Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

MS-utredning med SNABBSPÅR I LUND

MS-utredning med SNABBSPÅR I LUND
Tidig diagnos och tidigt insatt immunomodulerande behandling förbättrar prognosen för personer med skovvis förlöpande MS. En snabb utredning innebär också mindre ovisshet och oro för personer med diffusa neurologiska symtom. I Lund har man därför utvecklat ett MS-snabbspår, som beskrivs i denna artikel av överläkare Petra Nilsson, chef för MS-teamet, Skånes universitetssjukhus, Lund.

Personer med MS får allt bättre prognos om diagnosen kan ställas tidigare och immunomodulerande sätts in tidigt, då den har bäst effekt. Vid uppkomst av sjukdomsaktivitet kliniskt eller på magnetkameraundersökning byter vi till mer aggressiv behandling. Många personer i vårt samhälle, inte minst unga, är stressade och kan lätt uppleva diffusa neurologiska symtom, som kan vara svåra att skilja från symtom talande för MS. Ju snabbare man kan utesluta organisk genes desto bättre prognos.

LÅNGDRAGEN UTREDNING AV MISSTÄNKT MS
Unga personer med exempelvis sensoriska störningar, yrsel, synproblem och trötthet som remitteras till neurologmottagningen är mycket oroade över att ha diagnosen MS. Sedan vårdgarantin tillkommit har det inte dröjt mer än högst tre månader innan patienten fått komma för bedömning av neurolog. Om MS eller annan cerebral sjukdom inte kunnat uteslutas, har magnetresonanstomografi (MRT) av främst hjärnan beställts och väntetiden har i regel varit flera månader. Därefter har patienten ofta behövt komma tillbaka för lumbalpunktion, ibland har denna redan utförts vid första besöket. Under denna långa tid har patienterna ofta varit oroliga och ibland behövt vara sjukskrivna. Patienter har hört av sig till sjukvården för att de varit oroliga eller har undrat över väntetiderna.

Läs hela artikeln som PDF

Neurofilament light

Neurofilament light
I ett VINNOVA-finansierat samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin och UmanDiagnostics har forskare tagit fram en högkänslig metod för att mäta proteinet neurofilament light (NFL) i blodprover. Henrik Zetterberg, professor i neurokemi, Göteborgs universitet och University College London, samt klinisk kemist vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, beskriver här bakgrunden till metoden.

Neurofilament är strukturella intermediärfilament i grovkalibriga nervcellsutskott. Dessa filament är uppbyggda av tre subenheter som brukar kallas light (NFL), medium (NFM) och heavy (NFH), beroende på hur de vandrar vid polyakrylamidgelelektrofores. När grovkalibriga axoner går sönder, oberoende av genes, läcker neurofilament ut i hjärnans interstitiella vätska och kommer ut i cerebrospinalvätskan (CSV) och i blodet. Vi har i många år haft välbeprövade metoder för att mäta NFL i CSV, ett metodarbete som inleddes av doktor Jan-Erik Karlsson och Professor Lars Rosengren vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset på slutet av 1980-talet och utmynnade i en första enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) 1996.1 Den metod Rosengren och Karlsson hade utvecklat byggde på polyklonala antikroppar mot NFL från kyckling och kanin. Rosengren och medarbetare lyckades med tiden göra den mycket känslig, så att NFLkoncentrationen i CSV även från friska människor kunde uppmätas. Niklas Norgren och Torgny Stigbrand i Umeå lyckades tillsammans med Rosengren och Karlsson sedermera ta fram monoklonala anti-NFL antikroppar,2 som tillsammans gav en ännu känsligare metod med en nedre detektionsgräns på 50–60 ng/L och, kanske viktigast av allt, en obegränsad tillgång på antikropp.3 Med dessa metoder har en rad viktiga studier genomförts. Pionjärarbetet leddes från Sverige, men huvudresultaten har verifierats av forskargrupper från hela världen.

Läs hela artikeln som PDF

Akut Neurologi i Sverige – In Real Life 3

Akut Neurologi i Sverige – In Real Life 3
Början av februari är en utmärkt tid för att träffas å yrkets vägnar. Sportloven har ännu inte startat, vädret håller de flesta inomhus och man är sugen på att komma igång med bra fortbildning i början av det professionella året. Göteborg var i år värdort för mötet Akut Neurologi i Sverige – In Real Life 3, som ägde rum den 4–5 februari. Här är en rapport av Michael Mazya, ordförande i ANS och specialistläkare i neurologi, Karolinska Universitetssjukhuset Solna, Mikael Jerndal, styrelseledamot i ANS och ST-läkare i neurologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, samt Jonatan Salzer, vice-ordförande i ANS och STläkare
på Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Föreningen Akut Neurologi i Sverige (ANS) grundades för fem år sedan och har på denna korta tid vuxit till ca 150 medlemmar på 35 sjukhus i Sverige och på Åland. En stor del av ANS verksamhet består i att anordna veckovisa webbsända seminarier (webinarer) på akut- och konsultationsneurologiska teman. Konceptet har arbetats fram sedan 2011 efter ett förslag av Professor Jan Malm, dåvarande grundande styrelseledamot i ANS. Jan hade en omfattande erfarenhet av att använda webbteknik för att bedriva direktsänd undervisning inom den regionaliserade läkarutbildningen vid Umeå universitet. ANS fick stor nytta av denna kunskap när föreningen satsade på att leverera professionell klinisk fortbildning enligt samma modell. Webinarerna visade sig ligga rätt i tiden och fylla ett behov. Det har nu hållits över 120 webinarer under loppet av fyra år, med ett 70-tal föreläsare och som mest över 200 deltagare från 52 uppkopplade enheter. Varje onsdag mellan 12.15 och 12.45 bänkar sig en stor andel av Sveriges neurologer i bibliotek och på kontor och äter lunch samtidigt som de avnjuter livesänd fortbildning. Konceptet är unikt och har uppmärksammats bland annat av Dagens Medicin (2015-02-16) och är anledningen till att ANS i år tilldelas Svenska Neurologföreningens pedagogiska pris, Den Gyllene Reflexhammaren!

