Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nya EpilepsiAppen kan ge BÄTTRE KONTROLL

Nya EpilepsiAppen kan ge BÄTTRE KONTROLL
Det har tidigare saknats ett bra verktyg för att översiktligt registrera epilepsianfall, medicinering och välbefinnande. Nu finns en ny svensk mobilapplikation – EpilepsiAppen. Mirja Neideman, barn- och ungdomssjuksköterska på Neurologimottagningen, Sachsska barn- och ungdomssjukhus, Stockholm, beskriver bakgrunden till utvecklingsarbetet och ser gärna att sjukvården rekommenderar sina patienter att ladda ner och använda appen i sin smartphone.

Vår vision var att via en mobilapplikation underlätta för personer med epilepsi att kunna registrera sin vardag. Förhoppningsvis kommer sjukvården att rekommendera patienterna att använda EpilepsiAppen så att man tillsammans med epilepsipatienten får en helhetsbild av hur de mår. Fokus har länge legat på att behandla epileptiska anfall. Vi har inte frågat oss hur patientens egentligen mår och hur deras vardag fungerar. För drygt två år sedan lanserade vi epilepsiwebben.se. Denna webbplats kom till efter att vi, som då arbetade på neuropediatriken vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge, kände ett behov av adekvat patientinformation riktad till ungdomar som har epilepsi. Webbsidan innehåller information om epilepsi, hur det är att leva med epilepsi och unga personers livsberättelser.

TELEFONEN HAR MAN ALLTID MED SIG
Tidigare har det inte funnits ett bra verktyg för att överskådligt registrera anfall, medicinering och välbefinnande. Många som har epilepsi lider av minnessvårigheter och koncentrationsstörningar, vilket kan bero på både epilepsin och behandlingen. Detta kan göra det svårt att komma ihåg att ta sin medicin samt om man tagit den. Det finns även andra aspekter som kan vara orsaken till varför patienten inte tar sina mediciner, såsom depression, ångest och förnekelse. För att patienterna och sjukvården ska få en bättre helhetsbild är en smartphone ett bra verktyg. Genom telefonen kan man få påminnelser och registrera data. Vi ville göra en mobilapplikation där patienten själv kan registrera anfall, få medicinpåminnelser och registrera sitt välbefinnande och sedan följa detta över tid i en loggbok.

Läs hela artikeln som PDF

Ögoninflammation efter epileptiska anfall

Ögoninflammation efter epileptiska anfall
En svensk forskargrupp har nyligen i djurstudier visat att epileptiska anfall hos råttor leder till inflammation med gliacellsaktivering i näthinnan. Inflammationen kan minskas med hjälp av antikroppsbehandling intratekalt mot ett protein som verkar på mikrogliaceller. Det är än så länge okänt om gliacells aktivering förkommer hos patienter med epilepsi och om det i så fall påverkar synen. Christine Ekdahl Clementson, docent och ST-läkare, Matilda Ahl, doktorand, och Una Avdic, doktorand, presenterar sina fynd i denna artikel.

Flera experimentella studier på djur har visat att epileptiska anfall kan ge en inflammation i hjärnan. Det finns med andra ord anledning att misstänka att epileptiska anfall kan ge en inflammation i hjärnan även hos människor. Denna teori stöds till exempel av de fynd som ofta observeras i bortopererad hjärnvävnad från patienter med epilepsi. Där kan man inte så sällan se en inflammatorisk reaktion med aktiverade gliaceller. Gliaceller är nervcellernas stödjeceller och det är också gliaceller som kontinuerligt lyssnar av och ska upptäcka främmande ämnen eller skador i hjärnan. När gliaceller aktiveras i större omfattning kan detta beskrivas som en inflammation i hjärnan. Vilken del av inflammationen som är skadlig och vilken del som är viktig för läkning och homeostasen i hjärnan är däremot inte självklart. Det pågår just nu mycket forskning kring just dessa mekanismer vid ett flertal neurologiska sjukdomar.

