Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Protein i hjärnan kopplat till både stress och depression

Proteinet p11 i hjärnan är viktigt både för funktionen av den humörreglerande substansen serotonin och för frisättningen av stresshormoner. Åtminstone hos möss. Upptäckten, som gjorts av forskare vid Karolinska institutet, kan få betydelse för utvecklingen av nya läkemedel mot depression och ångest.Efter att ha upplevt trauma eller svår stress utvecklar en del personer överdrivna stressreaktioner eller kronisk stress.

Det ökar risken att drabbas av andra sjukdomar såsom depression och ångest, men man vet inte vilka mekanismer som ligger bakom eller hur stressresponsen regleras.Forskarna vid Karolinska institutet har tidigare visat att ett protein som kallas p11 har en viktig roll för funktionen av serotonin, en av de signalsubstanser i hjärnan som reglerar vårt humör. Deprimerade patienter och självmordsoffer har mindre av p11-proteinet i hjärnan, och möss med låga p11-nivåer i hjärnan uppvisar depressions- och ångestliknande beteende. p11-nivåerna hos möss kan även höjas med vissa antidepressiva läkemedel.

Påverkar frisättningen av stresshormon

Den nya studien visar att p11 påverkar den initiala frisättningen av stresshormonet kortisol hos möss genom att reglera en specifik typ av nervceller i området hypotalamus i hjärnan. Genom en helt annan signaleringsväg med ursprung i hjärnstammen påverkar p11 även frisättningen av två andra stresshormoner, adrenalin och noradrenalin. Testerna visade dessutom att möss som saknar p11 reagerar kraftigare på stress med högre hjärtfrekvens och mer tecken på ångest, jämfört med möss med normala p11-nivåer. De hade också högre nivåer av stresshormoner i blodet.

– Vi vet att en onormal stressrespons kan utlösa eller förvärra en depression och orsaka ångestsyndrom och hjärt-kärlsjukdom. Därför är det viktigt att reda ut om sambandet mellan p11-brist och stressrespons som vi ser hos möss även kan ses hos patienter, säger studiens försteförfattare Vasco Sousa, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet.

Betydelse för läkemedelsutveckling
Forskarna tror att fynden kan ha betydelse för utvecklingen av nya, mer effektiva läkemedel. Det finns ett fortsatt stort behov av nya behandlingar eftersom många patienter med depression och ångest inte blir hjälpta.

Per Svenningsson, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, har lett studien:

– Ett tänkbart tillvägagångssätt skulle kunna vara att öka nivåerna av p11 i vissa delar av hjärnan och det pågår redan en del sådana försök i djurmodeller av depression. En annan intressant strategi att utforska är substanser som blockerar initieringen av stressreaktionen i hjärnan och därmed frisättningen av stresshormoner, säger han.

Fotnot:
Forskningen genomfördes i samarbete med forskare vid Center for Neurogenomics and Cognitive Research, VU University, Amsterdam, Nederländerna.

Vetenskaplig artikel:
P11 deficiency increases stress reactivity along with HPA axis and autonomic hyperresponsiveness. (Vasco C. Sousa, Ioannis Mantas, Nikolas Stroth, Torben Hager, Marcela Pereira, Haitang Jiang, Sandra Jabre, Wojciech Paslawski, Oliver Stiedl, Per Svenningsson). Molecular Psychiatry, online 1 oktober 2020

Ryggmärgens stamceller kan bidra till reparation efter skada

Ryggmärgsskada leder ofta till bestående funktionsnedsättning. I en ny studie som publiceras i tidskriften Science visar forskare från Karolinska Institutet att det går att stimulera stamceller i ryggmärgen hos möss så att de bildar stora mängder nya oligodendrocyter, en celltyp som är viktig för nervfibrernas förmåga att leda signaler och därmed bidrar till att reparera skadan.

Ryggmärgen förmedlar signaler från hjärnan till kroppen och ryggmärgsskador leder därför ofta till förlamning av varierande grad. Det beror dels på att nervfibrer går av och är oförmögna att växa ut igen, dels på att andra nervfibrer som inte har gått av fungerar sämre. Denna nedsatta funktion kan bero på förlusten av oligodendrocyter, en celltyp vars funktion är att underlätta nervfibrers signalöverföring.

I många organ kan skadad vävnad repareras genom att stamceller ombildas till den typ av celler som gått förlorade. Det finns stamceller i den vuxna ryggmärgen, men dessa ger framför allt upphov till ärrbildande celler efter en skada. Ärrvävnaden begränsar skadan, men bidrar inte till att ersätta förlorade celler.

I den aktuella studien har forskarna gjort en noggrann karakterisering av ryggmärgens stamceller på gennivå hos möss. De fann då att stamcellernas DNA var tillgängligt för att motta signaler som stimulerar nybildning av oligodendrocyter.

– Vi såg att stamcellerna inte var låsta till att bilda ärrvävnad och vi förstod hur vi skulle kunna knuffa dem i en annan riktning så att de också bildar celler som bidrar till reparation av skadan, säger studiens försteförfattare Enric Llorens-Bobadilla, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet.

