Vendela Ekmark - Neurologi i Sverige

Patienter som väntat i operationskö dog i förtid

Tidigt insatt kirurgi förbättrade både resultat och överlevnad hos patienter med den neurologiska sjukdomen hydrocefalus, medan dödligheten var högre hos dem som tvingats vänta, visar en avhandling vid Göteborgs universitet. Resultaten sätter press på arbetet med att hålla operationsköerna korta.

Sjukdomen hydrocefalus, med det längre namnet idiopatisk normaltrycks-hydrocefalus, iNPH, är en behandlingsbar neurologisk sjukdom som ger gångsvårigheter, kognitiv svikt eller demens, och inkontinens. Den ger upphov till förstorade hålrum i hjärnan, i folkligt tal ”vattenskalle”.

Det är företrädesvis äldre personer som insjuknar och så många som två procent över 70 år beräknas vara drabbade. Studier visar att endast en mindre andel diagnosticeras och behandlas. Orsaker till detta kan dels vara att sjukdomen inte är tillräckligt känd, och dels att symtomen kan misstas för normalt åldrande eller för att vara orsakade av andra hälsoproblem.

Behandlingen är en neurokirurgisk operation där en tunn plastslang, en så kallad shunt, kopplas in i hjärnan för att leda bort hjärnvätskan. Det är en mycket effektiv behandling, patienterna mår i allmänhet betydligt bättre efter operation och kan leva ett mer självständigt liv. Åtta av tio patienter som opereras får bra behandlingseffekt.

Dödlighet länkat till kötiden

I sin avhandling på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har Kerstin Andrén, specialistläkare i neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, studerat flera faktorer av betydelse för behandlingsresultatet och hur länge patienterna lever efter shuntkirurgi vid iNPH.

Hon studerade bland annat en grupp om 33 patienter som på grund av underkapacitet för neurokirurgiska operationer behövde vänta i 6-24 månader, i genomsnitt drygt ett år, på sin shuntoperation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Många av patienterna försämrades avsevärt under väntetiden, några hamnade i rullstol. När de väl opererades förbättrades de inte lika mycket vad gäller gång, balans och mentala funktioner som en annan grupp om 69 patienter som opererades inom tre månader.

Vid en femårsuppföljning visade det sig dessutom att 17 av 33 patienter (52 procent) avlidit. Dödligheten var mer än dubbelt så hög som i gruppen som inte behövt köa. Där hade 16 av 69 (23 procent) avlidit.

Kerstin Andrén. Foto: Jonatan Oras

– Det är första gången vi kunnat studera vad som händer med patienter med hydrocefalus när behandlingen fördröjs. Detta är viktig information för prioritering av dessa patienter, säger Kerstin Andrén.

Operation bra i långa loppet

Sex av tio patienter som opererats mådde bättre även på längre sikt. Det framgår av den del av avhandlingen där Kerstin Andrén studerat resultatet två till sex år efter operationen hos 979 patienter från hela Sverige. Även hos den fjärdedel som drabbades av komplikationer, och behövde genomgå ny operation, upplevdes effekterna som goda på lång sikt.

Patienterna som grupp hade dubbelt förhöjd dödlighet jämfört normalbefolkningen, mer för patienter med kraftigare symtom. Däremot såg man att patienterna med bäst behandlingseffekt av operationen inte hade ökad risk att dö jämfört med normalbefolkningen.

Avhandlingens kliniska data är hämtade från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Svenskt Kvalitetsregister för Hydrocefalus och dödsorsaksregistret. Kontrollgrupp från normalbefolkningen framtogs av Statistiska Centralbyrån, SCB.

Titel: Natural course and long-term prognosis in idiopathic Normal Pressure Hydrocephalus – the effect of delayed surgery and clinical factors on outcome and survival;http://hdl.handle.net/2077/63286

Kontakt: Kerstin Andrén, 0737 58 93 50, [email protected]

Enkelt blodtest kan hjälpa till att förutsäga MS-prognos, visar ny studie

Ett enkelt blodtest kan hjälpa till att förutsäga vilka personer med multipel skleros (MS) sannolikt kommer att försämras under det kommande året, enligt en studie av forskare vid Karolinska Institutet som publicerats online i tidskriften Neurology.

