Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Ett blodprov – för att fler ska få rätt vård och undvika långvariga besvär vid skallskada

Över 90 procent av alla skallskador klassas som milda. Ändå har över hälften av patienterna problem sex månader efter skadan. Örebroforskare har lagt grunden till ett enkelt blodprov som identifierar de patienter som behöver mer vård.

András Büki, professor i medicin. Foto: Jesper Mattsson

– Testet visar vilka patienter som kan gå hem, behöver stanna för observation eller bör röntgas. Markören vi har hittat har visat sig vara mer korrekt än dagens test, säger András Büki, professor i medicin vid Örebro universitet.

En grupp internationella forskare har följt 27 000 patienter med traumatisk skallskada på 60 sjukhus i 20 länder i Europa. De vanligaste orsakerna är ett fall eller en trafikolycka.

– Det är en oerhört stor datainsamling som vi gjort för att kartlägga vården för patienter med skallskador och hitta vägar att förbättra den, säger András Büki.

Örebroforskarna har med hjälp av metabolomik identifierat biomarkörer som visar hur allvarlig en traumatisk hjärnskada är. Metabolomik är en kemisk analys som ger information om tusentals små molekyler.

Matej Orešič, professor i medicin. Foto: Jesper Mattsson

– Vi fann att små molekyler, metaboliter, i blodprover, som patienter lämnat redan när de kom till sjukhuset, kunde fastställa svårighetsgraden av traumatisk hjärnskada och förutsäga patientens resultat, säger Matej Orešič, professor i medicin vid Örebro universitet.

– Att kunna kategorisera skador redan i den akuta fasen är både kostnadseffektivt och bra för patienten. Med vårt test kan patienten få en säkrare diagnos och prognos, säger András Büki.

Idag har många med lättare hjärnskador problem med trötthet, minne och balans under lång tid efter olyckan. Det gäller inte minst idrottare eller militärer som ofta får upprepade hjärnskakningar. Dessutom är hälften av patienterna med en mild hjärnskada inte tillbaka på jobbet efter sex månader.

– Vi kan inte röntga alla – men alla kan få ett blodprov – och då kan vi snabbt få ett tillförlitligt svar och se till att alla patienter får rätt vård, säger András Büki.

Den stora datainsamlingen är klar men forskningen fortsätter. Forskarna har många frågor kvar att besvara – inte minst varför drabbas kvinnor ofta drabbas hårdare än män.

– Vi har mycket kvar att göra i Örebro. Dels att identifiera riskgrupper för att alla ska få rätt vård, dels mina kollegors arbete med metabolomik på cellnivå i hjärnan. Det är nog det mest spännande.

Samtidigt finns det möjlighet för intresserade företag att använda sig av forskningen för att ta fram nya läkemedel och test.

– Det är redan i gång. Målet är ju att forskningen ska användas och komma patienter till nytta, säger András Büki.

Studierna har så här långt fokuserat på akuta prov, tagna när patienter kommer till sjukhuset. Framtida undersökningar kommer också följa hur metaboliterna förändras under patientens återhämtning. Just nu planerar forskarna för en studie med patienter på Universitetssjukhuset i Örebro.

Läs artikeln om det internationella samarbetet i The Lancet Neurology

Tre Örebroforskare medverkar till artikeln – András Büki, Matej Orešič och Ilias Thomas.

Epigenetik ger svar om MS

Maja Jagodic forskar om hur sjukdomen MS uppstår och varför olika patienter drabbas så olika hårt. Forskning på epigenetisk nivå är lämplig både för att förstå sjukdomen och för att hitta nya sätt att behandla den, menar hon.

Maja Jagodic är professor i neuroinflammation och forskar om MS. Foto: Stefan Zimmerman

Vad forskar du om?

– Jag forskar om epigenetik i sjukdomen multipel skleros, MS. Det är ett spännande forskningsfält att verka i, för det har skett många framsteg de senaste decennierna, samtidigt som det är mycket kvar att uträtta. Vi förstår fortfarande inte mekanismerna i sjukdomen och det saknas botande behandlingar. Ett stort antal riskgener är identifierade, liksom en rad riskfaktorer i miljö och livsstil. Därför intresserar vi oss just för den epigenetiska nivån – man kan beskriva det som att det är där som genetik och miljöfaktorer sammanstrålar. Dessutom är det antagligen en bra nivå att behandla sjukdomen på.

Vad vill ni veta?

