Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

KAROLINSKA STROKE UPDATE 2014

Årets möte hade samlat ca 400 deltagare och var därmed det största hittills. Arrangörsgruppen ledd av Professor Nils Wahlgren och Cecilia Karlsson hade lyckats mycket väl med att samla Europas ledande kliniska forskare i fältet. Mötet kom att presentera data av största vikt för den kliniska handläggningen av akut stroke. Mötet är utformat i separata sektioner där konsensusgrupper förberett ett utkast för en ny guideline inom ett område. Detta konsensusutkast presenteras sedan parallellt med ett urval av nya data för det samlade auditoriet. En utsedd person ger kommentarer och kritik till det konsensusutkast som presenterats varefter en öppen diskussion hålls, där auditoriet får ge synpunkter på dokumentet. Alla synpunkter noteras och tas tillbaka till konsensusgruppen som vid behov reviderar sitt utkast. Konsensusgruppen sammanfattar slutligen och lämnar en rekommendation för en ny guideline till ESO. Beslutet om en revision av guidelines fattas sedan av ESO utifrån konsensusdokument, rekommendation samt originaldata. ESO-Karolinska Stroke Updatekonferenserna
utgör därför en stor möjlighet för alla intresserade att framföra sina synpunkter på nuvarande och reviderade guidelines för behandling av akut stroke.

De guidelines som diskuterades vid årets ESO-Karolinska Stroke Update var:
• Stroke guidelines – Hur gör man dem tillförlitliga och praktiska?
• Sinustrombos
• Förmaksflimmer och orala antikoagulantia
• Expansiva infarkter i storhjärnshemisfärerna
• Intravenös trombolys
• Temperaturreglering vid akut ischemisk stroke
• Mekanisk trombektomi vid akut stroke
• Prehospital handläggning av akut stroke

 

Läs hela referatet

Autolog blodstamcellstransplantation vid multipel skleros

Trots den snabba utvecklingen av nya och effektiva läkemedel vid MS,1 finns det patienter som inte svarar på eller tolererar dessa läkemedel. För denna
patientgrupp med aggressiv och skovvis förlöpande sjukdom samt kort sjukdomsduration kan autolog blodstamcellstransplantation (AHSCT) vara ett
behandlingsalternativ. Den första transplantationen i Sverige vid svår MS utfördes 2004 vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Patienten var en 30-årig kvinna
med mycket hastigt förlöpande MS, med frekventa skov och snabb funktionsnedsättning. Idag, tio år senare har patienten två barn och är åter i fullt arbete. Hon är helt symtomfri och undersökning med magnetkamera visar inga tecken på sjukdomsaktivitet. I Sverige utförs AHSCT vid samtliga universitetssjukhus;
hittills har majoriteten av behandlade MS-patienter transplanterats på Akademiska sjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset. Sverige är det land i Europa som utför flest antal transplantationer vid MS per miljon invånare. Nyligen publicerades en uppmärksammad svensk sammanställning av de lovande resultaten efter AHSCT vid MS.2

 

Läs hela artikeln

Kirurgisk behandling vid epilepsi

VAD INNEBÄR EN EPILEPSIKIRURGISK UTREDNING?
Kirurgisk behandling av epilepsi förutsätter en noggrann värdering på individnivå av den förväntade förbättringen av anfallssituation och livskvalitet i förhållande till den förväntade risken för komplikationer och andra negativa effekter av ingreppet. Den förhöjda sjuklighet och dödlighet som är förknippad
med svårbehandlad epilepsi måste också tas med i beräkningen. För samtliga patienter genomförs en magnetresonanstomografi (MRT) av hjärnan enligt särskilt epilepsiprotokoll för att kartlägga förändringar som kan utgöra orsak till epilepsi. Vidare genomförs video-EEG, som syftar dels till att bekräfta att de terapiresistenta anfallen verkligen är epileptiska, dels till att verifiera korrelationen mellan anfallsursprung och misstänkta lesioner. Därutöver genomförs en neuropsykologisk utredning för att kartlägga kognitiva funktioner och för att identifiera riskfaktorer för postoperativa minnesproblem och depression.2 På barn görs också ofta en neuropsykiatrisk utredning och multidisciplinär kartläggning av funktioner. För vissa patienter genomförs kompletterande utredningar
för att bättre lokalisera anfallsursprunget eller för att bättre bedöma risken för postoperativa komplikationer. Till den första gruppen hör funktionell bilddiagnostik med SPECTeller PET-teknik och magnetencefalografi (MEG). Till den senare gruppen hör funktionell MRT, som bland annat används
för att lokalisera språkfunktioner och motoriska funktioner i de fall anfallsursprunget misstänks ligga i närheten av dessa områden. Diffusionstraktografi kan användas för att kartlägga synbanorna inför tinninglobsresektioner och därmed minska risken för handikappande synfältsdefekter.2,3 I vissa fall är invasiv utredning nödvändig för att lokalisera anfallsursprung och avgränsa det mot funktionellt nödvändiga områden i hjärnan. En metod som relativt nyligen
har kommit i bruk i Sverige är stereo-EEG, då djupelektroder med hjälp av en stereotaktisk metod placeras i områden som inte i detalj kan kartläggas med hjälp av skalp- eller subduralelektroder. Metoden förutsätter en mycket specificerad hypotes om anfallsursprung.