Genom att påverka vilka gener som aktiverades i stamcellerna kunde forskarna stimulera en mycket kraftig nybildning av oligodendrocyter, som ledde till förbättrad nervfiberfunktion i den skadade ryggmärgen.

– Det här visar att det är möjligt att påverka stamceller i nervsystemet så att de bidrar mer till funktionsåterhämtning. Studierna gjordes i möss och är inte direkt överförbara till människan, men pekar på en konceptuellt ny strategi för att stimulera reparation efter skador i nervsystemet, säger Jonas Frisén, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet, som lett studien.

Studien finansierades av ett Human Frontiers Science Programme long-term fellowship och ett Marie Sklodowska-Curie Action fellowship samt av anslag från Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Strategiska forskningsområdet inom stamceller och regenerativ medicin vid Karolinska Institutet (StratRegen), Sankt Petersburgs universitet, Karolinska Institutet, Torsten Söderbergs Stiftelse och Wings for Life Spinal Cord Research Foundation. Fyra av artikelförfattarna, inklusive Enric Llorens-Bobadilla och Jonas Frisén, är konsulter till bioteknikbolaget 10X Genomics, och en av författarna är anställd av bolaget.

Publikation: “A latent lineage potential in resident neural stem cells enables spinal cord repair”. Enric Llorens-Bobadilla, James M. Chell, Pierre Le Merre,Yicheng Wu, Margherita Zamboni, Joseph Bergenstråhle, Moa Stenudd, Elena Sopova, Joakim Lundeberg, Oleg Shupliakov, Marie Carlén, Jonas Frisén. Science, online 1 oktober 2020, doi: 10.1126/science.abb8795.

För mer information, kontakta:
Jonas Frisén, professor
Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet
Tel: 08-524 875 62
Mobil: 0704-45 11 42
E-post: [email protected]

Från fjällen till Teriflunomid

22 oktober 1200 – 1300
Vi på Sanofi Genzyme vill vi gärna bjuda in dig som arbetar med MS-patienter till ett webbinar, där M.D., Ph.D., Erik Ruuth kommer att berätta om sitt arbete med utvecklingen av AUBAGIO® (teriflunomid).

Erik tog läkarexamen och disputerade i Umeå och anställdes senare inom forskningsavdelningen på Hoechst Marion Roussel, som senare blev Sanofi. Där arbetade han med att karakterisera verkningsmekanismen för teriflunomid och senare även med det kliniska utvecklingsprogrammet. Erik tillbringar mycken tid i Argentina där han verkar som konsult för Institutet för Biodiversitet i Misiones, med målsättningen att studera samspelet mellan människa och natur.

Mer info och anmälan

Neuroradiologiska fynd vid covid-19

Under sommaren har en tilltagande ström av artiklar om neuroradiologiska fynd vid covid-19 (härefter benämnt covid) publicerats och ännu fler ogranskade förhandsmanuskript cirkulerar i ett svåröverskådligt flöde. Mycket av innehållet är fallrapporter och opportuna ”short communications” men flera mellanstora studier har hunnit ut. Den här artikeln av David Fällmar syftar till att sammanfatta innehållet i några sådana rapporter som har neuroradiologiskt innehåll. Den är på inget sätt heltäckande, men artiklarnas likheter och skillnader är väl värda en stunds begrundan.

För oss på neuroradiologiska sektionen på Akademiska sjukhuset i Uppsala började det den första veckan i april. Pandemin började ta fart och våra vänner thoraxradiologerna hade bråda dagar med att kartlägga den nya sjukdomens iögonfallande fynd. Vi skojade lite om att det snart skulle börja komma remisser med frågeställning: ”covid-encefalit”. Den sista mars publicerade så Radiology en fallrapport med akut nekrotiserande encefalopati.1 Ett par dygn senare fick jag syn på den via Facebook och under påskledigheten mailade jag länken till mina kollegor med en skämtsam förvarning om att den var på intågande – men fallen hade redan börjat komma. Det vanligaste scenariot skulle visa sig vara en intensivvårdad covid-patient som efter avslutad sedering inte återfick medvetandet i förväntad utsträckning. Många blanka DT hjärna och flera blanka MR hjärna passerade, några med enstaka små emboliska infarkter. Strax därefter kom det första rejäla fyndet, en patient som flyttades till Akademiska från ett mindre sjukhus och som hade tydliga tecken till akut nekrotiserande encefalopati – precis som i den första fallrapporten! Patienten var påtagligt medvetandesänkt initialt men förbättrades efter intensiv behandling, detta finns beskrivet i en separat fallrapport och i Figur 1.2

