The International Congress of Parkinson’s Disease and Movement Disorders MDS
Äntligen var det dags för en fullskalig postpandemikongress på plats, men också interaktivt, denna gång i Köpenhamn och Bella Center, centralt belägen för alla skandinaver. På plats var Örjan Skogar, som här bidrar med en kondenserad sammanfattning.
Cirka 5.100 närvarande åhörare informerades om att Movement Disorder Society bedriver en omfattande global utbildningsverksamhet. Med 4.500 deltagare i 29 olika globala kurser inom området, utgör MDS årliga världskongress en samlande faktor.
PRESIDENTIAL LECTURES
Professor Caroline Tanner USA var en av talarna under denna rubrik. Genom-Wide Association Studies (GWAS) har påvisat ett stort antal riskvarianter, men merparten utan att bidra till särskilt ökad risk för Parkinsons sjukdom. Endast <20–30 procent av Parkinsons sjukdom kan sägas ha en direkt mendelsk ärftlighetsgång. Det finns autosomalt dominanta gener (cirka 5 procent), såsom PARK-SNCA, PARK och
LRRK2. Likaså autosomalt recessiva gener (cirka 5 procent), såsom PARK-Parkin och PARK-DJ1. Sticker ut gör Glucoserebrosidas (GBA1) med sina cirka 500 mutationsvarianter, varav sannolikt vissa interagerar med alfasynuklein i lysosomhomeostasen och uppskattas stå för cirka 5–8 procent av sjukdomsgenesen för Parkinsons sjukdom.
En slagsida föreligger avseende biologiska rastillhörigheter där icke-europeiska individer är underrepresenterade, se nedan.
Pesticider (Paraquat®, rotenone), lösningsmedel till exempel trikloretylen, luftföroreningar, huvudtrauma är exempel på bidragande omgivningsfaktorer.
Bland senare års genombrott i diagnostiken hör ASSAA; Alfa-Synuklein Seeding Aggregation Assay, som visat sig ha mycket hög specificitet för diagnos av Parkinsons sjukdom mot såväl atypisk parkinsonism som Huntingtons sjukdom. Utveckling sker nu med motsvarande analyser i blod istället för likvor, vilket ytterligare kommer att göra diagnostiken säkrare (Belloma et al 2022).
Att Parkinsons sjukdom är en palett av syndrom beskrivs av Simuni et al (2023) under rubriken NSD, Neuronal Synuclein Disease, som i sin tur kan underrubriceras i ”motor syndrome”, ”neuropsychiatric syndrome”, ”RBD syndrome” och ”other non-motor syndromes” till exempel med autonom dominans.
PÅGÅENDE FARMAKOLOGISKA/GENETISKA/IMMUNOLOGISKA STUDIER
Närmare 70 olika preparat studeras inom ramen för parkinsonstudier, se nedan. Merparten dock i fas 1 och fas 2. Fokus i den genetiska delen ligger inom ”high risk mutations”. Föredragshållaren framhöll betydelsen av att först kartlägga och förstå de grundläggande biologiska mekanismerna och knyta detta till den fenotyp av parkinsonsyndrom som kan särskiljas, för att på sikt kunna presentera nya godkända behandlingsmetoder för att påverka eller i bästa fall reversera sjukdomsförlopp.
Professor Per Svenningsson lyfte fram inflammationens betydelse och konkluderade följande i slutet av sitt föredrag inom ”Management of Key Non-Motor Symptoms in Parkinson’s Disease”:
Patogenesen vid hjärnans sjukdomar är oftast inte unik, utan de följer ofta samma komplexa sjukdomsparadigmer; inflammation behöver inte vara ett epifenomen, det kan utgöra en kritisk accelerator för CNS-sjukdom. Kronisk och akut inflammation i andra organ (till exempel mage) har betydelse för hjärnan, samtidigt som blod-hjärnbarriärens funktion avtar med åldrandet.
Man bör behandla samtidigt förekommande inflammationer i andra organ!
LRRK2 gavs som ett genetiskt exempel på hur graden av inflammation moduleras in vivo. Förloppet av olika bakteriella och virala infektioner påverkas av vilken typ av LRRK2 som är närvarande (Shutinaski et al 2019).