Ali Manouchehrinia Foto: Katharina Fink

– Vid en sjukdom som MS, som är så oförutsägbar och varierar så mycket från person till person, kan det vara väldigt värdefullt att ha ett enkelt, icke-invasivt test som detta, särskilt eftersom behandling är mest effektiv i de tidiga stadierna av sjukdomsförloppet, säger Ali Manouchehrinia, forskarassistent vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare.

Blodtestet mäter en biomarkör som kallas ”neurofilament light chain,” ett nervprotein som frisätts i blodet när nervceller dör. Forskarna mätte nivåerna av biomarkören hos 4 385 personer med MS och 1 026 personer med samma ålder och kön som inte hade MS. Deltagarna följdes under fem år för att se hur sjukdomsförloppet hos de med MS utvecklades.

Nervprotein kopplat till MS utveckling

Personerna med MS hade i genomsnitt 11,4 pikogram per milliliter (pg/ml) av nervproteinet i deras blod jämfört med ett genomsnitt på 7,5 pg/ml hos personerna utan MS. Forskarna fann att de med MS som hade höga nivåer av proteinet hade mellan 40–70 procent högre risk att försämras under det första året än dom som hade låga nivåer av proteinet. Resultaten har justerats för andra faktorer som kunde påverka sjukdomsförloppet.

– Dessa resultat tyder på att förhöjda nivåer av detta protein som uppmätts tidigt i sjukdomsförloppet kan hjälpa oss att förutsäga hur sjukdomen kommer att utvecklas samt övervaka hur behandlingen fungerar, säger Ali Manouchehrinia.

Studien har finansierats med stöd av Sveriges kommuner och regioner, Socialstyrelsen, Biogen, Genzyme, Novartis, Vetenskapsrådet, Europeiska unionen och andra stiftelser.

Texten är baserad på ett pressmeddelande från the American Academy of Neurology.

Publikation

”Plasma neurofilament light levels are associated with risk of disability in multiple sclerosis,” Ali Manouchehrinia, Pernilla Stridh, Mohsen Khademi, David Leppert, Christian Barro, Zuzanna Michalak, Pascal Benkert, Jan Lycke, Lars Alfredsson, Ludwig Kappos, Fredrik Piehl, Tomas Olsson, Jens Kuhle, Ingrid Kockum, Neurology, online 20 maj, 2020.

Ny studie om hjärnans vattenkanaler skänker hopp till hjärn- och ryggmärgsskadade

En internationell forskargrupp har upptäckt en behandling som dramatiskt reducerar svullnaden efter hjärn- och ryggmärgsskador. Genom att använda ett redan godkänt läkemedel på råttor kunde hjärnans vattenkanaler manipuleras med positivt resultat. Den nya studien ger hopp till de miljontals människor som varje år drabbas av hjärn- och ryggmärgsskador.

Kvinnlig forskare i vit labbrock häller upp vätska från provrör.

Kemiprofessor Susanna Törnroth-Horsefield – en av forskarna bakom studien. Foto: Johan Joelsson

Av Johan Joelsson – publicerad den 15 maj 2020

Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, drabbas cirka 75 miljoner människor i världen årligen av hjärn- och ryggmärgsskador till följd av fall, trafikolyckor, sportaktiviteter och stroke. Skadorna är ofta dödliga eller leder till livslånga funktionsnedsättningar. Nuvarande behandlingsmöjligheter har en begränsad effekt och medför ofta stora risker för patienten. Men i en ny studie som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Cell har ett internationellt team, där forskare från Lunds universitet ingår, utvecklat en ny behandlingsform. Genom att använda ett redan godkänt läkemedel, trifluoperazine (TFP), lyckades forskarna manipulera vattenkanalerna i hjärnans cellmembran, de så kallade aquaporinerna.

