Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Forskare vid Umeå universitet får ERC Starting Grant

Två forskare vid Umeå universitet beviljas ERC Starting Grant* – ett forskningsstöd som syftar till att stötta lovande unga forskare i början av sin karriär. Det handlar om Iker Valle Aramburu, ny gruppledare på MIMS och anknuten till Institutionen för molekylärbiologi, samt Gerard Rocher-Ros som börjar forska vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap (EMG) efter årsskiftet.

– Jag är oerhört glad och hedrad över att få ett så prestigefyllt anslag som kommer att bidra till att utveckla vår forskning om mikroproteiner. Under ansökningsprocessen har jag lärt mig mycket och jag är mycket tacksam mot alla som har bidragit med feedback och råd, säger Iker Valle Aramburu.


Iker Valle Aramburu.

Det projekt han har beviljats medel för, ”Illuminating the dark microproteome in innate immunity”, handlar om att identifiera och studera mikroproteinernas roll i medfödda immunceller.

– Mikroproteiner är små proteiner som utgör ett stort antal av outforskade nya aktörer i olika biologiska processer. Jag kommer att fokusera på medfödda immunceller för att ytterligare förstå hur våra kroppar skräddarsyr ett reglerat immunsvar mot olika patogener, säger Iker Valle Aramburu.

”Unik möjlighet”

Gerard Rocher-Ros har beviljats stöd för projektet “A mechanistic understanding of Arctic River methane emissions” som fokuserar på metanutsläpp i vattendrag. Gerard Rocher Ros var även finalist i internationella Frontiers Planet Prize med ett liknande projekt tidigare i år. Metan är en kraftfull växthusgas som orsakar global uppvärmning och till stor del släpps ut från akvatiska ekosystem, och i och med klimatförändringarna ökar utsläppen i Arktis snabbt.

– Men forskningen känner i dag inte riktigt till hur metanutsläppen från vattendrag beter sig. I det här projektet kommer jag att kombinera storskaliga experiment med matematiska modeller för att förutse framtida utsläpp av metan från arktiska vattendrag.

– ERC-anslag ger generösa resurser och en lång tidsram för att utveckla stora projekt som annars inte är möjliga att ta itu med. Det är en unik möjlighet att starta min oberoende vetenskapliga karriär på det här sättet, även om det är lite överväldigande att plötsligt ha ett team att leda efter att bara ha varit postdoktor, säger Gerard Rocher-Ros.


Gerard Rocher-Ros.

*Om ERC Starting Grant. ERC Starting Grant är ett forskningsstöd som delas ut av Europeiska forskningsrådet (ERC). Det syftar till att stötta lovande unga forskare som är i början av sin karriär och vill etablera en egen forskargrupp eller program.

Ansökningar utvärderas av en panel bestående av internationella experter. Bedömningen baseras på forskningens vetenskapliga excellens och forskarens potential. Mer info: https://erc.europa.eu/news-eve…

Debatt: En nationell hjärnplan för Sverige

Sverige behöver göra mer för att ta till vara på, vårda och utveckla befolkningens hjärnkapital. Vi behöver en nationell hjärnplan. Det skriver Anna Hemlin och Joakim Ramsberg, Hjärnfonden, tillsammans med Martin Schalling, professor vid Karolinska institutet och ordförande Suicide Zero, i en debattartikel i Altinget.


Anna Hemlin, Generalsekreterare Hjärnfonden, Martin Schalling, professor vid Karolinska institutet och ordförande Suicide Zero, Joakim Ramsberg, Forsknings- och samhällschef Hjärnfonden.

Kunskapsintensiva arbeten har tagit över stora delar av ekonomin i utvecklade länder. När en enda rad kod kan vara mer värt mer än en hel dags fysiskt arbete har kroppslig styrka blivit mindre viktig och i stället sätts hjärnan på prov. Mängden och komplexiteten i informationen som våra hjärnor måste hantera har mångdubblats: i dag skapas mer data på en dag än vad som producerades under flera årtionden runt förra sekelskiftet.

Bygg upp hjärnkapitalet

Ett lands konkurrenskraft och välstånd beror numera till stor del på summan av dess invånares intellektuella resurser, kognitiva förmågor samt emotionella och sociala färdigheter. Detta har med ett ord kommit att kallas hjärnkapital i den internationella debatten. Hjärnkapitalet är sannolikt den viktigaste delen av det så kallade humankapitalet, vilket har ett starkt samband med ekonomisk tillväxt.