– Vi försöker besvara två frågor. Den första är hur sjukdomen uppstår? Vad är det som triggar den aggressiva immunreaktion som startar allt detta? Den frågan gäller framför allt immunsystemet. Den andra frågan är vilka faktorer som styr hur aggressivt sjukdomen yttrar sig hos en viss individ? Varför drabbar den olika patienter så olika? Den frågan gäller i första hand hjärnan.

– I vår forskning utgår vi oftast från patientprover där vi kartlägger olika samband. Sedan går vi till labbänken med våra upptäckter för att utforska sambanden i detalj och förstå mekanismerna bakom.

Vad hoppas du uppnå?

– Vårt yttersta mål är att vår forskning ska bidra till nya behandlingar som dels stoppar multipel skleros helt, dels verkar mycket precist i cellen och därför blir skonsammare för patienten än dagens behandlingar. Men för att nå dit behöver vi först förstå sjukdomen mycket bättre. I ett bredare perspektiv hoppas jag också att vår forskning bidrar till ökad kunskap generellt om epigenetik vid inflammatoriska, autoimmuna och neurodegenerativa processer. Det molekylära mekanismer vi studerar är oftast mycket grundläggande och därför relevanta för många sjukdomar.

Läs mer

Hur kan vi mäta sjukdomsprogression med hjälp av Biomarkörer?

Tid: 12 – 13

Vi på Sanofi vill gärna bjuda in dig, som arbetar med MS-patienter, till en webbsänd föreläsning med fokus på Biomarkörer och användning i klinisk vardag för att upptäcka sjukdomsaktivitet och progression vid MS.

För mer information

För anmälan

Barn med svår muskelsjukdom överlever med genterapi

De allra första genterapeutiska metoderna införs nu i svensk sjukvård.  På Karolinska Universitetssjukhuset har läkemedlet Zolgensma givits till tre små barn med en svår form av spinal muskelatrofi. Få med den här svåra formen överlever två års ålder, men genterapin har visat sig bromsa förloppet.

Behandlingen med Zolgensma ges vid ett enda tillfälle och är ett av de dyraste läkemedlen i världen.
–    Läkemedlet bygger på ett virus som har manipulerats så att det inte är farligt. Viruset fungerar som en bärare av en frisk variant av en gen som är defekt vid spinal muskelatrofi, säger Thomas Sejersen, överläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus och professor i neuropediatrik på Karolinska Institutet.

Spinala muskelatrofier (SMA) är en grupp ärftliga och ovanliga sjukdomar där de motoriska nervcellerna i ryggmärgen, mellanhjärnan och förlängda märgen förtvinar och dör. De dör av brist på ett protein som normalt uttrycks av dessa celler, när det finns en frisk gen.
Motoriska nervceller återbildas inte. Man har de man föds med, och får inte fler under sin livstid.

Vanligaste orsaken till att barn dör av sjukdom tidigt

Varje år insjuknar 4-8 barn per 100 000 nyfödda i den svåraste och mest förekommande formen av spinal muskelatrofi; SMA typ 1. Det gör SMA typ 1 till den vanligaste orsaken till att barn dör av sjukdom i tidig ålder i Sverige.
–    Föräldrarna brukar upptäcka det när barnet är i ganska tidig ålder, upp till sex månader. Barnet blir slappt i kroppen, rör sig mindre än förväntat och klarar inte att hålla upp huvudet. Med tiden brukar de också få svårare att äta och småningom även att andas, säger Thomas Sejersen.

Fram till år 2017 då en första behandling introducerades, var möjligheterna att behandla sjukdomen mycket små. Allt tyder på att genterapin med Zolgensma faktiskt får de motoriska nervcellerna att uttrycka det protein som de behöver. Nästan alla barn som har behandlats i forskningsstudier med genterapin har överlevt och de som först fick Zolgensma har nu nått åtta års ålder.
–    Det är fantastisk att vi kan behandla de här barnen! I nästa steg hoppas vi att diagnosen SMA ska inkluderas i nyföddhetsscreening eftersom det är viktigt att sätta in behandlingen så tidigt som möjligt.  Genterapin kan enbart bromsa sjukdomen för att den inte ska göra mer skada, säger Thomas Sejersen.

Tre barn har behandlats

Efter läkemedlets godkännande i Sverige, i mars 2022, har tre barn behandlats på Karolinska Universitetssjukhuset. Det här den allra första behandling då genterapi används i kliniskt bruk i Sverige, det vill säga i sjukvård, utan att det handlar om en forskningsstudie.

