Johanna forskar om idiopatisk normaltryckshydrocephalus (iNPH)  

Johanna Andersson läkare på Neurologimottagningen på Östersunds sjukhus. Foto: Lena Manneby

– Jag hoppas att min forskning ska öka medvetenheten om sjukdomen bland allmänheten och bland hälso- och sjukvårdspersonal. Att fler personer med misstänkt iNPH kan upptäckas och i lämpliga fall få verksam behandling. Det säger Johanna Andersson, läkare på Neurologimottagningen på Östersunds sjukhus.

Johanna Andersson är 31 år gammal och har bott i Region Jämtland Härjedalen sedan 2014. Uppvuxen i Stockholm och bodde där tills hon började studera till läkare i Umeå när hon var 19 år gammal.

– Jag tycker om att vara ute i naturen och vandra, plocka bär och svamp. Andra intressen är körsång och yoga. Jag uppskattar lugnet och naturen i Jämtland, konstaterar hon.

Varför blev det forskning för din del?

– Jag har egentligen alltid varit intresserad av att fördjupa mig och lära mig mer. Att det blev just det här området var för att jag fastnade för projektet när jag skulle göra mitt vetenskapliga arbete på termin 10 på läkarprogrammet. Det var överläkare och numera docent Katarina Laurell som var min handledare då, och som också har fortsatt vara min handledare under tidens gång. Hon var väldigt engagerad och insatt, vilket fångade mitt intresse.

Det som intresserade Johanna Andersson med projektet då var att hon själv fick vara med och träffa studiedeltagarna, samt att personer som har den här sjukdomen kan få en verksam behandling om den upptäcks.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till eller bidra med?

Johanna Andersson hoppas framför allt att medvetenheten om sjukdomen ökar bland allmänheten och bland hälso- och sjukvårdspersonal. Att fler personer med misstänkt iNPH kan upptäckas och i lämpliga fall få verksam behandling. Detta särskilt då iNPH är ett ganska vanligt tillstånd. Det är 3,7 % av personer i gruppen 65 år och äldre som har sjukdomen i Jämtland Härjedalen enligt fynden från en utav studierna som ingår i avhandlingen.

– Förhoppningen är också att vi kan bidra till att de diagnostiska kriterierna för diagnossättning blir mer enhetliga internationellt, då det finns två olika diagnostiska riktlinjer i dagsläget som skiljer sig markant, vilket vi har belyst i ett utav arbetena. Vi har också bidragit med att belysa att personer med iNPH har sämre livskvalitet och mer depressiva symptom, samt att både symptom och röntgenmässiga tecken är mer uttalade vid 2 års uppföljning, berättar Johanna Andersson.

Bakgrund och syfte

Idiopatisk normaltryckshydrocephalus (iNPH) kännetecknas av tilltagande gångstörning, minnesnedsättning och urinträngningar, vilka utan behandling kan leda till uttalad funktionsnedsättning och vårdberoende hos äldre. Diagnosen baseras huvudsakligen på värdering av symptom i kombination med fynd från röntgenavbildningar av hjärnan.

Idag varierar sättet man ställer diagnos på mellan olika centra, och tolkningen av symtomen och av röntgenavbildningarna skiljer sig mellan olika läkare. Två olika internationella diagnostiska riktlinjer har utarbetats av en forskargrupp från Japan respektive av europeiska och amerikanska forskare. Dessa riktlinjer innehåller sinsemellan olika kriterier för att erhålla diagnosen iNPH. Det har bidragit till att diagnossättningen även varierar mellan olika länder, vilket sannolikt bidrar till varierande siffror på förekomst av iNPH mellan olika studier.

Sjukdomen är sannolikt underdiagnostiserad. Förekomsten har uppskattats till mellan 0,5 och 3 % bland personer 65 år och äldre, men det saknas fortfarande studier från den allmänna befolkningen. Det finns enbart ett fåtal studier som undersöker depression och livskvalitet bland iNPH patienter och ingen av dessa studier utgår från ett populationsbaserat material. Utöver detta är det få studier som har undersökt den naturliga utvecklingen av sjukdomen, framför allt när det kommer till röntgenmässiga tecken på iNPH.

Syftet med det här avhandlingsarbetet var därför att ta reda på förekomsten av iNPH i den allmänna befolkningen i Jämtland-Härjedalen, ta reda på förekomsten av depressiva symtom och undersöka livskvaliteten bland personer med iNPH samt att jämföra de internationella diagnostiska riktlinjerna. Utöver detta ville man se hur röntgenmässiga tecken på iNPH förändras efter 2 år.

Slutsats

Denna avhandling visar att iNPH är vanligare än vad som tidigare var känt. De med iNPH hade mer depressiva symptom och lägre livskvalitet än de utan diagnos. Överensstämmelsen i diagnossättning mellan de båda diagnostiska riktlinjerna var begränsad vilket stödjer behovet av uppdaterade, enhetliga riktlinjer.

Fördelar och eventuella nackdelar med att ägna sig åt forskning?

– Fördelar med forskning är att det är intellektuellt stimulerande. Att man får ägna sig tid åt att fördjupa sig och förbättra kunskapsläget inom ett område. Något som i slutänden förhoppningsvis kan hjälpa patientgruppen som är berörd. Utöver detta upplever jag att det är bra med variation och att man kan växla mellan klinik och forskning.

Hennes bästa tips till forskningssugna kollegor är att ta kontakt med de personer som redan ägnar sig åt forskning och börja i ett projekt som är pågående. Att nätverka och utbyta idéer kring intressanta forskningsområden och ta kontakt med FoU enheten för att diskutera hur man kan gå vidare.

– Även om man är med i ett befintligt projekt så finns det ofta utrymme för att komma med egna idéer kring inriktningen i specifika studier, slår hon fast.

Johanna Andersson disputerar med sin avhandling Idiopatiskt normaltryckshydrocefalus; epidemiologi och diagnostik, den 10/12 kl.13.00 vid Umeå Universitet.

Länk till avhandlingen i sin helhet