Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Infektioner en av flera riskfaktorer för CP

Infektioner en av flera riskfaktorer för CP
Tidigare trodde man att syrebrist var den främsta orsaken till CP (cerebral pares), vilket lett till ett ökat antal kejsar – snitt världen över. Trots en sexfaldig ökning av antalet kejsarsnitt, har antalet fall av CP inte minskat. Idag anses syrebrist förklara cirka tio procent av fallen. Orsakerna till CP är mångskiftande; de huvudsakliga fynden från en avhandling av Kristina Ahlin, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet, visar att missbildningar, tillväxthämning, infektioner och hypoxi (syrebrist hos barnet) är de dominerande riskfaktorerna hos full gångna barn.

Cerebral pares (CP) är ett samlingsnamn för en grupp av tillstånd där kroppens rörelser, balans och kroppshållning är påverkad.1 De hjärnskador eller avvikelser som orsakar CP kan inträffa när som helst från början av första trimestern (tredjedelen av graviditeten) fram till den tidiga barndomen. CP drabbar ungefär två barn per 1.000 levande födda och är den vanligaste motoriska funktionsnedsättningen hos barn.1 Två av tre barn med CP är födda efter minst 35 veckors graviditet. De flesta barn som är födda i fullgången tid och senare får diagnosen CP är inte neurologiskt påverkade under nyföddhetsperioden. 2 Den motoriska funktionsnedsättningens svårighetsgrad varierar mycket mellan olika barn. Ungefär 60 procent har en mild funktionsnedsättning och går utan hjälpmedel, medan 25 procent har en svår funktionsnedsättning och behöver rullstol. En mellangrupp går med hjälpmedel som rullator eller kryckor.1,3 Cirka 50 procent av barn med CP har även andra funktionsnedsättningar såsom intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi.3 CP klassificeras baserat på dominerande neurologiska symtom och delas in i olika subtyper; spastisk, dyskinetisk och ataxisk CP. Spastisk CP, som utgör cirka 80 procent, medför bland annat att musklerna spänns onormalt vid rörelse, spasticitet, vilket gör det svårt att kontrollera rörelserna. Spastisk CP är i sin tur indelad i spastisk hemiplegi, spastisk diplegi eller spastisk tetraplegi, beroende på vilka delar på kroppen som är påverkade. Vid dyskinetisk CP är rörelserna felaktiga och ofrivilliga. Musklernas spänning, tonus, kan växla omotiverat och nyföddhetsreflexer kvarstå och göra det svårt att utföra ändamålsenliga rörelser. Vid ataxisk CP har barnet problem med att samordna sina rörelser. Såväl rörelsernas precision som kraft blir felaktiga. Barnet har problem med balansen och har ofta en nedsatt muskelspänning, hypotonus.3

Läs hela artikeln somPDF

Genetiken i fokus på MDS Congress 2016

Genetiken i fokus på MDS Congress 2016
Berlin stod som värd för årets 20th International Congress of Parkinson’s Disease and Movements Disorders. Örjan Skogar, överläkare, Parkinson – mot tagningen, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, bidrar här med ett fylligt referat.