Läs hela referatet som PDF

Tidig prediktion av spasticitet i övre extremitet efter stroke

Tidig prediktion av spasticitet i övre extremitet efter stroke
Spasticitet i övre extremitet är vanligt efter stroke och kan innebära funktionsnedsättning, smärta och hjälpbehov. Genom att tidigt förutsäga vilka patienter som befinner sig i riskzonen för spasticitet, kan problemen förebyggas med tätare uppföljningar och relevant behandling. Arve Opheim, fysioterapeut, PhD; Hanna C Persson, leg. fysioterapeut, MSc; Anna Danielsson, leg. fysioterapeut, PhD; Margit Alt Murphy, leg. fysioterapeut, PhD och Katharina Stibrant Sunnerhagen, överläkare, professor, PhD, samtliga vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin i Göteborg, presenterar här faktorer som i ett tidigt skede kan förutsäga spasticitet i armen ett år efter stroke.

Spasticitet i övre extremitet efter stroke har visat sig vara associerad med nedsatt motorisk funktion i armen, smärta och hjälpberoende i aktiviteter i dagliga livet (ADL), och kan medföra en fyrdubbling av direkta vårdkostnader under det första året efter stroke.1,2 Förekomst av spasticitet efter stroke varierar mellan 17–38 procent.3-5 Behov av behandling på grund av spasticitet har i en svensk studie påvisats hos 4–13 procent av patienterna 6–12 månader efter stroke. 4 Faktorer som inom de 10 första dagarna kan prediktera spasticitet 3–12 månader efter stroke har visat sig vara nedsatt sensomotorisk funktion och styrka, nedsatt ADL-funktion, vänstersidig pares och rökning. 3,4,6,7 Tidigare studier var relativt små (n=47),4 undersökte patienter i senare skede (3, 6 och 9 månader efter stroke),6 eller omfattade både övre och nedre extremiteter. Därmed är det fortfarande oklart huruvida tidig undersökning kan förutsäga förekomst av och grad av spasticitet i övre extremiteten 12 månader efter stroke. Bäst tidpunkt för en korrekt tidig prediktion är inte heller identifierad.7 Kunskap om detta har hög klinisk relevans, då patienter med spasticitet har en ökad risk för att utveckla funktionsstörningar med komplikationer som smärta och reducerad rörelseförmåga. 1,8 Syftet med denna studie var att identifiera prediktorer och optimal tidpunkt för prediktion av A) ”någon spasticitet” och B) ”svår spasticitet” i övre extremitet 12 månader efter stroke.

Läs hela artikeln som PDF

Nordic Congress on Cerebrovascular Diseases 2015, Malmö 26-28 augusti – Mångfaldiga internationella perspektiv på strokevård

Nordic Congress on Cerebrovascular Diseases 2015, Malmö 26-28 augusti – Mångfaldiga internationella perspektiv på strokevård
Den 18:e nordiska kongressen arrangerad av Nordic Stroke Society ägde rum i Malmö den 26-28 augusti, 2015. Föreningen som i många år arrangerat nordiska strokekongresser bildades för över 30 år sedan. Denna rapport från årets kongress av Ann-Cathrin Jönsson, docent vid Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet, inleds med en beskrivning av bakgrunden till Nordic Stroke Society.

Professor Per-Olov (PO) Wester startade den första strokeenheten på Serafimerlasarettet i Stockholm 1975. Det blev inte bara den första strokeenheten i Sverige och Norden, utan i hela Europa.Efter att Serafimerlasarettet lagts ner flyttade PO Wester till Umeå, där han också startade upp en strokeenhet. Eftersom det saknades ett vetenskapligt forum för diskussion och utbyte av erfarenheter för att utveckla strokevården initierade PO organisationen av den första strokekongressen i Umeå 1982 efter kontakt och möten med strokeforskare i olika nordiska länder – professor Barbro Johansson, Lund; professor Gudrun Boysen, Köpenhamn, och professor Markku Kaste, Helsingfors. I samband med strokekongressen i Umeå bildade dessa fyra nytänkande strokeforskare Scandinavian Society of Cerebrovascular Diseases, med PO Wester som ordförande de första sex åren. Den skandinaviska strokeföreningen visade sig innebära ökande utbyte av kontakt och erfarenheter inom strokeforskningen mellan de skandinaviska länderna. Senare väcktes tanken att utvidga föreningen till de baltiska länderna vilket mötte starkt stöd. När dessa länder också kom att ingå ledde det till att föreningen bytte namn till Nordic Stroke Society.

Läs hela referatet som PDF