– Våra resultat öppnar för ett helt nytt behandlingsalternativ. Det är första gången som ett läkemedel har visat sig kunna användas för att påverka aquaporiners aktivitet. Alla tidigare försök att utveckla läkemedel som blockerar aquaporiner har misslyckats, säger Susanna Törnroth-Horsefield, kemiprofessor vid Lunds universitet.

Vid hjärn- och ryggmärgsskador uppstår syrebrist i centrala nervsystemet. Under sådana förhållanden höjs salthalten i cellerna vilket medför en inströmning av vatten för att bibehålla saltbalansen. Vattnet gör att cellerna sväller och trycket ökar. Detta orsakar i sin tur skador på den känsliga vävnaden i hjärnan och ryggmärgen vilket hämmar de elektriska signalerna från hjärnan till kroppen och vice versa. I studien upptäckte forskarna att läkemedlet TFP hindrar ett protein som heter calmodulin att binda till aquaporinerna, något som minskar cellernas genomsläpplighet för vatten och på så sätt begränsar svullnaden.

– Genom att testa behandlingen på skadade råttor kunde vi se att en enstaka dos TFP administrerat på skadestället återställde full rörelse och känsel inom två veckor till skillnad från en kontrollgrupp med råttor som inte fick behandling och visade fortsatt nedsatt rörelse och känsel efter sex veckor, säger Susanna Törnroth-Horsefield.

Läkemedlet TFP har traditionellt använts för att behandla patienter med schizofreni och andra psykiska sjukdomar. Eftersom långtidsanvändning är kopplat till biverkningar är upptäckten att en enstaka dos har signifikant och långverkande effekt på hjärnödem extra lovande. TFP är dessutom redan godkänt i USA och Storbritannien vilket gör att läkemedlet snabbt kan komma till användning för behandling av patienter med hjärn- och ryggmärgsskador.

– Våra resultat ger nya behandlingsmöjligheter för de 75 miljoner människor som drabbas av hjärn- eller ryggmärgsödem i världen varje år. Upptäckten är väldigt lovande inför framtiden, säger Susanna Törnroth-Horsefield.

Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Aston University, Harvard Medical School, Boston Children’s Hospital, University of Mosul, University of Birmingham, University of Calgary, Shaqra University, University of Copenhagen, University of Wolverhampton.

Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cell.

Vanligt socker har stor potential som kontrastmedel vid detektering av Alzheimers

En ny studie visar att socker kan användas för att detektera Alzheimers sjukdom. Med hjälp av en speciell teknik, som varken är beroende av radioaktivitet eller metalliska kontrastmedel, hoppas forskarna kunna upptäcka demenssjukdomen i ett tidigare skede.

Vid Alzheimers sjukdom förtvinar nervcellerna i hjärnan vilket leder till minnesproblem och svårigheter att tolka intryck från sinnena och omgivningen. Till en början förstörs cellernas utskott, men med tiden dör hela nervcellen. Vid undersökning med magnetkamera (MR) – en avbildningsteknik som inte använder någon joniserande strålning – injiceras ofta ett metallbaserat kontrastmedel i patienten för att underlätta diagnos av olika sjukdomar. Tidig diagnos av Alzheimers sjukdom med MR är fortfarande utmanande. Men i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances har ett internationellt team, där forskare från Lunds universitet ingår, undersökt sockrets potential som kontrastmedel.

– Vi vill förstå hur upptag och elimination av socker, som är hjärnans bränsle, ändras vid Alzheimers sjukdom. Vårt mål är att se om det går att använda den nya metoden för att kunna detektera Alzheimers i ett tidigt stadium, redan innan patienten visar några symtom, säger Linda Knutsson, professor i medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet.

I studien kunde forskarna visa att upptaget och eliminationen av socker i hjärnan är förändrat redan i ett mycket tidigt skede av Alzheimers sjukdom. Detta kom forskarna fram till genom prekliniska experiment med olika åldersgrupper. Den grupp som bar på sjukdomen visade upp en långsammare elimination av socker än den friska gruppen.

– Vår upptäckt kan ge hopp till familjer som drabbats av Alzheimers och där det också kan finnas en ärftlighet för sjukdomen. Framgångsrik vidareutveckling av denna metod för kliniskt bruk kan då hjälpa till att detektera Alzheimers tidigt samt möjliggöra uppföljning av patientens behandling. Dock behövs mycket mer forskning för att uppnå detta, säger Linda Knutsson.

