Angelo Antonini – Update on therapies for advanced Parkinson’s disease
Update on therapies for advanced Parkinson’s disease – Sammandrag från en föreläsning av professor Angelo Antonini, Venedig
Inledningsvis talade Angelo Antonini om de olika milstolpar som många patienter passerar under sjukdomsprogressionen. Först kommer ofta pre-motoriska symtom som luktbortfall, sedan stelhet och andra motorsymtom som ligger till grund för diagnos. Efter en tids sjukdom uppkommer ofta komplikationer som levodopainducerad dyskinesi och freezing of gait och i senare stadier drabbas många av demens. Antonini själv menade att när en milstolpe är passerad finns det ingen återvändo och han betonade därför vikten av att undvika eller åtminstone skjuta upp uppkomsten av dyskinesier, för att på så sätt förlångsamma symtomprogressionen. Det finns ett klart samband mellan levodopados och uppkomst av motorkomplikationer, ju högre dos levodopa desto större är sannolikheten att dyskinesier uppstår. Men han berättade också om en nyligen publicerad studie där Cilia et al undersökte hur lång tid efter sjukdomsdebuten komplikationer som dosglapp (”wearing-off”) och dyskinesier uppkom hos en italiensk patientgrupp.1 Gruppen jämfördes med en tidigare obehandlad patientgrupp från Ghana. Den italienska patientgruppen påbörjade levodopabehandling efter 3,5 års sjukdom och dyskinesier började uppkomma efter 3 års behandling, alltså 6,5 år efter sjukdomsdebuten. Den ghananska patientgruppen däremot påbörjade levodopabehandling först efter nästan 6 års sjukdom men dyskinesier uppkom redan efter 1 års behandling, 7 år efter sjukdomsdebuten. En odds ratio-analys visade att en hög dos levodopa ökade risken för både wearing-off och dyskinesier, men att antal år med sjukdomen hade ännu större påverkan. Hur lång tid levodopabehandlingen pågått hade ingen påverkan. Alltså, hävdade Antonini, är antal sjukdomsår en viktigare orsak till utvecklingen av dyskinesier än vilken behandling som ges.
