Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.
Biogen anordnar nu ett webinar den 3 juni, med temat ”Covid-19 infektionen och MS”. Mötet är kl: 17.00-18.30 och verksamma neurologer Jan Lycke och Jan Hillert och infektionsläkare Magnus Gisslen från Sahlgrenska kommer att föreläsa utifrån sina respektive funktioners perspektiv och beröra vad vi vet idag och vad vi lärt oss.
Uppdaterad sjukdomsstatistik från Folkhälsomyndigheten visar en fortsatt spridning av den fästingburna sjukdomen TBE i Sverige. Sedan 2010 har det skett en tydlig ökning av personer som smittats och under 2019 rapporterades 358 fall. De välkända riskområdena Stockholm, Sörmland och Uppsala står fortfarande för majoriteten av fallen, men ökar inte. Däremot rapporteras en ökad andel fall från nyare områden som Värmland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro och Östergötland. En ny undersökning visar också att det råder stor okunskap om riskområden.
Folkhälsomyndighetens statistik kring TBE visar att den fästingburna sjukdomen blir allt vanligare i Sverige. Ur ett längre tidsperspektiv har det skett en närmare fördubbling av antalet rapporterade fall de senaste 10 åren. 2019 rapporterades 358 fall i Sverige, och de senaste tre åren har Sverige haft en hög incidens med över 3,4 smittade per 100 000 invånare per år.
Statistiken från 2019 visar att smittade har rapporterats från Skåne till Gävleborg. Flest fall rapporteras från de klassiska riskområdena för TBE som Stockholm, Sörmland och Uppsala, även om man i dessa områden nu ser en viss minskning. Däremot har den geografiska spridningen fortsatt öka. Likt tidigare år har den allvarliga sjukdomen etablerat sig i allt fler delar av mellansverige samt längs västkusten. Dalarna, Gävleborg, Skåne, Värmland, Västra Götaland och Östergötland är alla regioner där antal smittade förra året var den högsta någonsin.
– I de traditionella riskområdena Stockholm, Sörmland och Uppsala där många väljer att vaccinera sig ser vi inte samma ökning i antalet fall som i de nyare riskområdena som exempelvis Västra Götaland, Västmanland och Värmland. Det är viktigt att komma ihåg att eventuella minskningar i antalet fall av TBE inte behöver betyda en minskad TBE-risk för ovaccinerade eftersom viruset fortfarande kommer att finnas i naturen, säger professor Björn Olsen, specialist infektionssjukdomar Uppsala Universitet.
En undersökning genomförd av Ipsos på uppdrag av Pfizer visar att det råder stor okunskap om riskområden i Sverige idag. Kännedomen om TBE som allvarlig sjukdom är hög, nästan lika hög som för influensa. Men den främsta anledningen till att respondenterna inte vaccinerar sig är att de inte tror att de är utsatta för risk, även de som bor i ett definierat riskområde. Av de respondenter som bor i ett definierat riskområde är det 27% som uppgett att de upplever att de inte är utsatta för risk, 22% att de inte vistas i riskområde.
– Det undersökningen visar kan vara problematiskt. TBE är en allvarlig sjukdom som det i värsta fall kan ta flera månader att bli frisk från och som kan ge bestående besvär. Eftersom det inte finns något botemedel mot TBE kan det vara extra viktigt med vaccination för de som bor eller vistas i riskområden, säger Andreas Palmborg, medicinsk rådgivare inom området vacciner på Pfizer.
För mer information vänligen se bifogat faktablad.
Om TBE: Tick-Borne-Encephalitis
TBE, eller fästingöverförd hjärninflammation, är en allvarlig sjukdom och det finns inga läkemedel som botar den. Behandlingen som ges syftar till att lindra symtomen och det kan ta lång tid att bli frisk igen. Dödsfall är sällsynta men somliga får bestående besvär som huvudvärk, trötthet, minnesstörningar, koncentrationssvårigheter, balansstörningar och nervskador med förlamningar. Det är därför viktigt att vaccinera sig mot TBE om man vistas i områden där smitta förekommer. Det är inte bara vuxna som får TBE, barn drabbas också. På webbsidan www.fästing.nu finns fakta om fästingar och TBE samt information om riskområden.
Om undersökningen:
På uppdrag av Pfizer intervjuade Ipsos GmbH 52.686 vuxna (18-65 år) i 20 europeiska länder. I Sverige intervjuades 2.135 respondenter. Urvalet har gjorts för att statistiskt representera den demografiska landsprofilen, baserat på Eurostats uppgifter för ålder, kön, yrkesstatus och region för varje enskilt land. Intervjuer genomfördes via en webbpanel mellan 1 augusti och 23 september 2019. Panelen är representativ i förhållande till landets sammansättning. Insamlad data vägs på kön, ålder och region för att uppnå ett korrekt riksrepresentativt resultat. Ipsos äger rättigheterna och har copyright på insamlade data. Vänligen kontakta Anja Gilvad ([email protected]) eller Gareth Turley ([email protected]) för mer information.
Referenser:
Genom att använda sig av synkrotronljus har forskarna i 3D i detalj kunnat visa vad som sker då nervtrådar påverkas i perifera nerver. Sådana förändringar kan uppstå vid neuropati, en nervsjukdom som kan drabba patienter med typ 2- och särskilt vid typ 1-diabetes, men förändringarna kan även inträffa i samband med skador på perifera nerver då nervtrådarna behöver växa ut efter att nerver åtgärdats med kirurgiska ingrepp.
