Inflammation och koagulation vid kavernom
Vid sjukdomen kavernöst angiom uppstår missbildade blodkärl i hjärnan, ryggmärgen eller ögats näthinna. Forskare från Uppsala universitet har visat att vita blodkroppar och proteinstrukturer som är kopplade till immunsvaret ansamlas i anslutning till de missbildade kärlen. Fynden stöder att inflammation har betydelse för utvecklingen av kavernöst angiom och visar på möjligheten att ta fram en biomarkör för sjukdomen. Samma forskningsgrupp har även i detalj studerat koagulation och funnit stabila blodklottar i vissa kärlmissbildningar. Publicerade, kliniska studier har visat minskad blödning hos CCM-patienter som under lång tid behandlats med läkemedel som hämmar blodets levring.
Våra blodkärl är fundamentala för att alla våra organ ska fungera till sin fulla kapacitet genom leverans av blod innehållande syre och näringsämnen samt att forsla bort slaggprodukter från vävnaderna. Blodkärlens insida består av en unik celltyp, endotelceller, som är komponerade på ett sätt som gör att de normalt klarar av blodkontakt utan att respondera samtidigt som de kan svara snabbt vid stimuli eller skada. Endotelcellerna är förankrade i varandra genom att uttrycka olika proteiner som gynnar att kontakten dem emellan bibehålls. I vår hjärna är dessa cellkontakter tätare och specifikt kontrollerade genom den så kallade blod-hjärnbarriären som utgör ett skydd för hjärnan. Blod-hjärnbarriären består av endotelceller i kontakt med pericyter (bindvävsceller) och astrocyter (gliaceller) som sluter tätt an till blodkärlets utsida och tillsammans förhindrar läckage ut i hjärnvävnaden, samtidigt som transport av näringsämnen, framför allt glukos och exempelvis aminosyror är noggrant kontrollerad genom specifika receptorer som finns på endotelcellernas yta. En grupp av proteiner som är viktiga för att bibehålla tät kontakt mellan endotelcellerna är cerebral cavernous malformation (CCM) och som när de är dysfuktionella orsakar sjukdomen med samma namn, CCM. Vid förlust av funktionell CCM i hjärnans blodkärl ökar endotelcellerna i antal och kärlmissbildningar, så kallade kavernom, bildas vilka får en hallonliknande form och CCM beskrivs ofta som en benign kärltumör. CCM-kavernom bildas specifikt i venösa kapillärer/vener och avstånd uppstår mellan endotelcellerna på grund av dysfunktionella cellkontakter vilket gör att risken för läckage ökar. CCM-patienter kan bland annat råka ut för hjärnblödningar vilka endast kan åtgärdas med hjälp av kirurgi om kärlskadans placering möjliggör detta. I dag finns det ingen farmakologisk behandling för CCM-patienter.
Sjukdomen CCM kan antingen vara av en ärftlig genetisk karaktär, familjär CCM, eller sporadisk. Familjär CCM beror på mutationer i någon av de tre CCM-generna CCM1/KRIT1, CCM2 eller CCM3/PDCD10 som specifikt orsakar funktionella konsekvenser hos endotelcellerna i hjärnan. Familjär CCM hör till gruppen sällsynta sjukdomar och drabbar 1–5/10.000 i befolkningspopulationen. Symtom på den familjära formen av sjukdomen uppkommer vanligtvis hos barn och unga vuxna i form av huvudvärk, krampanfall och andra neurologiska symtom som exempelvis synrubbningar. Vid familjär CCM bildas det över tid flertalet kavernom hos patienterna. Dessa kavernom har en förtunnad och missbildad kärlstruktur som riskerar att brista och skapa allvarlig hjärnblödning hos patienten. Den andra formen av CCM kallas sporadisk CCM vilken är betydligt mer förekommande än familjär CCM och drabbar 1/200. Hos de flesta med sporadisk CCM orsakar kärlmissbildningen inga symtom. Vid sporadisk CCM bildas det vanligtvis bara en kärlmissbildning och om kavernomet är placerat så att kirurgiskt avlägsnande är möjlig kan patienten eventuellt befrias från följdkomplikationer.