Sverige skulle ha mycket att vinna på att ta hand om vårt hjärnkapital. Hälso- och sjukvård samt hjärnforskning är uppenbara arenor, men det finns fler exempel på områden där vi kan välja att bygga upp, eller förlora, hjärnkapital.

Förskolan och skolan är mycket betydelsefulla för barns utveckling under åren när hjärnan utvecklas i exceptionell takt och lägger grunden för kognitiv, emotionell och social utveckling. Vi ser en oroande trend med låga kunskapsresultat och minskad likvärdighet i skolan, särskilt för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hjärnskador.

Psykisk ohälsa är kapitalförstöring

Det är hjärnkapitalförstöring att en stor andel personer med hjärndiagnoser har svag eller ingen plats på arbetsmarknaden samt att 46 procent av sjuktalen nu beror på psykisk, särskilt stressrelaterad, ohälsa. En intressant fråga för framtiden är hur AI-utvecklingen kommer att påverka hjärnkapitalet och vilka anpassningar samhället behöver göra.

Uppmuntran till fysisk aktivitet, social interaktion och närhet till naturen skapar förutsättningar för att både hjärnor och samhällen ska blomstra.

Prevention av suicid har potential att rädda mycket hjärnkapital. Varje år begår mer än 1 500 personer självmord i Sverige, de flesta av dem i arbetsför ålder eller yngre. Det är sju gånger fler än som dör i trafiken. Värdet av produktionsbortfallet som detta medför är minst nio miljarder kronor per år.

Landets byggda miljöer bör också utformas för att stärka hjärnkapitalet genom att främja kreativitet, produktivitet och välbefinnande. Uppmuntran till fysisk aktivitet, social interaktion och närhet till naturen skapar förutsättningar för att både hjärnor och samhällen ska blomstra.

 

Ta fram en nationell hjärnplan

Utredningar av vad som krävs för att rusta framtidens Sverige staplas på hög. Det ställs krav på investeringar i energiomställning och infrastruktur vid effektiviseringsåtgärder i kommuner och regioner. Men förslagen utgår aldrig från en av de viktigaste förutsättningarna – vårt gemensamma hjärnkapital, som ändå är nog så viktigt som järnvägsräls eller riskkapital.

Vi har därför tre förslag om hjärnkapital som vi vill skicka till regeringen:

1. En nationell hjärnplan behövs för att säkerställa ett koordinerat helhetsgrepp. Vi har en nationell cancerstrategi, men inte en hjärnplan trots att flera av hjärnans sjukdomar, till exempel depression (50 miljarder kronor per år) eller demenssjukdomar (90 miljarder kronor per år) enskilt kostar samhället mer än all cancer tillsammans.

2. Produktivitetskommissionen bör inkludera ett avsnitt om hjärnkapital i sitt slutbetänkande hösten 2025. En systematisk analys av hjärnkapitalet skulle ha stort värde.

3. Statliga forskningsfinansiärer bör öka sin finansiering av hjärnforskning, så att den står i paritet till sjukdomsbördan samt till potentialen för välstånd och ekonomisk utveckling som ligger i vårt hjärnkapital. Detta bör regeringen belysa i forskningspropositionen.

Anna Hemlin, Generalsekreterare Hjärnfonden
Martin Schalling, Professor vid Karolinska institutet samt ordförande Suicide Zero
Joakim Ramsberg, Forsknings- och samhällschef Hjärnfonden

Detta är en opinionsartikel publicerad i Altinget den 29 augusti, som speglar skribentens åsikter.

Unga lovande forskare ges olika förutsättningar för karriärutveckling

Många unga lovande forskare som beviljats bidrag från Vetenskapsrådet har goda förutsättningar för karriärutveckling vid sina lärosäten, visar en ny rapport. Men det gäller inte alla. Detta riskerar att göra forskarkarriären mindre lockande, något som i förlängningen innebär ett hot mot kvaliteten i svensk forskning.

I en ny rapport har vi följt upp hur Vetenskapsrådets bidrag används av unga forskare: i vilken omfattning bidraget används för att finansiera lönekostnader, och vilken påverkan det har på forskarnas karriärutveckling, arbetsvillkor och möjligheter till meritering.

