Sjukdomsmarkörer för Huntingtons sjukdom
Proteiner i ryggmärgsvätska avslöjar sjukdomsmekanismer och möjliggör mätning av sjukdomsaktivitet vid Huntingtons sjukdom. I denna artikel berättar Valter Niemelä, neurolog vid Akademiska sjukhuset, om resultaten från sin avhandling.
Huntingtons sjukdom är en autosomalt dominant nedärvd sjukdom där ett utökat antal CAG-repetitioner (>35) i huntingtingenen orsakar dysfunktion och skada på hjärnans nervceller. Symtomen visar sig vanligen i yngre medelålder och är framskridande tills patienten har hjälpbehov vid alla dagliga uppgifter och dör i förtid. Det rör sig om nedsatt viljestyrd rörelseförmåga samt uppkomst av karakteristiska ofrivilliga rörelser (chorea), kognitiv svikt och psykiatriska symtom. Gentest används för att fastställa diagnos vid misstänkta symtom, och erbjuds individer som har släkting med sjukdomen och önskar veta om de bär sjukdomsanlaget (prediktivt gentest). Debutålder inträffar i genomsnitt tidigare ifall antalet CAG är stort, men stor variation förekommer på individnivå. Även vilken typ av symtom som dominerar och förloppshastighet varierar. Det finns inga bromsmediciner ännu men ett flertal lovande kliniska prövningar pågår där nivåer av det muterade proteinet huntingtin minskas.1
Idag används Unified Huntington’s Disease Rating Scale (UHDRS) för att skatta symtomens svårighetsgrad men skalan är undersökarberoende och har andra begränsningar såsom till exempel patientens dagsform. Robusta biomarkörer som objektivt kan mäta sjukdomsaktivitet bör kunna komplettera UHDRS-skalan och därmed underlätta kliniska läkemedelsstudier. Vissa markörer kan vara direkt kopplade till sjukdomsmekanismer, varför deras upptäckt potentiellt blottar angreppspunkter för läkemedelsutveckling.
I min avhandling som blev färdig i slutet på 2019 har jag fokuserat på att finna sjukdomsmarkörer i ryggmärgsvätska hos de patienter som vi följer på Akademiska sjukhuset. Tack vare att
min bihandledare Jimmy Sundblom hade skapat en biobank och påbörjat provtagning kunde jag fortsätta inkludera patienter, skatta symtomens svårighetsgrad med UHDRS-instrumenten för kognitiv- och motorisk funktion samt ADL. Insjuknade patienter och friska kontrollpersoner inkluderades, men även presymtomatiska anlagsbärare för att kunna påvisa tidiga biokemiska förändringar som kan bidra till sjukdomsdebuten.
