Etik – Får man ljuga för patienter?
Etik – Får man ljuga för patienter?
Som små barn lärde vi oss alla att man inte får ljuga; både mamma och pappa, deras föräldrar och våra lärare var lika eniga: Man måste tala sanning! Ur samhällssynpunkt är denna synpunkt lika glasklar som nödvändig – betänkt det omvända: om folk går omkring och ljuger om ditt och datt har man ju ingen nytta av vad de säger. Det stämmer också med vad vi har lärt oss av livet själv; de människor som vi träffat på som ljugit ofta är ganska ”värdelösa” för oss, och om man kommit på någon med att någon gång ljuga så tar det mycket lång tid innan förtroendet är återupprättat igen. Grundregeln är alltså glasklar.
Man skall tala sanning
Nåja, detta resonemang är inte kontroversiellt eller svårt att acceptera – men livet är sällan så enkelt och så glasklart. Det finns nämligen andra principer som bör ställas mot sanningsprincipen, exempelvis den grundtes inom medicinsk etik som brukar uttryckas som: ”Man skall göra gott.” Hippokrates vände på det och framhävde att den kanske viktigaste grundprincipen för all sjukvård är att ”Man skall inte skada.” Både tesen om att göra gott och den om att man inte skall skada är så självklara att de är svåra att problematisera – exempelvis vore det orimligt att säga det omvända: ”Man skall inte göra gott och man får gärna skada.” Oavsett andra grundtänkesätt är sannolikt alla människor därför beredda att acceptera dessa teser.
AD/PD – Krönika från 2015 i Nice
AD/PD – Krönika från 2015 i Nice
Julafton för prekliniker men fastetid för kliniker
Det var stor spänning och förväntan på hur deltagarantalet i denna konferens skulle vara, med tanke på att möjligheten för läkemedelsindustrin att sponsra deltagande försvunnit sedan årsskiftet 2014-15. Trots det fanns 146 svenskar anmälda bland de drygt 3.500 delegaterna, vilket inte är någon större förändring mot vad det brukar vara. Dock var ju det stora flertalet delegater prekliniker, medan klinikerna lyste mycket med sin frånvaro. Å andra sidan lyste även de flesta studier, postrar och symposier med klinisk frånvaro. Inga läkemedelsbolag med orala preparat i portföljen var på plats, vare sig på demens- eller parkinsonsidan. Bioteknikbolag, små som stora, fanns dock väl representerade. Totalt fanns över 2.000 presentationer, mestadels postrar, på agendan.
VASKULÄR DEMENS
Trots den stora volymen av kliniska patienter med vaskulär demens fanns relativt få presentationer om tillståndet och enbart ett symposium om vaskulär demens. Professor Schmidt (Australien) var en av dessa få och han angav att, trots att många patienter har vaskulär demens eller mixed dementia, finns det i nuläget ingen etablerad terapi för vaskulär demens. Prevalensen i befolkningen är enligt föreläsaren dr Gold (Schweiz) 5,6% hos 60+ och siffran fördubblas var 5,3:e år. Prevalenssiffran för vaskulär demens vid Alzheimers sjukdom, som ju också oftast har vaskulära inslag, varierar stort mellan 4,1–78,5%.
Angelo Antonini – Update on therapies for advanced Parkinson’s disease
Update on therapies for advanced Parkinson’s disease – Sammandrag från en föreläsning av professor Angelo Antonini, Venedig
Inledningsvis talade Angelo Antonini om de olika milstolpar som många patienter passerar under sjukdomsprogressionen. Först kommer ofta pre-motoriska symtom som luktbortfall, sedan stelhet och andra motorsymtom som ligger till grund för diagnos. Efter en tids sjukdom uppkommer ofta komplikationer som levodopainducerad dyskinesi och freezing of gait och i senare stadier drabbas många av demens. Antonini själv menade att när en milstolpe är passerad finns det ingen återvändo och han betonade därför vikten av att undvika eller åtminstone skjuta upp uppkomsten av dyskinesier, för att på så sätt förlångsamma symtomprogressionen. Det finns ett klart samband mellan levodopados och uppkomst av motorkomplikationer, ju högre dos levodopa desto större är sannolikheten att dyskinesier uppstår. Men han berättade också om en nyligen publicerad studie där Cilia et al undersökte hur lång tid efter sjukdomsdebuten komplikationer som dosglapp (”wearing-off”) och dyskinesier uppkom hos en italiensk patientgrupp.1 Gruppen jämfördes med en tidigare obehandlad patientgrupp från Ghana. Den italienska patientgruppen påbörjade levodopabehandling efter 3,5 års sjukdom och dyskinesier började uppkomma efter 3 års behandling, alltså 6,5 år efter sjukdomsdebuten. Den ghananska patientgruppen däremot påbörjade levodopabehandling först efter nästan 6 års sjukdom men dyskinesier uppkom redan efter 1 års behandling, 7 år efter sjukdomsdebuten. En odds ratio-analys visade att en hög dos levodopa ökade risken för både wearing-off och dyskinesier, men att antal år med sjukdomen hade ännu större påverkan. Hur lång tid levodopabehandlingen pågått hade ingen påverkan. Alltså, hävdade Antonini, är antal sjukdomsår en viktigare orsak till utvecklingen av dyskinesier än vilken behandling som ges.
ALS och riskfaktorer i arbetet
ALS och riskfaktorer i arbetet
I västvärlden insjuknar i genomsnitt årligen 2 personer/100 000 invånare i ALS (incidens) och prevalensen i Sverige är minst 5 per 100 000 invånare. Medianöverlevnaden har de senaste tre decennierna varit 2–3 år även om ett fåtal patienter kan leva tio år eller längre. Samband mellan ALS och exponering för elektromagnetiska fält har undersökts i 25 epidemiologiska studier och publicerad metaanalys indikerar ett möjligt samband med relativ risk (RR) 1,26 (95% konfidensintervall 1,10–1,44).1 Metaanalyser av tio andra studier visar statistiskt signifikant fördubblad risk efter exponering för pesticider.2,3
NYA METAANALYSER AV KVALITETSKLASSADESTUDIER
Aktuella systematiska litteraturöversikter över epidemiologiska studier saknar evidensbaserad kvalitetsklassning av de artiklar som inkluderats i översikt och metaanalys. Detta är ett problem eftersom en studies vetenskapliga värde (evidens) är helt beroende av studiedesign, om och hur man tagit hänsyn till olika typer av bias (skevhet i urval), confounding (förväxlingsfaktorer), etc. År 2000 publicerade en forskargrupp en checklista för granskning av observationsstudier inför metaanalyser.4 SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har utvecklat mallar för kvalitetsgranskning av läkemedels- och behandlingsstudier samt även för observationsstudier. 5 GRADE guidelines (Grading of Recommendations Assessment, Development, and Evaluation) erbjuder system för kvalitetsrankning av evidens vid systematiska litteraturöversikter, men även dessa har fokus på behandlingsstudier. I artikelserien belyses vikten av att granska om selektiva urval/ bortfall orsakat selektionsbias då det är större sannolikhet att studier som ger signifikanta resultat publiceras än studier med noll-resultat.
