Infektioner en av flera riskfaktorer för CP
Infektioner en av flera riskfaktorer för CP
Tidigare trodde man att syrebrist var den främsta orsaken till CP (cerebral pares), vilket lett till ett ökat antal kejsar – snitt världen över. Trots en sexfaldig ökning av antalet kejsarsnitt, har antalet fall av CP inte minskat. Idag anses syrebrist förklara cirka tio procent av fallen. Orsakerna till CP är mångskiftande; de huvudsakliga fynden från en avhandling av Kristina Ahlin, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet, visar att missbildningar, tillväxthämning, infektioner och hypoxi (syrebrist hos barnet) är de dominerande riskfaktorerna hos full gångna barn.
Cerebral pares (CP) är ett samlingsnamn för en grupp av tillstånd där kroppens rörelser, balans och kroppshållning är påverkad.1 De hjärnskador eller avvikelser som orsakar CP kan inträffa när som helst från början av första trimestern (tredjedelen av graviditeten) fram till den tidiga barndomen. CP drabbar ungefär två barn per 1.000 levande födda och är den vanligaste motoriska funktionsnedsättningen hos barn.1 Två av tre barn med CP är födda efter minst 35 veckors graviditet. De flesta barn som är födda i fullgången tid och senare får diagnosen CP är inte neurologiskt påverkade under nyföddhetsperioden. 2 Den motoriska funktionsnedsättningens svårighetsgrad varierar mycket mellan olika barn. Ungefär 60 procent har en mild funktionsnedsättning och går utan hjälpmedel, medan 25 procent har en svår funktionsnedsättning och behöver rullstol. En mellangrupp går med hjälpmedel som rullator eller kryckor.1,3 Cirka 50 procent av barn med CP har även andra funktionsnedsättningar såsom intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi.3 CP klassificeras baserat på dominerande neurologiska symtom och delas in i olika subtyper; spastisk, dyskinetisk och ataxisk CP. Spastisk CP, som utgör cirka 80 procent, medför bland annat att musklerna spänns onormalt vid rörelse, spasticitet, vilket gör det svårt att kontrollera rörelserna. Spastisk CP är i sin tur indelad i spastisk hemiplegi, spastisk diplegi eller spastisk tetraplegi, beroende på vilka delar på kroppen som är påverkade. Vid dyskinetisk CP är rörelserna felaktiga och ofrivilliga. Musklernas spänning, tonus, kan växla omotiverat och nyföddhetsreflexer kvarstå och göra det svårt att utföra ändamålsenliga rörelser. Vid ataxisk CP har barnet problem med att samordna sina rörelser. Såväl rörelsernas precision som kraft blir felaktiga. Barnet har problem med balansen och har ofta en nedsatt muskelspänning, hypotonus.3