 

Läs hela artikeln

Hjärnaktivitet och tecken på tidig demens vid Parkinsons sjukdom

Trots att Parkinsons sjukdom (PD) historiskt sett har karakteriserats som en motorisk sjukdom, har forskning under de senaste två decennierna visat att många patienter med PD även har en omfattande kognitiv problematik. Kognitiva nedsättningar har regelbundet noterats gällande exekutiva funktioner, uppmärksamhet, episodiskt minne, visuospatiala funktioner samt arbetsminne.1 I kliniska sammanhang klassificeras PD-relaterad kognitiv problematik som ett kontinuum mellan lindrig kognitiv svikt (MCI = mild cognitive impairment) och PD-demens (PDD). Redan tidigt i sjukdomsförloppet har mellan 20 och 40 procent av patienterna med PD även MCI.2 Även om inte alla patienter med PDMCI utvecklar PDD, är risken kraftigt förhöjd för patienter med PD-MCI jämfört med patienter utan MCI. Trots att PDD har kraftigt negativa konsekvenser för den drabbade och potentiellt de anhöriga, förbises många patienter med
PDD i den dagliga kliniska verksamheten där fokus primärt ligger på den motoriska problematiken.3 I ett brett perspektiv har två parallella syndrom blivit föreslagna att ligga bakom den kognitiva problematiken i PD (dual syndrome hypothesis).4 De tidiga kognitiva svårigheterna är oftast kopplade till
patologi i de nigro-striatala dopaminbanverken, vilket potentiellt får negativa konsekvenser i fronto-striatala regioner relaterade till kognitiv flexibilitet, kognitiv processhastighet och arbetsminne. Det finns hypoteser om att PDD-utveckling i högre grad är relaterad till förändringar i mer posteriort kortikala
områden, vilka eventuellt har samband med ökade Lewy Body-formationer och en patologi liknande den i Alzheimers sjukdom (AD) än till dopaminproblematik.4 Även om kunskapen om den kognitiva problematikens neurala korrelat har ökat under de två senaste decennierna, så är den
fortfarande bristfällig. Moderna hjärnavbildningstekniker har visat sig användbara för att kartlägga specifika neurokemiska och neuropatologiska mönster av kognitiva problem i PD. Dock har det saknats prospektiva kohortstudier som syftat till att i tidiga skeden kartlägga personer med PD vilka riskerar att utveckla PDD.

Läs hela artikeln

Brus och vestibulär stimulering vid Parkinsons sjukdom

Elektrisk eller galvanisk stimulering av balanssystemet är en teknik som varit känd i över 100 år och som framför allt använts i fysiologiska studier av postural kontroll. De vestibulära organen i innerörat kan aktiveras med svag elektrisk ström som appliceras genom hudelektroder placerade bakom ytterörat. Vanligen använder man likströmsstimulering som ger upphov till en riktningsspecifik aktivering av det vestibulära systemet, så att det uppstår en illusion av att kroppen dras åt ett håll och man aktiverar balansreflexer för att motverka detta. Om man istället använder en stokastisk växelström, som ändrar riktning och storlek slumpartat, kommer det vestibulära systemet att aktiveras utan att hjärnan tolkar det som att huvudet rör sig. Sådan stokastisk, brusig, vestibulär stimulering tycks kunna ha en rad effekter både på friska och på patienter med skador i nervsystemet. Bland annat har man i studier på friska astronauter visat förbättrad balans och förbättrade vestibulära reflexer,1 och man har vid neurodegenerativa sjukdomar visat förbättrad kardiovaskulär ortostatisk kontroll och vid Parkinsons sjukdom visat förbättrad exekutiv kontroll.2,3

 

Läs hela artikeln