KOPPLINGEN MELLAN HJÄRNAN OCH ÖGONEN
Vår forskargrupp har börjat studera områden i hjärnan som ligger utanför epileptiska fokus för att se om även dessa områden kan uppvisa inflammation och gliacellsaktivering. Ett av våra projekt har nu visat att råttor som har epileptiska anfall i temporalloben utvecklar en typ av inflammation i näthinnan i ögonen. Näthinnan har ingen direkt koppling till temporalloben, utifrån vad man hittills känner till, utan signalerna behöver kopplas om via synapser mellan nervceller i ett par steg innan de når ut till näthinnan. Anledningen till denna gliacellsaktivering i näthinnan är än så länge okänd.

Läs hela artikeln som PDF

PEROXIREDOXIN förlänger livet genom att guida chaperoner till skadade proteiner

PEROXIREDOXIN förlänger livet genom att guida chaperoner till skadade proteiner
Ny forskning från Göteborgs universitet har ökat kunskapen om hur celler åldras. Studierna kan få betydelse för förståelsen för uppkomsten av sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom. Denna spännande cellforskning beskrivs här av Sarah Hanzén, doktorand, Institutionen för kemi och molekylärbiologi och Katarina Vielfort, PhD och forskare, Institutionen för biomedicin, båda vid Göteborgs universitet.

Åldrande karaktäriseras av en gradvis försämring av kroppens funktioner som yttrar sig i allt ifrån rynkor och grått hår till nedsatt effektivitet hos olika organsystem och minskad förmåga att motstå sjukdomar. I kroppens celler uppstår det konstant skador av olika slag, vilka kontinuerligt måste repareras. Att kroppen åldras hänger bland annat samman med att effektiviteten hos cellens reparationssystem minskar med tiden, vilket leder till en ansamling av skador som slutligen gör att cellen förlorar sin funktion och dör. Studier på senare år framhåller ett antal faktorer som parallellt påverkar cellulärt åldrande; detta inkluderar nedsatt funktion hos organeller såsom mitokondrier och vakuoler/lysosomer, toxiska DNA-strukturer och skadade/aggregerade proteiner.

ICKE-FUNKTIONELLA PROTEINER KAN AGGREGERA
Ett protein består av en kedja med aminosyror som har veckats ihop i en tredimensionell struktur. Denna struktur, det vill säga proteinets nativa form, är helt avgörande för proteinets funktion. Proteiner som förlorat sin nativa form är ofunktionella och tenderar att klumpa ihop sig och bilda så kallade proteinaggregat. Proteinaggregat kan interagera med olika komponenter i cellen och på så sätt störa olika cellulära processer, vilket kan vara förödande för cellen. Proteinaggregat ackumuleras med ålder i flertalet modellorganismer och har kopplats till flera sjukdomar som påverkar nervsystemet, till exempel Alzheimers, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom. Det finns olika typer av faktorer som kan ge upphov till proteinskador, exempelvis värme, pH-ändringar och reaktiva oxidanter. Väteperoxid (H2O2), som är en biprodukt från cellens syreomsättningsprocesser, är en instabil molekyl som oxiderar olika makromolekyler i cellen såsom DNA och proteiner. I vissa fall är proteinoxidering nödvändigt för proteinets struktur och funktion, men oftast förstör oxideringen proteinets struktur och bidrar till dess aggregering. Både väteperoxid och oxidativt modifierade proteiner har setts öka med ålder.

Läs hela artikeln som PDF

VON HIPPEL-LINDAUS SJUKDOM – kontroll förlänger livet

VON HIPPEL-LINDAUS SJUKDOM – kontroll förlänger livet
von Hippel-Lindaus sjukdom är en ärftlig sjukdom som orsakar kärlrika tumörer i nervsystemet och ögon botten. Även njurcancer och endokrina tumörer förekommer i hög frekvens. Den genetiska bakgrunden är brokig och flera undergrupper finns. Behandlingen består i de flesta fall av kirurgisk behandling av uppkomna tumörer, men medicinska behandlingar används allt mer som ett led i en sammanhållen behandlingsstrategi. Grunden för framgångsrik behandling är ett effektivt screeningprogram som reducerar morbiditet och mortalitet, skriver Jimmy Sundblom, ST-läkare i neurokirurgi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

