Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Ny upptäckt angående beta-amyloid

Ny upptäckt angående beta-amyloid
En upptäckt från forskare vid Lunds universitet utmanar en tidigare obestridd konsensus om beta-amyloid i Alzheimers sjukdom. Experimenten genomfördes i samarbete med synkotronljusanläggningen Max IV i Lund.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens. I tidiga stadier drabbas närminnet, men allt eftersom sjukdomen fortskrider blir den drabbade helt beroende av vård och hjälp, även vid de mest simpla vardagssysslor. Sjukdomen beskrevs första gången i början av 1900-talet av den tyska neuropsykiatrikern Alois Alzheimer, efter att han undersökt en patient med mycket svår förvirring och minnesförlust. När hans patient slutligen avled lät han undersöka hjärnan och beskrev sina fynd vid en konferens 1906. Då beskrevs för första gången de specifika skador på hjärnan som kallas plack. Dessa bestod av en då ännu okänd substans. Nu vet man att dessa amyloida plack till stor del består av peptiden beta- amyloid. Beta-amyloid bildas genom sekventiell klyvning av proteinet beta-amyloid prekursor protein, eller APP som det förkortas. Ansamling och aggregering av beta-amyloid tros vara en drivande orsak till sjukdomsframskridandet i Alzheimers sjukdom, en teori som benämnts den amyloida kaskadhypotesen.1,2 Terapier som minskar produktionen av beta-amyloid har därför testats i hopp om att bromsa, eller till och med stoppa sjukdomsprocessen. Läkemedelsförsök har genomförts i syfte att hämma beta-amyloidproducerande enzymer. Även vaccinering mot beta-amyloid har testats, i syfte att immunförsvaret ska rensa bort peptiderna innan de blir skadliga. Flera av dessa terapier har misslyckats i kliniken. Inte bara på grund av bristande effekt; en del av dem har varit direkt skadliga för patienterna.3

Läs hela artikeln som PDF

Hur påverkas den kommunikativa förmågan av en förvärvad hjärnskada?

Hur påverkas den kommunikativa förmågan av en förvärvad hjärnskada?
Unga som drabbas av hjärnskador behöver ofta omfattande rehabilitering. En avhandling från Göteborgs universitet visar att föräldrarna och ungdomarna själva kan bidra till att förstå vilken sorts rehabilitering som behövs genom att utforska hur tal och språk fungerar i hemmiljön. Läs mer i denna artikel av Åsa Fyrberg, doktor i kognitionsvetenskap och leg logoped, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Förvärvad hjärnskada (Acquired Brain Injury, ABI) hos barn och ungdomar i skolåldern kan få förödande konsekvenser för en individs kognitiva utveckling generellt, vilket ofta drabbar förmågan att kommunicera i dagliga sociala situationer. För omgivningen kan effekterna av skadan vara svåra att förstå, eftersom yttre fysiska funktionshinder inte alltid förekommer samtidigt som kommunikationsstörningarna. Beskrivningen av konsekvenserna av traumat för den 16-åriga flickan fångar in många av de vanliga ”osynliga” konsekvenser som kan uppstå efter en medelsvår till svår hjärnskada. Denna artikel är en sammanfattning av ett avhandlingsarbete i kognitionsvetenskap som har undersökt metoder för att kartlägga följderna av medelsvåra till svåra hjärnskador för en individs kommunikativa färdigheter.2

BAKGRUND
Kartläggning av kommunikationsförmågan hos ungdomar med förvärvade hjärnskador är en startpunkt för planeringen av den fortsatta rehabiliteringen efter avslutad medicinsk sjukhusvård.3 I de medelsvåra till svåra fallen kvarstår ofta omfattande kognitiva begränsningar som manifesteras i svårigheter att hantera språk, tal och kommunikation i vardagssituationer.4 Det handlar till exempel om en uttalad hjärnskadetrötthet som begränsar förmågan att delta i sociala situationer, vilket i förlängningen kan leda till ett socialt utanförskap.5 Andra konsekvenser kan vara nedsatt ordförståelse och svårighet att benämna ord, problem med minnesstörningar och begränsad koncentrationsförmåga. Även ljudkänslighet och/eller ljuskänslighet kan leda till begränsad ork att delta i kommunikativa situationer, till exempel i samband med skolmåltider.