Rapporten ”Externa forskningsmedel och attraktiva anställningar” visar att Vetenskapsrådets bidrag är viktiga för att finansiera unga forskares löner, både projektledarens egen lön och löner till andra forskare och doktorander. Villkoren för bidragen gör det möjligt för unga forskare att använda dem på det sätt som gör störst nytta för deras meritering och karriärutveckling. Forskare inom medicin och hälsa och naturvetenskap och teknikvetenskap använder till exempel bidraget för att bygga upp en egen forskargrupp, något som inom dessa områden är betydelsefullt för att göra en akademisk karriär.

Undersökningen visar också att unga forskare som har beviljats bidrag från Vetenskapsrådet har en meriteringsanställning i högre utsträckning än unga forskare som fått avslag. De får även i högre utsträckning en professorstjänst längre fram i karriären. Detta tyder på att lärosätena skapar goda villkor för karriärutveckling för en del av de skickligaste forskarna.

Gemensamt ansvar nödvändigt för att göra forskarkarriären attraktiv

Men vad som också framgår av undersökningen är att en hög andel av dem som beviljats bidrag från Vetenskapsrådet har tillfälliga forskaranställningar även i högre karriäråldrar.

– Så även om lärosätena skapar goda förutsättningar för en del av sina unga och lovande forskare finns det samtidigt många som riskerar att fastna i tillfälliga forskaranställningar med svagare möjligheter till karriärutveckling, säger Kristina Tegler Jerselius, analytiker på Vetenskapsrådet.

Det här kan göra forskarkarriären mindre attraktiv och få negativa effekter på kvaliteten på den forskning som bedrivs vid svenska lärosäten, menar hon.

– Rapporten gör det tydligt att det behövs en ökad dialog mellan lärosäten och forskningsfinansiärer om hur förutsättningarna för de mest framstående forskarna att bedriva forskning kan förbättras. Det är nödvändigt för att göra forskarkarriären attraktiv så att lärosätena kan rekrytera och även behålla attraktiva forskare som kan bygga upp excellenta, kreativa miljöer för banbrytande forskning i Sverige, säger Vetenskapsrådets generaldirektör Katarina Bjelke.

Rapporten är ett underlag för diskussionen om hur förutsättningarna för de främsta forskarna att bedriva forskning kan förbättras, och hur rollfördelningen mellan forskningsfinansiärer och forskningsutförare bör se ut när det gäller ansvar för och finansiering av forskares anställningar.

Läs rapporten: Externa forskningsmedel och attraktiva anställningar – villkor för unga forskare med finansiering från Vetenskapsrådet

Inbjudan till Etikdagen 2024

Tema: AI & etiken
Tid: Tisdag 19 november 2024 kl. 10.00–15.30
Plats: Karolina Widerströmsalen, Svenska Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm eller digitalt.

Etiska resonemang bygger på fakta och värderingar. Att diskutera en framtid som vi inte riktigt vet hur den kommer att bli kan därför vara svårt, men när det gäller AI så är det viktigt att försöka ha en uppfattning om vilka värden som står på spel. Etikdagen 2024 tar avstamp i frågor som: vad är AI, vilka etiska och säkerhetsmässiga aspekter väcker det, och var står Sverige i detta ur ett internationellt perspektiv? Och vi kommer att försöka närma oss de svåra frågorna: vad blir kvar av läkarprofessionen när AI utvecklas och blir bättre på det mesta som vi läkare uppfattar som vårt arbete? Finns det någon kärna i läkekonsten som kommer att vara oåtkomlig för AI?

Under dagen kommer vi även att diskutera AI, etik och säkerhet och försöka reda ut var Sverige står i detta ur ett internationellt perspektiv? Dagen kommer att avslutas med en paneldebatt.