1904 beskrev den tyske ögonläkaren Eugen von Hippel en ärftlig form av retinal angiomatos (angiomatosis retinae). 1926 kunde Arvid Lindau, sedermera professor i patologi vid Lunds universitet koppla tillståndet till tumörer i viscerala organ samt cerebellära hemangioblastom. Incidensen av von Hippel-Lindaus sjukdom (vHL) beräknas till cirka 1:36.000 personer, vilket skulle innebära att cirka 150–200 personer i Sverige är drabbade av sjukdomen. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant, vilket innebär att om en person bär på anlaget för sjukdomen kommer statistiskt sett hälften av dennes barn att ärva detsamma, oavsett kön. Penetransen, alltså risken för att anlaget kommer att leda till symtom hos personen som bär det, är hög – vid 65 års åldern har över 90 procent av alla med sjukdomsanlaget något eller flera symtom av detta.

MOLEKYLÄRBIOLOGI OCH GENETIK
Den sjukdomsorsakande mutationen ligger i en tumörsuppressorgen, naturligt nog kallad ”VHL tumor suppressor”. Genen ligger på kromosom 3:s korta arm och kodar för VHL-proteinet som uttrycks i två isoformer: pVHL19 och pVHL30. Proteinet deltar i flera viktiga cellulära signalvägar, bland annat genom minskning av aktivitet i HIF (hypoxiainducible factor) samt hämning av aktiviteten hos signalämnen som NF-kB och cyclin A. Man har kunnat visa att VHLtumörer har aktiverad angiogenes (kärlnybildning) samt aktivering av HIF-signalvägen vilket leder till frisättning av även andra tillväxtfaktorer. I tumörer hos individer med von Hippel-Lindaus sjukdom har man kunnat se att även den friska VHL-allelen har försvunnit, vilket stämmer väl med en ”two-hit”-modell, där alla celler i kroppen bär på en muterad allel, följt av en somatisk inaktivering av den andra allelen i en enstaka cell vilken då ger upphov till en tumör.

Läs hela artikeln som PDF

Europas största minnescentrum finns i Malmö

Europas största minnescentrum finns i Malmö
I våras antog Region Skåne en handlingsplan för jämlik demensvård. I maj slogs Malmös och Lunds minnesenheter samman, till något unikt för Europa – ett enda hus för vård, forskning, läkemedelsprövningar och kunskapsspridning. Men inte en enda patient ligger inlagd. ”Vi har satt hjul på sjukvården,” säger psykiatriprofessor Elisabet Londos.

Karin Eklund hänger på sig ryggsäcken med block, checklistor och informationsmaterial.
– Jag har varit sjuksköterska i 40 år, och det här är det roligaste jobb jag har haft.

Hon syftar på arbetet i de mobila teamen, Skånes alternativ till demensvård på klinik. Den sista vårdavdelningen fanns på sjukhuset i Lund och stängde för tre år sedan. Alla patienter som nu behöver hjälp, får detta där de lever: i huset, i lägenheten, på vårdboendet. I teamen ingår sjuksköterskor, kuratorer och läkare, men alla yrkesgrupper deltar inte i varje besök. Ett läkarbesök kan till exempel göras som uppföljning, efter att en sjuksköterska varit på plats.

– När vi kommer hem till folk får vi ett helhetsintryck. Vi i teamet kan dela upp oss, så att en pratar med personal eller patient och en talar med de anhöriga. Dessutom har vi en bättre kontinuitet i kontakten med kommunerna än förr, säger Karin Eklund.

Förutom hembesöken har de mobila teamen mycket telefonkontakt med anhöriga och andra vårdgivare, och fungerar som konsulter på olika avdelningar på sjukhusen. Med det här arbetssättet får fler människor snabb hjälp, med samma resurser. En utvärdering i samband med stängningen av den sista vårdavdelningen visade att avdelningen vårdat 120 inneliggande patienter de sista sex månaderna. Under samma tid kan de mobila teamen besöka nästan det dubbla antalet patienter – trots att de är färre än personalen var på vårdavdelningen. Överläkare Sibylle Mayer som leder teamen berättar att högprioriterade ärenden numera kan hanteras inom en vecka.

– Så var det inte förr. ”Oj, så snabbt!” får vi ofta höra från vårdboendena när vi berättar att vi kan komma inom några dagar, säger Sibylle Mayer.

Läs hela reportaget som PDF