– Vår studie understryker betydelsen av dålig njurfunktion som en underskattad riskfaktor för demens. Den visar också att den demensrisk som sannolikt kan tillskrivas njursjukdom är lika stor som eller större än den som observerats för andra väletablerade riskfaktorer för demens, inklusive hjärtkärlsjukdom och diabetes, säger sistaförfattaren Juan Jesus Carrero, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet.

Demens kännetecknas av en progressiv nedgång i kognition och funktion utöver den normala åldrandeprocessen. Mellan 5–7 procent av världens befolkning över 60 års ålder beräknas ha demens. Tillståndet är förknippat med dålig hälsa i allmänhet samt ökad risk för död. För att förhindra demens är det viktigt att identifiera riskfaktorer som går att påverka.

Kronisk njursjukdom, som kännetecknas av en stadig försämring av njurfunktionen, är också väldigt vanligt hos äldre personer, med en global befolkningsprevalens på 25–40 procent beroende på ålder.   Även en liten minskning i njurfunktionen är förknippad med en ökad risk för andra sjukdomar. Tidigare mindre studier har utvärderat sambandet mellan njursjukdom och demens med motstridiga resultat.

Hittills största studien

I den här svenska studien på fler än 325 000 individer som var 65 år eller äldre fann forskarna en tydlig koppling mellan dålig njurfunktion och sannolikheten för att få en demensdiagnos under uppföljningsperioden. Totalt upptäcktes nästan 19 000 fall av demens (5,8 procent) under en medianuppföljningsperiod på fem år. Ju lägre njurfunktion, desto högre var incidensen av demens. En snabbare försämring av njurfunktionen inom ett år var också kopplad till en högre risk för demens i framtiden.

– Detta är såvitt vi vet den hittills största studien på njurfunktion och demens, där stickprovsstorleken överstiger alla tidigare studier kombinerat och där vi utvärderar vi hela spektrumet av njurfunktion, säger Juan Jesus Carrero.

Forskarna använde data från det så kallade Stockholm CREAtinine Measurements (SCREAM)-projektet, som inkluderar information om alla personer i Region Stockholm som under 2006–2011 lämnade blodprover för testning av kreatinin i samband med ett rutinmässigt vårdbesök. Kreatinin är en restprodukt som bildas i musklerna och filtreras från blodet i njurarna för att sedan utsöndras via urinen. Kreatininprover används tillsammans med andra faktorer som ålder och kön för att uppskatta den så kallade estimerade glomerulära filtrationshastigheten (eGFR), vilket används för att bedöma njurarnas funktion. Ett eGFR-värde på 90ml/min eller högre anses vara normalt hos de flesta friska personer. Dessa data kombinerades med andra vårdregister, inklusive register för demensdiagnoser och behandling.

Efter att ha justerat för potentiella störfaktorer kom forskarna fram till ett eGFR-värde på 30-59ml/min gav i genomsnitt 71 procents ökad risk för demens medan ett eGFR-värde under 30ml/min kunde kopplas till en mer än fördubblad risk för demens, jämfört med ett normalt eGFR-värde.

Kan få betydelse för sjukvården