Läs hela artikeln som PDF

32nd International Epilepsy Congress i Barcelona

32nd International Epilepsy Congress i Barcelona
International Epilepsy Congress (IEC) anordnades i år den 2–6 september i Barcelona. Denna internationella kongress skiljer sig från de europeiska och amerikanska epilepsikongresserna genom ett något större fokus på globala frågor och folkhälsa. Johan Zelano, specialistläkare och docent i neurologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, var på plats och bidrar här med ett referat.

Kongressen – ett samarbete mellan den internationella professionsorganisationen International League Against Epilepsy (ILAE) och motsvarande organisation för lekmän – är förutom ett vetenskapligt möte också ett viktigt sammanträdestillfälle för olika organ inom ILAE. Detta innebär val av den internationella styrelsen och diskussioner om ILAE:s International Epilepsy Congress (IEC) anordnades i år den 2–6 september i Barcelona. Denna internationella kongress skiljer sig från de europeiska och amerikanska epilepsikongresserna genom ett något större fokus på globala frågor och folkhälsa. Johan Zelano, specialistläkare och docent i neurologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, var på plats och bidrar här med ett referat.

Kongressen – ett samarbete mellan den internationella professionsorganisationen International League Against Epilepsy (ILAE) och motsvarande organisation för lekmän – är förutom ett vetenskapligt möte också ett viktigt sammanträdestillfälle för olika organ inom ILAE. Detta innebär val av den internationella styrelsen och diskussioner om ILAE:s insatser på global nivå. Ett exempel på en sådan insats är WHO:s deklaration om epilepsi som antogs 2015 och betonar behovet av insatser för att minska sjukdomens konsekvenser. Ett annat exempel är ILAE:s Wikipedia-initiativ som ska försöka kvalitetssäkra artiklar om epilepsi i det användargenererade uppslagsverket. Svenska Epilepsisällskapet är den svenska delen av ILAE och svenska neurologer finns representerade på flera nivåer i organisationen. Kongressen samlade över 3.000 deltagare från mer än 120 länder.

NYA KLASSIFIKATIONER
En av årets stora händelser är publiceringen av två klassifikationsdokument med ny terminologi för epileptiska anfall och epilepsier, vilket ägnades stor uppmärksamhet. Behovet av nya termer och ett ramverk för att sortera in ny kunskap har blivit allt tydligare och de publicerade klassifikationerna är resultatet av många års arbete på internationell nivå. Klassifikationerna var huvudtema för det så kallade presidentsymposiet och det ordnades mindre möten där åhörarna kunde diskutera med klassifikationernas författare. Neurologer i allmänhet och epileptologer i synnerhet verkar ha starka åsikter vad gäller semantik. Frågorna var många, exempelvis om ”aware” egentligen inte borde ha varit ”conscious”, vilket inte alls passade anhängare av ”responsive”.

Läs hela referatet som PDF

15th NoSCoS Congress i Linköping 10–12 maj 2017

15th NoSCoS Congress i Linköping 10–12 maj 2017
The Nordic Spinal Cord Society (NoSCoS) håller konferens vartannat år och värdskapet alterneras mellan de nordiska länderna. 10–12 maj 2017 anordnades konferensen i samverkan med Rehabiliteringsmedicinska kliniken i Linköping och hade nästan 400 deltagare. Här är ett referat skrivet av Mikael Waller, ST-läkare, Sunderby sjukhus.

