Fosforylerat tau och totalt tau i cerebrospinalvätska vid Alzheimers sjukdom
Fosforylerat tau och totalt tau i cerebrospinalvätska vid Alzheimers sjukdom
Forskare vid Skånes universitetssjukhus (Verksamhetsenhet Minnessjukdomar i Malmö) har studerat vilket samband som finns mellan biomarkörer i cerebrospinalvätska och behandlingsrespons och progressionshastighet i Alzheimers sjukdom. Läs mer om resultaten i denna artikel av Carina Wattmo, doktor i medicinsk vetenskap och statistiker vid Enheten för klinisk minnesforskning, Lunds universitet.
Den patologiska processen i Alzheimers sjukdom börjar troligtvis årtionden före symptomen uppenbarar sig och den kliniska diagnosen ställs. Hos patienter med Alzheimers sjukdom är nivån av amyloid-β1-42 (Aβ42) vanligtvis lägre och nivåerna av total-tau (T-tau) och fosforylerat tau (P-tau) högre i cerebrospinalvätskan än hos friska äldre personer. 1 Gränsvärdena i likvoranalyserna skiljer emellertid mellan olika studier och de prediktiva värdena är för låga för att diagnostisera Alzheimers sjukdom endast med biomarkörer i cerebrospinalvätska. Flera tidigare publikationer har visat att nivåerna av T-tau och P-tau blir patologiska senare under förloppet av Alzheimers sjukdom jämfört med Aβ42,2 och att T-tau har starkare samband med kognitiv förmåga än Aβ42,3 men det finns en stor variation i nivåerna av biomarkörer hos individerna. I vissa långtidsstudier har höga nivåer av T-tau och P-tau i cerebrospinalvätska
varit relaterade till snabbare kognitiv försämring,4 medan andra alzheimerstudier inte påvisade några samband mellan biomarkörer och kognitiv status. 5
Endast två tidigare studier har undersökt eventuella samband mellan biomarkörer i cerebrospinalvätska och instrumentella (men inte basala) aktiviteter i dagliga livet (ADL), och resultaten var motsägande.6,7 Varierande samband mellan apolipoprotein E (APOE) genotyp, biomarkörer och prognos av Alzheimers sjukdom har också rapporterats. 8,9
