MSFORUM äger i år rum den 23-24 november i Stockholm.
Temat är ”MS mitt i livet” och återspeglar den starka utveckling som neurorehabilitering för personer med MS genomgår och blickar också framåt på kommande möjligheter.
MS FORUM 2017
Utmaningar i Utredning & Behandling av Epilepsi
Utmaningar i Utredning & Behandling av Epilepsi
Skaffa dig nya insikter och håll dig uppdaterad om det senaste inom utredning och behandling av epilepsi. Under detta nationella symposium i regi av Sandoz får du lyssna på experter inom området från hela Sverige.
2 oktober Lund
3 oktober Stockholm
4 oktober Göteborg
Tyrosinkinashämning med IMATINIB – genombrott för en ny behandling av AKUT STROKE?
Tyrosinkinashämning med IMATINIB – genombrott för en ny behandling av AKUT STROKE?
Ett läkemedel som brukar användas mot leukemi, imatinib, har visat sig återställa följderna av stroke och minska andelen drabbade med bestående funktionsnedsättningar eller död. Det visar en studie som presenteras här av Nils Wahlgren, professor, Niaz Ahmed, docent och Ulf Eriksson, professor, samtliga vid Karolinska Institutet.
I början av 1980-talet väcktes entusiasm för behandling av akut stroke
– i första hand vid insjuknande i ischemisk stroke som hotade att manifestera sig som en hjärninfarkt. Skulle det vara möjligt att hejda förloppet och förhindra de förödande konsekvenserna, förlamning, talsvårigheter, kognitiva problem, beroendet av att få hjälp av omgivningen för de mest elementära funktionerna i den dagliga livsföringen? Dittills hade sjukvården inte mycket att erbjuda dessa patienter annat än – i bästa fall – god omvårdnad och rehabilitering. I en artikel i tidskriften Stroke 19811 beskrev Astrup, Siesjö och Symon tillståndet mellan två tröskelvärden inom den ischemiska hjärnbarken, ett övre som markerar elektrisk svikt till följd av minskat blodflöde och ett nedre som markerar sviktande vitala cellfunktioner. Dessa tröskelvärden avgränsar ett dysfunktionellt område i hjärnan som kan orsaka neurologiska bortfallssymtom men som kan återuppta funktion om blodflödet återupprättas. Vid en begynnande hjärninfarkt bildar området en ring runt den djupaste skadan vilken man benämnde ”penumbra”. Man noterade att vid fokal ischemi kunde penumbran vara stabil i flera timmar. Möjligheten att kunna återställa ett hotat område i hjärnan med ett tidsfönster på flera timmar gav många forskare och läkemedelsföretag hopp om att finna effektiva behandlingar. Under det följande decenniet genomfördes ett stort antal studier, huvudsakligen med inriktning mot att förhindra att det nedre tröskelvärdet i den ischemiska hjärnan passeras, det som markerar sviktande vitala cellfunktioner. Dessa neuroprotektiva studier omfattade kalciumantagonister, NMDA-anta-gonister, GABA-agonister samt antioxidanter för att nämna några exempel.2 Stora belopp investerades och många patienter inkluderades i randomiserade studier, men tyvärr visade inga av dessa neuroprotektiva studier positiva resultat.
Medicinsk behandling av CERVIKAL DISSEKTION
Medicinsk behandling av CERVIKAL DISSEKTION
Dissektion av hjärnans arteriella kärl är en vanlig orsak till stroke hos unga personer. Denna artikel av Erik Lundström, docent och sektionsöverläkare i neurologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, fokuserar på frågor som rör den medicinska behandlingen av halskärlsdissektion.
Dissektion av hjärnans arteriella kärl är den vanligaste kända orsaken till stroke hos yngre individer.1 Medelåldern är 45 år med en viss övervikt av män.2 Hälften av alla individer har haft någon form av trauma mot halsen. Patienter med cervikal artärdissektion har oftare högre blodtryck men samtidigt lägre förekomst av hyperkolesterolemi än matchade friska kontroller. Migrän – särskilt med aura – och hyperhomocystemi har identifierats som riskfaktorer. Anamnes på nyligen genomgången infektion ökar risken och detta kan delvis förklara den säsongsvariation som förekommer. Populationsbaserade studier uppskattar incidensen av cervikal dissektion till ungefär 3 per 100 000 individer och år varav hälften drabbas av en stroke eller TIA.3 I Sverige skulle det innebära att 300 individer varje år får cervikal dissektion och att 150 drabbas av stroke eller TIA. Dissektionen kan vara extrakraniell, dvs förekomma i arteria carotis interna eller arteria vertebralis fram till dess inträde i kraniet, eller intrakraniell, dvs förekomma i ett kärl inne i hjärnan. Det är erkänt svårt att ställa diagnosen intrakraniell dissektion och jag har inte hittat några bra uppgifter på hur stor andel just den delen utgör av det totala antalet dissektioner. Denna artikel fokuserar på medicinsk behandling av cervikal dissektion och tar upp några vanliga frågor som jag får som stroke-profilerad neurolog: ”Törs vi ge intravenös trombolys vid en dissektion? Ska vi ge acetylsalicylsyra eller warfarin som sekundärprofylax? Hur lång tid ska vi behandla?” Råden anknyter till de nyligen publicerade rekommendationerna från Karolinska Stroke Update, november 20164 där undertecknad var sekreterare i avsnittet om halskärlsdissektion. De nationella riktlinjerna för stroke kommer att presenteras under 2017, men jag har ingen förhandsinformation om vad de kommer att ge för rekommendationer inom detta område.
Nästa steg vid PARKINSONS SJUKDOM – fördjupningsmöte om handläggningen av patienter i komplikationsfas
Nästa steg vid PARKINSONS SJUKDOM – fördjupningsmöte om handläggningen av patienter i komplikationsfas
I slutet av januari anordnades 2017 års Nordiska Parkinson-fördjupningsmöte, det trettonde i ordningen. Årets föredrag fokuserade på praktisk erfarenhet, forskning och behandling av Parkinsons sjukdom i komplikationsfas, med särskild betoning på det multidisciplinära omhändertagandet.
Från och med i år arrangeras fördjupningsmötet inte längre av Parkinsonförbundet; i stället har Vårdföreningen Movement Disorders (VfMD) tagit över värdskapet. I och med detta bjuds inte bara sjuksköterskor in till att delta utan även VfMD:s övriga medlemmar, det vill säga fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister och logopeder.
UTREDNING AV DEMENS
Oskar Hansson, neurolog från Skånes universitetssjukhus i Lund och forskare vid Lunds universitet, berättade att demens är en av de faktorer som bidrar mest till försämrad livskvalitet för patienter och ökat lidande för närstående. En demensutredning kan göras relativt enkelt vid ett vanligt besök på mottagningen. Absolut viktigast för utredningen är anamnesen, helst inte bara från patienten själv, utan även från anhöriga.
– Man kan få en bra bild av situationen genom att fråga om vardagliga saker, till exempel om patienten själv klarar att sköta sin medicinering, köra bil, ta hand om ekonomin eller laga mat, sade Oskar Hansson.
Dessutom använder man några enkla kognitiva test och kontrollerar hur blodtrycket förändras när man reser sig upp från liggande ställning, så kallat ortostatiskt blodtryck. Man måste även utesluta botbara orsaker till demenssymtom, till exempel hormon- eller vitaminrubbningar, läkemedelsbiverkningar, förgiftningar, tumörer, infektioner, sömnbrist eller depression. Även vissa läkemedel kan försämra kognitionen, så inte sällan kan symtomen förbättras genom ändrad medicinering.