Tidigare har forskarna undersökt socker som kontrastmedel vid undersökningar av tumörer. Att sockret nu även visar sig ha potential för att detektera Alzheimers gläder Linda Knutsson som kommer att arbeta vidare med att utveckla den nya metoden.

– Att använda icke-syntetiska kontrastämnen som socker vid undersökningar är inte bara billigare för sjukvården. Det kan även få en positiv psykologisk effekt och göra patienter lugnare, säger Linda Knutsson.

Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: City University of Hong Kong, Johns Hopkins University School of Medicine, Kennedy Krieger Research Institute, Hong Kong Polytechnic University, City University of Hong Kong Shenzhen Research Institute.

Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances.

Fett från buken kan hjälpa kroppen läka efter nervskada

Genom att ta stamceller från en persons bukfett och underhudsfett och spruta in dem i en skadad muskel, kan kroppens läkning påskyndas efter en nervskada. Det visas i en ny avhandling vid Umeå universitet.

Roine El-Habta, Institutionen för integrativ medicinsk biologi. Foto: Camilla, Hårizont

– Det här kan vara en öppning mot en möjlig framtida behandling för personer som drabbas av nervskador som annars leder till muskelförtvining och försämrad rörlighet, säger Roine El-Habta, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi.

Skador på nerver är en mycket vanlig följd av olyckor. När nerver skadas, förlorar de kontakten med musklerna som då blir denerverade. Det resulterar i en oförmåga att röra sig.

Återfå kontakt

Trots att nerver kan repareras med hjälp av kirurgiska tekniker måste de sedan växa tillbaka hela vägen från skadan till musklerna. Nerver växer med en hastighet av cirka en millimeter per dag, vilket innebär att det i värsta fall kan ta flera år innan de återfår kontakten med musklerna. Problemet är att efter så lång tid har muskeln förändrats så till den grad att den ofta inte längre går att använda. Därmed kan den försämrade rörligheten bli bestående.

– Att hejda muskeln från att förtvina när den saknar kontakt med nerven är något av en nyckel för att rädda patientens framtida rörelseförmåga, säger Roine El-Habta.

I sitt avhandlingsarbete har Roine El-Habta undersökt huruvida stamceller från buk- och underhudsfett kan skydda musklerna hos en nervskadad individ från dessa sjukliga vävnadsförändringar. För att undersöka detta har han använt sig av en metod där han odlat muskelceller och stamceller i samma miljö men utan att de kommit i direkt kontakt med varandra. På så sätt har man kunnat studera betydelsen av de tillväxtämnen som cellerna frisätter.

Tillväxtämnen skyddar

I avhandlingsarbetet bekräftar Roine El-Habta att stamcellerna producerar rikligt med tillväxtämnen som effektivt skyddar muskelcellerna mot celldöd och ökar celldelningen. Effekter kunde även ses då dessa stamceller injicerades i denerverade muskler.

Resultaten talar för att celler från fettvävnad kan vara fördelaktiga i behandlingen av denerverad vävnad, vilket skulle ha stor betydelse för de många personer som drabbas av detta svårbehandlade och utdragna tillstånd. Mer forskning behövs dock innan det kan bli en metod för kliniskt bruk.

Roine El-Habta är född i Polen men uppvuxen i Umeå. Roine tog biomedicinexamen vid Umeå universitet 2014 och molekylärbiologiexamen 2015. Sedan 2016 studerar han även till läkare vid samma universitet.

Till avhandlingen

För mer information, kontakta gärna
Roine El-Habta
Telefon: 070-681 37 44
E-post: [email protected]

Om disputationen
Roine El-Habta, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, försvarar torsdag 14 maj kl. 13.00 sin avhandling Cellterapi för denerverad vävnad. Fakultetsopponent Antonio Salgado, Minho-universitetet, Braga, Portugal. Huvudhandledare Ludvig Backman. Plats: Triple Helix, Universitetsledningshuset.