– Vid neuropati, och när sådana skador uppstår, förtvinar nervtrådarna, något man vetat sedan tidigare. Det verkar som att när de sedan växer ut från skadan så tar de nya vägar – de är mer ”förvirrade”. Man skulle kunna säga att de har dålig GPS. Men riktigt hur detta ser ut har ingen visat tidigare, förklarar Lars Dahlin, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Med tidigare tekniker har det varit möjligt att studera vävnader och nervtrådar tvådimensionellt, men nu ville forskarna undersöka om det gick att studera nervtrådarnas arkitektur med hjälp av modern synkrotronteknik. De 3D-bilder som blev resultatet visar delar av nervtrådarna som tidigare inte beskrivits.
– Det här är ett helt nytt sätt att studera nerver på än när man använder tvådimensionella bilder, så kallad histologi, där man tittar på vävnaden snitt för snitt. Här får vi fram en bild som gör att vi kan vrida och vända på nervtråden och uppfatta detaljer på ett helt annat sätt, förklarar Martin Bech, medicinsk strålningsfysiker vid Lunds universitet och en av forskarna som medverkat i studien.
Om man jämför synkrotronljus med den röntgenutrustning som används på ett sjukhus, är synkrotronkällan som används som avbildningsteknik i det här experimentet ungefär hundra miljarder gånger mer intensivt. Det är som ett mikroskop, men med röntgenljus som har mycket kortare våglängd än vanligt ljus. Det i sin tur gör att man ner på cellnivå i detalj kan studera mjuka vävnader utan att göra snitt – så kallad virtuell histologi.
Förutom forskare från Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus har forskare vid synkrotronanläggningen European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble, DTU i Köpenhamn och Linköpings universitet medverkat i studien som nu publiceras i Scientific Reports.
Fotograf: Martin Bech, Lunds universitet Överst en bild av friska nerver där det omgivande myelinet, som gör att nervimpulserna fortplantas snabbare, är lika tjock på alla trådar. Avsmalningarna som syns är så kallade Ranvierska noder, ett mellanrum med spänningskänsliga jonkanaler. Kanalerna öppnas och stängs beroende på hur de påverkas av elektrisk spänning. På nedre bilden är nerverna tunnare och tvistar sig runt varandra. Här syns att det är två buntar med nervfibrer, något som lätt misstolkas på tvådimensionella bilder. Bilderna är framtagna med synktrotronljus.
Nerverna som forskarna studerat kommer från nervbiopsier från tre individer: en frisk, en person med typ 1-diabetes samt en person med typ 2-diabetes. Alla hade genomgått operation för karpaltunnelsyndrom, ett vanligt tillstånd, och särskilt hos personer med diabetes.
Forskarna kunde i detalj kartlägga hur det ser ut när det tillsammans med friska nervtrådar växte ut tunna nervtrådar, så kallade regenerativa kluster. Forskarna fann också att när en nervtråd tillbakabildas på grund av diabetesneuropati växer en ny nervtråd ut igen från den skadade nervtråden på ett speciellt sätt.
– De här nerverna försöker att växa ut igen efter att de påverkats av diabetes. Men de växer inte på ett normalt sätt, utan mer tvistat. De ligger skruvade. Att kunna se detta i 3D ger oss ett helt annan möjlighet att förstå hur nervtrådar växer, vilket har betydelse både vid diabetesneuropati och vid direkta skador på nerverna, förklarar Lars Dahlin.
Forskarna arbetar nu med en uppföljande, större, studie i vilken man hoppas att ytterligare kunna kartlägga ett större antal nervtrådar. I studien undersöks hur tjockleken av nervtrådarna varierar, samt i vilken omfattning de regenerativa klustren förekommer.
– Detta kan, dels fördjupa vår kunskap om biologiska förändringar vid diabetes, dels på sikt ändra olika behandlingsprinciper, säger Lars Dahlin.
Publikation
”Three-dimensional architecture of human diabetic peripheral nerves revealed by X-ray phase contrast holographic nanotomography”
https://www.nature.com/articles/s41598-020-64430-5
Scientific Reports, 5 maj 2020, DOI https://doi.org/10.1038/s41598-020-64430-5
Kontakta:
Lars Dahlin, professor i handkirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, 072-225 05 40, [email protected]
Martin Beck, universitetslektor i Medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet, 0735696290, [email protected]
För mer bild- och filmmaterial kontakta Martin Bech.
Homa Tajsharghi, professor i biomedicin vid Institutionen för hälsovetenskaper vid Högskolan i Skövde fokuserar på sällsynta sjukdomar och neurogena störningar i sin senaste publikation i den prestigefulla neurologiska tidskriften BRAIN.
Utvecklings- och epileptiska encefalopatier är en heterogen grupp av epilepsisyndrom med tidig början som försämrar neuroutvecklingen dramatiskt. Modern genomisk teknik har avslöjat de genetiska ursprungen och öppnat dörren till terapeutiska förhoppningar.
Den här studien har förts på elva patienter med epileptiska kramper eller myokloniska anfall vid livets första två månader. Studien är en del av ett stort internationellt samarbete med många genetiska center från bland annat EuroEpinomics-RES consortium AR working group, under ledningen av Professor Tajsharghi.
Läs publikationen i sin helhet här.
