Hopp om nya immunterapier mot ALS?
En gemensam faktor för alla typer av ALS är att degenererande motoriska nervceller har ansamlingar av ihopklumpat protein (proteinaggregat) i cytoplasman. Experimentella studier har visat att proteinaggregaten kan fungera som ”prioner”, som sprider sig mellan celler där de fortplantar sig för att bilda nya sjukdomsframkallande aggregat enligt samma mall. Fenomenet verkar vara en gemensam faktor för hur ALS och andra neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers- och Parkinsons sjukdom sprids mellan olika regioner i nervsystemet. ALS-forskare vid Umeå Universitet har nu utvecklat specifika antikroppar som kan binda, och minska spridning av sjukdomsassocierade SOD1-aggregat i transgena musmodeller för ALS. Försöken ger hopp om utveckling av nya immunterapier som kan bromsa sjukdomen.
ALS – EN MULTIVARIABEL GRUPP AV SJUKDOMAR
Amyotrofisk lateral skleros, ALS, är ett samlingsnamn på en grupp motorneurondegenerativa sjukdomar. Det finns många olika typer av ALS och symtomen och sjukdomsförloppet varierar. Gemensamt för alla varianter är att motoriska nervceller i hjärnan, hjärnstammen och/eller ryggmärgen degenererar och slutar signalera till skelettmusklerna. Musklerna som tappar nervimpulser blir allt svagare, och blir så småningom förlamade. Vanligtvis börjar symtomen i en enskild kroppsdel och sprider sig sedan stegvis till övriga skelettmuskler i kroppen. Patienterna avlider ofta inom 3 år efter diagnos, som ett resultat av koldioxidförgiftning eller lunginflammation när andningsmuskulaturen drabbas.
Åldrande är den största riskfaktorn och ALS drabbar fler män än kvinnor. Orsaken till 85 procent av fallen är dock fortfarande okänd. I dag har man identifierat ett 40-tal olika
genetiska förändringar som kan orsaka eller öka risken för ALS. Sådana ALS-associerade genetiska förändringar kan i dag påvisas i omkring 15 procent av alla patienter. Det finns ett läkemedel som används rutinmässigt vid ALS – Rilutek. Det är en tablett som skall tas dagligen och skall förskrivas så fort man ställt diagnosen. Exakt hur Rilutek fungerar är inte känt i dag, men man vet att behandlingen bromsar förloppet och kan ge patienten 6–18 månader längre överlevnad. Ju tidigare Rilutek sätts in desto bättre effekt. Det finns ännu ingen behandling som botar sjukdomen, men med kunskapen om de många olika genetiska förändringar och cellulära processer som kan bidra till sjukdomsutveckling, står det klart att det kommer att behövas olika typer av läkemedel för att framgångsrikt behandla olika varianter av ALS.
MUTATIONER I SOD1-GENEN KAN ORSAKA ALS
Mutationer i SOD1-genen var den första orsakande faktor som associerades med ALS och är fortfarande, efter en expansion av en hexanukleotidsekvens i C9orf72-genen, den näst vanligaste kända orsaken till ALS. Cirka 20 procent av alla patienter med ärftlig ALS är bärare av SOD1-mutationer, men de förekommer även i sporadiska fall som ”de novo”-mutationer och återfinns, beroende på population, i 2–5 procent av alla patienter. I dag har forskare identifierat mer än 200 olika SOD1-mutationer i ALS-patienter. Olika mutationer i genen kan dessutom associeras till olika symtomutveckling och överlevnadstid. A4V-mutationen, som är vanligast i USA, leder till exempel oftast till en aggressiv sjukdomsutveckling med en medelöverlevnadstid på mindre än 2 år efter diagnos. D90A-mutationen, som är den vanligast förekommande SOD1-mutationen i Sverige, associeras istället till en exceptionellt långsam försämring och en överlevnadstid som ofta överskrider 10 år.