Jubileum kan man säga när den 20:e kongressen som fokuserar på Movement Disorders gick av stapeln. Denna gång i en modern kulturstad, Berlin, med mycket nutidshistoria inbyggd i sina raserade murar, återuppbyggda med tysk energi till en dynamisk världsmetropol. 5.500 delegater från ett drygt 50-tal länder, rekordsiffror, mötte upp till välkomstceremonin med klassisk musik och videoklipp från de magiska dagarna då muren föll i november 1989. Att göra en helhetsbedömning av en kongress är nästintill omöjligt med tanke på att man måste selektera sina föreläsningar och varje rapport av detta slag blir därmed en subjektiv beskrivning. Då jag nu följt kongressen vid åtskilliga tillfällen det senaste decenniet är dock det bestående intrycket det skifte i fokus från farmakologisk dominans till snabba banbrytande rön på genetisk nivå som möjliggjorts tack vare modern digital teknologi. Allt snabbare datorer klarar att allt snabbare screena delar av genom. Därigenom ställs också den traditionella diagnostiken inför nya utmaningar då det visar sig att vitt skilda fenotyper mycket väl kan ha gemensamma genotypiska särdrag eller mutationer. Vidare ser man direkta inflöden av vår snabbt förändrade vardag vad gäller trådlös telefoni och internet. Att i resursbesparande syften utrusta patienter med nedladdningsbara ”appar” av olika slag såg vi inte skymten av för ett par år sedan. Det blev en intressant  upptaktseftermiddag med symposier som fokuserade på ”Experimentella strategier vid Movement disorders” med föreläsare som Pedro Gonzales-Alegre från Pennsylvania University, USA. Utvecklingen inom Huntingtons sjukdom med preklinisk, translationell och klinisk forskning pekar på att man ligger i startgroparna för klinisk human forskning efter säkerhetsstudier. I princip är uppgiften att genetiskt tysta vissa sekvenser med RNA-interferens visavi ZFP respektive SCA1. Förhoppningsvis ser man de första humanförsöken med AAV-RNAi och ZFP inom en snar framtid. Givetvis kommer vissa frågor om doser, kombinationsterapier etc först kunna besvaras vid studier på människa. Självklart stora utmaningar i gapet mellan djur- och humanforskning. De genetiska forskningsmålen för Parkinsons sjukdom riktar sig bland annat mot genmutationer i SCA3, SCA6, SCA7 och DYT1. ”Gene silencing” som uttrycket är på engelska – jag tror att vår svenska vokabulär får ge vika för de mer precisa engelska uttrycken – utgör ett starkt verktyg i arbetet med att minska degenerationshastighet i neurala system.

Läs hela artikeln som PDF

Svenska Neurologiveckan 2016 i Örebro

Svenska Neurologiveckan 2016 i Örebro
Måndag 16/5
NORMALTRYCKSHYDROCEFALUS FÖR ST-LÄKARE
Årets Neurologivecka inleddes med en dag helt tillägnad ST-läkarna i neurologi och neurokirurgi och ämnet för dagen var idiopatisk normaltryckshydrocefalus (iNPH), ett sammantaget underdiagnostiserat och underbehandlat tillstånd. Ämnet förelästes gemensamt av Mats Tullberg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Anders Eklund, Umeå universitet, Carsten Wikkelsö, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Elna-Maria Larsson, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Jan Malm, Norrlands universitetssjukhus och Michael Williams, University of Washington, via videolänk från Washington. Prevalensen för iNPH ligger i olika studier kring 2 procent; endast cirka 20 procent av alla patienter diagnostiseras och man beräknar sedan att inte mer än omkring var femte patient shuntbehandlas. Bakgrunden till detta är sannolikt en avsaknad av kunskap i ämnet, svårigheter i diagnostiken samt en utbredd uppfattning om att det saknas evidens för shuntbehandling. Det betonades att det numera finns klass 1 evidens för shuntoperation, att de allra flesta patienterna får en förbättrad livskvalitet, att långtidsresultaten är goda med en bestående förbättring över tid samt att behandlingen är kostnadseffektiv. Patofysiologin vid iNPH presenterades mer som en reversibel metabol störning periventrikulärt, snarare än den tidigare bilden av en tryck-/flödesstörning. Shuntbehandling anses leda till en förbättrad ”arbetsmiljö för hjärnan”. Fokus lades under dagen på komorbiditet i form av cerebrovaskulär sjukdom, där tillstånden troligen går in i varandra och inte ska betraktas som två skilda entiteter. Förekomst av vaskulär komorbiditet ska inte leda till att man avstår utredning eller behandling av dessa patienter, utan det är viktigt att också behandla de vaskulära riskfaktorerna. Vid utredning av iNPH är gängse rutin en initial skiktröntgen som vid typisk bild visar ökad ventrikelstorlek med vida temporalhorn och utplanade sulci över konvexiteten. Därefter genomförs en kompletterande MRT som kan påvisa hyperdynamiskt flöde i akvedukten, samt utesluta andra orsaker till hydrocefalus såsom akveduktstenos och tumör. Ett problem vid utredning av iNPH kan vara avsaknaden av typisk anamnes/ symtomatologi och radiologi, varför det finns ett behov av supplementära, prediktiva tester. För närvarande används framför allt så kallade tap-test och infusionstest samt i enstaka fall externt lumbalt drän.

