Nytt arbetssätt ger eko i Europa

Neurokirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping har infört ett nytt sätt att ta bakterieodlingar på skallben som tillfälligt opereras bort på patienter. Det har lett till att fler skallben kan opereras tillbaka och att behovet av konstgjorda benlock har minskat. Det nya arbetssättet uppmärksammas nu i hela Europa.

Svåra skallskador eller stora infarkter kan leda till att hjärnan svullnar så mycket att läget blir livshotande. Ett sätt att rädda patienten i det akuta skedet är att såga bort ett lock, en bit av skallbenet, för att ge hjärnan mer utrymme. Skallbenet förvaras i -80 graders temperatur tills svullnaden har gått tillbaka och benlocket kan opereras tillbaka igen. Ett nytt EU-direktiv för donerade vävnader har dock lett till att många lock inte har kunnat återanvändas, utan fått ersättas av konstgjorda rekonstruktioner.

– Patientens eget skallben definieras som donerad vävnad, berättar Lovisa Tobieson, specialistläkare på neurokirurgiska kliniken på US, och direktiven innebär bland annat att vi måste ta bakterieodlingar innan vi lägger det i frysen.

– När vi började med odlingarna fick vi många positiva resultat och tvingades kassera en stor mängd lock. Men det enklaste och bästa för patienten är förstås om vi kan operera tillbaka deras eget skallben. Vi misstänkte att hanteringen och sättet att ta proven bidrog till att vi fick så många positiva svar.

Illustration av den nya metoden i den vetenskapliga artikeln, med omhändertagande av skallbenet (bild A), rengöringsstegen (bild B och C) samt odlingstagande och inpackning (bild D).

Lovisa Tobieson beslutade, tillsammans med kollegor från operation och infektionskliniken, att göra om protokollet för hanteringen av benlocken. Därefter genomförde de en studie av hur det nya arbetssättet påverkade antalet positiva odlingssvar och antalet infektioner efter operationerna.

– Vi gick över till att tvätta skallbenen med pulslavage, ett slags högtryckstvätt med koksalt, och sedan ta odlingen med pinne. Tidigare hade vi tagit en bit av benet i samband med operationen. Vi misstänkte att benet blev kontaminerat av patientens egna, naturliga bakterier i den hanteringen.

Resultatet av förändringen blev att antalet positiva odlingar gick ner från 35 procent till noll, utan att infektionerna efter operationerna ökade. Lovisa Tobieson och hennes team skrev en artikel om sina resultat, som i somras blev utsedd till Editor’s Choice i den vetenskapliga tidskriften Brain & Spine. Resultaten har också presenterats på en konferens för European Associations of Neurosurgical Societies (EANS) i Belgien.

– Jag vet att det är många som har exakt samma problem som vi på grund av de nya direktiven, över hela Europa. Vissa neurokirurgiska kliniker har helt slutat att operera tillbaka patienternas egna skallben och använder enbart rekonstruerade benlock.

– Så intresset för vår studie har varit väldigt stort och det är förstås roligt. Vår desperation inför att behöva slänga patienternas skallben har gett eko till andra neurokirurgiska enheter.