På medicinska enheten för Radiofarmaci, Karolinska Universitetssjukhuset, var man snabba med att införa de rutiner och resurser som behövs för behandlingen efter godkännandet i våras. Läkemedlet ges som ett dropp till barnet på vårdavdelningen och måste göras i ordning under samma dag.
–    Nu är allt klart för att vi ska kunna bereda fler genterapiläkemedel, vilket väntas komma inom en snar framtid, säger Erik Samén, chef för Radiofarmaci.

Ny metod för att modulera jonkanaler kan bota epilepsi

Lucie Delemotte i en serverhall där data från hennes forskning kommer att bearbetas med AI.
Lucie Delemotte och hennes samarbetspartner får drygt 27 miljoner i projektanslag för att utveckla en metod, baserad på maskininlärning, för att designa modulatorer för neuronala spänningsstyrda jonkanaler. Foto: Jann Lipka.

När den elektriska aktiviteten i neuroner (nervceller) inte fungerar uppstår störningar som epilepsi, sömnstörningar eller autism. En ny metod, baserad på maskininlärning, ska utvecklas för att designa modulatorer för neuronala spänningsstyrda jonkanaler, med syfte att behandla sådana sjukdomar. Projektet får anslag med drygt 27 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Lucie Delemotte är forskare på KTH inom området membranproteiner. Membranproteiner är som dörrar och fönster i den biologiska cellen; de gör det möjligt för cellen att ta in signaler från sin omgivning och svara på dem.

De membranproteiner det handlar om i det här projektet, Bridging the scales in the design of ion channel drugs, är så kallade spänningsstyrda jonkanaler. De känner av inkommande elektriska signaler och sprider dem vidare i form av aktionspotentialer (nervimpulser).

– De ligger till grund för den elektriska aktiviteten i neuroner (nervceller) och när den inte fungerar uppstår störningar som epilepsi, sömnstörningar eller autism, säger Lucie Delemotte.

Dessa proteiner är för små för att kunna ses med blotta ögat. Strukturbiologiska tekniker som kryo-elektronmikroskopi kan visa deras struktur på atomnivå, men kan inte beskriva hur de reagerar på förändringar i den elektriska aktiviteten i närheten.

– Mitt labb använder beräkningstekniker som kallas molekylära dynamiksimuleringar för att svara på dessa frågor. Men givetvis måste de förutsägelser vi gör följas upp med olika tekniker, allt från cellulära analyser till djurförsök.

Nödvändigt med ny metod för läkemedelsdesign

Även om jonkanaler är lovande mål för medicinsk behandling har alla försök att inrikta sig på dem hittills misslyckats. Ett problem är att de är väldigt lika hjärt- eller muskelkanaler, vilket gör det svårt att påverka deras funktion utan att orsaka problematiska biverkningar. En ny metod för läkemedelsdesign för dessa proteiner är nödvändig, konstaterar Lucie Delemotte.

I det här projektet ska hon och hennes samarbetspartner använda maskininlärning för att integrera svar på frågor om membranproteiners funktion från olika tekniker i en sammanhållande modell. Det kommer att hjälpa till att designa nya experiment och påskynda designen av molekyler som rationellt kan modulera kanalens funktion, konstaterar Lucie Delemotte.

– Vi hoppas kunna göra framsteg mot att designa modulatorer för neuronala spänningsstyrda jonkanaler, med syfte att behandla sjukdomar som läkemedelsresistent epilepsi. Dessutom hoppas vi kunna bevisa att ett integrerat tillvägagångssätt för att sammanställa resultat från olika sofistikerade experimentella källor med maskininlärning kan driva vår förståelse av komplexa proteiner och påskynda forskningen inom området, säger hon.

För projektet Bridging the scales in the design of ion channel drugs har Lucie Delemotte beviljats anslag om 27 100 000 kronor under fem år från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Forskargruppen

För att genomföra projektet har Lucie Delemotte satt ihop ett team av blivande och etablerade forskare i Sverige: Pontus Gourdon (Lunds Universitet) ska ansvara för strukturbestämning, Lucie Delemotte (KTH) ska utföra molekylär modellering, Sara Liin (Linköpings Universitet) kommer att utföra cellulär elektrofysiologi (elektriska strömmätningar), Christian Broberger (Stockholms Universitet) kommer att genomföra vivo-experiment (beteendeförsök hos gnagare), och Simon Olsson (Chalmers) kommer att använda sin expertis inom maskininlärning för att integrera allt ovanstående i en datadriven pipeline.