Ökat upptag av antikroppar i hjärnan med nytt antikroppsformat
Ökat upptag av antikroppar i hjärnan med nytt antikroppsformat
Immunterapi är en behandling som visat sig vara effektiv mot flera svåra sjukdomar. Men för att behandla sjukdomar i hjärnan måste antikropparna först ta sig förbi den hindrande blod-hjärnbarriären. En forskargrupp vid Uppsala universitet har utvecklat en ny design av antikroppar som ökar upptaget av antikroppar i hjärnan nästan 100 gånger. Detta beskrivs i denna artikel av Greta Hultqvist, Dag Sehlin och Stina Syvänen, samtliga vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen
– drygt 100 000 personer lever med sjukdomen i Sverige i dag. Eftersom hög ålder är den främsta riskfaktorn kommer antalet drabbade att öka stadigt i samband med en ökad livslängd i befolkningen. Det finns i dagsläget ett fåtal mediciner som kan lindra sjukdomens symtom, men än så länge finns ingen behandling som angriper orsaken till sjukdomen. Både akademin och läkemedelsindustrin lägger därför stora resurser på forskning kring nya behandlingar av demenssjukdomar. En av de mer lovande strategierna för behandling av Alzheimers sjukdom är immunterapi, där antikroppar ges för att oskadliggöra proteinet beta-amyloid (Aβ), som består av 40–42 aminosyror. Aβ finns i både friska och sjuka hjärnor och kan även detekteras i blod och ryggvätska. Vid Alzheimers sjukdom klumpar Aβ ihop sig och bildar så kallade amyloida plack i hjärnan hos Alzheimerpatienter [Figur 1]. Senare års forskning har visat att det troligen inte är placken i sig som är skadliga för hjärnans nervceller. I stället anses ett förstadium till placken, så kallade oligomerer och protofibriller, vara huvudorsaken till de nervcellsförändringar som gör att hjärnans kognitiva funktioner försämras vid Alzheimers sjukdom. Många immunterapistudier där man använt antikroppar som binder företrädesvis till den normala formen av Aβ (monomerer) har därför misslyckats med att visa någon klinisk effekt på patienter. Senare studier har fokuserat på att oskadliggöra oligomerer/protofibriller eller plack. En större fas 1-studie som rapporterar positiva resultat både när det gäller förbättrad kognition och minskad mängd plack i hjärnan hos tidiga alzheimerpatienter publicerade nyligen i tidskriften Nature.1