Konferensen vände sig främst till yrkesverksamma inom ryggmärgsskadevård och -rehabilitering, men delvis även direkt till personer med ryggmärgsskada. Delar av innehållet, till exempel gällande fysisk aktivitet, hälsa och spasticitet är i stor utsträckning relevant även vid kroniska neurologiska sjukdomar. Det övergripande temat var ”What matters to you?”. Programmet bestod av föreläsningar och workshops inom olika områden samt korta presentationer och posters om aktuella forskningsprojekt. Det hölls upp till tre parallella sessioner, så tyvärr var det inte möjligt att ta del av allt intressant som föredrogs. På plats fanns även utställare från industrin som visade upp och informerade om sina produkter. Särskilt kul denna gång var att antalet deltagare med ryggmärgsskada var rekordstort, tack vare samarbete med ett företag. Här följer ett referat baserat på ett urval av presentationer, workshops och abstracts.

NY TEKNIK
I den inledande föreläsningen av Anders Persson från Center for Medical Image Science and Visualization i Linköping blev teknikens snabba utveckling uppenbar. Han talande om nya radiologiska metoder som dual scan-CT som kan förbättra bildkvaliteten och minska artefakter av metall. Med synthetic MRI kan en undersökning fånga alla sekvenser och även möjliggöra kvantitativa mätningar, något som är svårt med dagens magnetkamerateknik. Dessa tekniker kan även integreras med exempelvis histologiska undersökningar och genetik för förfinad diagnostik som kan ligga till grund för individualiserad behandling. De nya radiologiska metoderna har ännu inte implementerats vid ryggmärgsskada, men kan mycket väl komma att bli värdefulla för till exempel skadeklassificering och utredning vid progressiva symtom.

Läs hela artikeln som PDF

Neuroradiologen på Karolinska – Ett tight team som tolkar bilder och förklarar

Neuroradiologen på Karolinska – Ett tight team som tolkar bilder och förklarar
Om man vill att arbetsdagarna ska gå i sin gilla lunk utan några större utmaningar ska man nog inte söka jobb inom Funktionsområde neuroradiologi vid Karolinska Universitetssjukhuset. Men neuroradio logen Lucas Lönn tycker att det är ett fantastiskt ställe att jobba på.
– Jag gillar den nyfikenhet och det engagemang som finns här. Vi utvecklar hela tiden vårt arbete och vill ligga i framkant, det är roligt att få vara en del av det, säger han.

Vi besöker Lucas Lönns arbetsplats en förmiddag när det som vanligt råder full aktivitet här. I flera stora och några mindre rum pågår fortlöpande arbetet med högspecialiserad neuroradiologisk bilddiagnostik och terapi. Medarbetarna sitter i långa rader vid sina digitala bildgranskningsstationer med tre skärmar på varje. De arbetar fokuserat med bilderna framför sig, men det är ändå inte särskilt tyst i lokalerna. Hela tiden uppstår snabba samtal när någon rådfrågar en kollega eller flera personer samlas framför några bilder och konfererar intensivt innan de skingras igen.

– Vi jobbar som ett team, väldigt tight tillsammans. Det är enkelt att konsultera mina kollegor, man tappar inte ansiktet för att man frågar de andra, tvärtom, säger Lucas Lönn. Han arbetar inom magnetkameradelen av Funktionsområde neuroradiologis verksamhet. Med hjälp av fyra toppmoderna magnetkameror utförs här stora och växande

volymer av MR-diagnostik och -kontroller. När medicinska framsteg gör att patienter med allvarliga neurologiska sjukdomar lever längre, får Lucas Lönn och hans kollegor allt mer att göra.
– Vid exempelvis MS har ju behandlingsmetoderna drastiskt förbättrats. I dag finns ett stort antal verksamma mediciner och MS-patienter kan leva lika länge som alla andra. Det har skapat ett stort behov av att monitorera behandlingen bland annat med hjälp av bilddiagnostik, säger han.

Läs hela reportaget som PDF