Bara några dagar senare började andra patienter trilla in med tydliga fynd, såsom utbredda vitsubstansförändringar [Figur 2] och multipla mikroblödningar [Figur 3].3 Det kanske mest spektakulära fallet var dock en patient som insjuknade med psykiatriska symtom och akut katatoni, vilket vek prompt på behandling med steroider och plasmaferes och där autoimmunitet kunde påvisas (preprint: MEDRXIV-2020-160770v1- Cunningham). Dessa dramatiska fall var dock utblandade med andra patienter som antingen helt saknade patologiska fynd på MR hjärna, eller bara hade en handfull ospecifika vitsubstansförändringar. Under ledning av neurokirurgen Elham Rostami och neurologerna Eva Kumlien och Johan Virhammar pågår data insamling till en prospektiv studie på Akademiska sjukhuset, och delmängder från detta beskrivs i manuskript som bland annat fokuserar på likvorfynd och critical illness-aspekter (ännu ej publicerade). I skrivande stund har hyfsat stora kohorter publicerats från Turkiet4, Frankrike5,6, samt från Nya Karolinska i Solna7. Dessa beskrivs kortfattat nedan.

Läs hela artikeln

EAN 2020, VIRTUAL Congress 23-26 maj

Vid EAN 2020, the European Academy of Neurologys sjätte kongress i maj 2020, diskuterades många aspekter som är relevanta för neurologer och andra specialister. Kongressens huvudtema var: Time for Action: Predict, Prevent, Repair. Här är en sammanfattning av Dorota Religa, överläkare, Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet.

Kongressen var planerad till Paris i år; jag har själv haft en godkänd muntlig presentation vid Focused Workshop om bilkörning och kognitiva sjukdomar. Biljetten var betald och hotell var bokat för de flesta som skulle delta. Istället för att ställa in kongressen beslutade man i mars 2020 att byta till en virtuell kongress. Det är en kongress som vi har förväntat oss, sade EAN-presidenten som öppningsord, den italienske professorn Claudio Bassetti. Covid-19 gjorde att vi behövde reagera och byta till virtuell kongress. EAN-presidenten hade inbjudit alla att delta i EAN-kongressen kostnadsfritt. Covid-19 öppnade en stor möjlighet. Det blev 42.502 registrerade deltagare från 180 länder, som jämförelse med 6.000 deltagare förra året i Oslo. EAN Virtual Congress har haft ambitionen att täcka alla neurologiska sjukdomar i ett modernt vetenskapligt program, inklusive de stora 7: epilepsi, stroke, huvudvärk, demens, multipel skleros, rörelsesjukdomar, neuromuskulära sjukdomar.

James Stevens, president för American Academy of Neurology (AAN), deltog gemensamt i början av kongressen. Han ville dela kärlek och kunskap med Europa och gav en översikt över AAN. AAN vill främja patientvård av högsta kvalitet och det finns 36.000 medlemmar varav 5 procent från Europa samt 6.800 medlemmar som hjälper som frivilliga och 200 anställda. I mars förklarade WHO covid-19 som en pandemi och detta förändrade mycket för alla i världen, inklusive för neurologin. Stevens gav en översikt över AANs svar på covid-19 med fokus på ett konkret sätt att återskapa utbildning: Detta ledde till ett svårt beslut – ett historiskt avbrott i AANs årsmöte som skulle varit i april i Kanada.

Senare erbjöds innehåll från AAN Congress 2019kostnadsfritt. Det nya sättet att reagera och tillhandahålla covid-19-resurser för att hjälpa neurologer. Den senaste tiden fokuserade på att öka möjligheterna för distansinlärning genom att skapa nya on-line resurscenter, med daglig uppdatering, webbseminarier, videor, podcasts: AAN.com/COVID19. Man har märkt att användning av online-verktyg ökar: NeuroBytes, NeuroLearn, AAN2020 Science Highlights och konversationsverktyg online i Synapse. Eftersom EAN-kongressen gick så bra så kommer AAN att organisera sin digitala kongress under 4–9 oktober 2020 online, https://2020.myana.org. AAN fokuserar också på medlemmarnas välbefinnande. Detta markerades genom att betona att ”Your wellness and resilience matter” och att samla internet- resurser om hur neurologer kan klara covid-19-pandemin på AAN.com/ LiveWell.

En arbetsgrupp agerade för ekonomisk balans för neurologer i USA: Ersättningen för videobesök blev densamma som för telefonbesök (retroaktivt från 1 mars). De försöker även att ha fler internetbaserade besök, men inte alla har tillgång till internet. Man diskuterade de senaste resultaten om covid-19, inklusive neurologiska komplikationer samt påverkan på personer med tidigare existerande neurologiska tillstånd och etiska överväganden. Elena Moro presenterade task force för ett etablerat register över neurologiska implikationer av covid-19. Nya studier är på gång om möjligheten att förebygga neurologiska komplikationer av covid- 19 (med blodförtunnande medicin som förebyggande av mikro-stroke). I öppningspresentationen berättade professor Yann LaCun, en världsberömd datavetare som anses vara en gudfader för artificiell intelligens och deep learning om hur syncortex organisation inspirerade hans arbete. Han beskrev praktiska tillämpningar av artificiell intelligens och datorsyn, såsom tolkning av medicinska bilder.

Läs hela artikeln