ModeratorerAnders Castor, ordförande SLS delegation för medicinsk etik och Christofer Lindholm, ordförande Slfs etik- och ansvarsråd

MedverkandeKarim Jebari, filosof, Institutet för framtidsstudier, Stefan Jovinge, forskning- och undervisningschef Skånes universitetssjukhus, Fia Ewald, informationssäkerhetsexpert,
Ulf Österstad, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef för Region Jönköpings digitala enhet Bra liv nära, Mats Johansson, filosof, docent i medicinsk etik, Lunds universitet med flera

Fullständigt program publiceras på SLS webb i slutet av september: www.sls.se/om-oss/aktuellt/kalendarium/

TID: Tisdag 19 november kl. 10.00–15.30
PLATS: Svenska Läkaresällskapets hus, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm eller digitalt
KOSTNAD: 1000 kr (medlem SLS eller Slf), 1500 kr (ej medlem). Vi erbjuder ett begränsat antal platser kostnadsfritt till medlemmar i KUF, SLF student och SYLF. Lättare förtäring samt för- och eftermiddagskaffe ingår.
KONTAKTPERSON: LiIlian Lindberg, [email protected]
ARRANGÖRER: Svenska Läkaresällskapets delegation för medcinsk etik samt Sveriges läkarförbunds etik- och ansvarsråd.

Win-win med utbyte av ryggkirurger

Det råder brist på ryggkirurger. Därför har två ortopeder på Ryggkirurgiskt centrum vid Sophiahemmet och Karolinska Universitetssjukhuset bytt plats med varandra. Målet är att öka kompetensen och inspirera nyblivna ortopeder att utbilda sig till ryggkirurger.

Carl Mellner, specialistläkare i ortopedi med inriktning ryggkirurgi, har arbetat sex månader på Ryggkirurgiskt centrum (RKC) vid Sophiahemmet. Snart återgår han till sin ordinarie tjänst på Karolinska och RKC får tillbaka den ryggkirurg som Carl har bytt plats med.

Utbytet av ortopeder är det första i ett försök att komma till rätta med bristen på ryggkirurger i Region Stockholm. Martin Skeppholm, verksamhetschef på RKC, ser stora vinster med utbytet – inte minst för de privata vårdgivarna.

– Om det inte finns bra ryggkirurger i akutvården så drabbas vi också, eftersom vi behöver deras hjälp ibland. De unga kirurger som deltar i utbytet får snabbt en bred kompetens. Det är win-win för samtliga aktörer, säger han.

Kunskapsutbyte
Han menar att det inte finns någon motsättning mellan privata och offentliga vårdgivare. Tvärtom tycker han att det känns självklart att utbyta kunskap och erfarenheter. Karolinska och RKC samarbetar friktionsfritt kring utbytesprojektet, som regionen vill ha för att tillgodose behovet av ryggkirurger. För närvarande utbildas en ryggkirurg vartannat år, vilket är för få.

Carl Mellner berättar att han länge har velat göra ett utbyte och att han är glad över att ha fått chansen att arbeta ett halvår på RKC.

– Jag vill bredda min kompetens och lära mig mer om planerad kirurgi av förslitningsskador och här får jag möta betydligt friskare patienter än jag är van vid. Verksamheten är också effektivare och mer standardiserad, vilket är nytt för mig, säger han.

Arbetssätt som inspirerar
På Karolinska arbetar han med svårare och mer specialiserade fall, som han inte stöter på inom RKC. Det kan till exempel handla skolios, traumafall eller spridd cancer.

På RKC opereras bland annat diskbråck och spinal stenos på löpande band, cirka 8 – 10 ryggoperationer per dag, vilket ger Carl den mängdträning han behöver för att bli en ännu vassare kirurg.

Förutom operationerna har han också lärt sig nya och bättre arbetssätt med exempelvis flödesscheman och system för bokningar vilka han skulle vilja implementera på Karolinska.

Tror på projektet
Martin Skeppholm är mycket nöjd med Carl Mellners insats och hoppas att projektet ska fortsätta, med nya utbyten kommande år.

– De två ryggkirurger som hittills deltagit i utbytet är väldigt kompetenta. Carl har snabbt kommit in i alla nya rutiner, så erfarenheten har bara varit positiv.

Martin Skeppholm tror stenhårt på projektet och hoppas att det ska locka fler att utbilda sig till ryggkirurger.

– Medelåldern på de ryggkirurger vi har i dag är hög och vi kommer behöva fylla på med nya för att kunna möta vårdbehovet framöver.

Läs mer om Ryggkirurgiskt centrum vid Sophiahemmet
Läs mer om Sophiahemmet Sjukhus