Läs hela artikeln som PDF

 

Vägen till fullvärdig vård

Det diskuteras mycket inom professionen, i media och även under politikerveckan i Almedalen i år om den ojämlika neurologiska vården i Sverige. Svenska Neurologföreningen har nyligen, som ett led i deras strategiska arbete, påbörjat en kartläggning av svenska neurologenheter utifrån fyra kvalitetskriterier. Den så kallade Neurologkartan visar mycket riktigt på en ojämn och därmed ojämlik fördelning av resurser. Men bor man i upptagningsom-rådet för Södra Älvsborgs sjukhus och dess neurologklinik är man lyckligt lottad eftersom den uppfyller alla fyra kriterierna med råge.

STOR MEN VÄLFUNGERANDE KLINIK
Borås lasarett grundades 1782, med sex vårdplatser. Sjukhuset har sedan successivt byggts ut och 1998 bildade Borås lasarett tillsammans med Skene lasarett Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS). Sjukhuset består av en mängd huskomplex, och eftersom Borås stad är så mån om sin kultur har sjukhusets konstutsmyckning blivit något utöver det vanliga, ja den är faktiskt riktigt häftig bitvis. Neurolog- och rehabiliteringskliniken är stor och innefattar 10 avdelningar och 2 större mottagningar med cirka 420 anställda (ej tjänstegrader). De flesta enheter ligger i ett och samma 7-våningshus, en bit från centralkomplexet, men sammanlänkat via ett kulvertsystem. Upptagningsområdet för enbart neurologin är 270.000 invånare och upptag för strokevård cirka 180.000.
– Med en så stor klinik och stort patientunderlag är det nödvändigt med en välfungerande struktur på alla plan. Vi jobbar därför med processer och flödesmöten både på kliniknivå och kliniköverskridande nivåer. Här processas alltifrån det vi kallar ”Dagliga styrningen”, till olika teambildningar och mer långsiktiga mål, berättar Gunnar Helgesson, som är verksamhetschef för hela kliniken.
– Att neuro- och rehabiliteringskliniken är en gemensam enhet ger många positiva effekter, menar neurologen och chefsläkaren Zoltan Fekete. Det uppstår ständigt nya möjligheter och synergieffekter mellan avdelningarna och mottagningarna.

Läs hela artikeln som PDF

Kostnadseffektiviteten – av trombektomibehandling vid akut ischemisk stroke

Stroke är en av de vanligaste orsakerna till allvarlig och långvarig funktionsnedsättning i hela världen. Stroke medför försämrad livskvalitet och högre dödlighet för den drabbade samt ökad belastning för samhället och anhöriga. I Sverige har de årliga samhällskostnaderna för strokesjukdomen beräknats till 16 miljarder kronor. De funktionella konsekvenserna hos personen som haft stroke är dominerande orsak till kostnader inom sjukvården, kommunala omsorgen och för anhörigas insatser. Det är därför viktigt med förbättrad akutvård för att minska funktionsnedsättningen inte bara ur ett medicinskt perspektiv utan också från en ekonomisk synvinkel. Fem randomiserade studier som publicerades under 20151-5 visade på mycket goda medicinska effekter av trombektomi som tillägg till standardbehandling vid akut stroke med proximal kärlocklusion. Dessa studier presenterade kortsiktiga resultat (3 månaders uppföljning), medan de långsiktiga effekterna av behandlingen ännu inte är visade. Syftet med vår analys6 var därför att estimera de långsiktiga effekterna och kostnaderna med ett tillägg av trombektomibehandling till standardbehandling hos patienter med akut ischemisk stroke. Detta för att avgöra om tilläggsbehandlingen är kostnadseffektiv.

Läs hela artikeln som PDF