säga fler dagar med migränhuvudvärk än dagar utan. Bördan är därför tyngre och påverkan av livet i stort under de mest aktiva åren av livet.

FINNS DET NÅGON GENETISK ORSAK?
Man har under åren diskuterat om det finns en genetisk skillnad att få migrän mellan män och kvinnor. Man har diskuterat ifall migrän kan vara ett autosomalt dominant tillstånd medan män skulle ha en autosomalt recessiv benägenhet. En alternativ förklaring skulle kunna vara en medfödd faktor som mitokondrie- DNA. Det som talar emot det är att pojkar och flickor i stort har lika mycket migrän och att mot ålderns höst när hormonskillnaderna ebbat ut så närmar sig förekomsten mellan könen åter. Två nyligen genomförda genetiska studier tyder på en annan förklaring. Gormley et al visade att endast 1 av 38 migränassocierade genloci hade relation till X-kromosomer.2 Denna studie utvidgades nyligen till en ännu större GWAS-studie och kunde då identifiera 123 loci som länkades till migrän, men det förelåg inte någon specifik aggregering till X-kromosomer. Min slutsats är att kanske har män och kvinnor lika stor genetisk benägenhet att få migrän; det som skiljer könen åt är de dynamiska
förändringarna som sker i kvinnliga könshormon från pubertet till menopaus.

De studier som gjorts på försöksdjur och i viss mån också på humant material har inte visat på något som väsentligt motsäger denna hypotes. Dessa pekar istället mot vår hypotes – att det inte finns någon genetisk skillnad mellan könen utan skillnaden kan bero på de fluktuationer som kvinnor i fertil ålder har i cirkulerande nivåer av östrogen, progesteron och oxytocin under en menstruationscykel.3

Läs hela artikeln