Kan beta-amyloids aggregeringsprocess manipuleras?
Kan beta-amyloids aggregeringsprocess manipuleras?
Alzheimers sjukdom karaktäriseras av nervcellsdöd i hjärnan och förekomsten av extracellulära amyloida plack som till största delen utgörs av aggregerade amyloid β-peptider (Aβ). I en ny studie har man funnit att molekylen p-FTAA kan förhindra formation av cytotoxiska Aβ-former. Studien presenteras här av Ann-Christin Brorsson, docent i molekylär bioteknik, Linköpings universitet.
Det första symtomet i sjukdomsbilden vid Alzheimers sjukdom är problem med närminnet, men allteftersom sjukdomen fortskrider förlorar personen sin förmåga att utföra även de enklaste vardagssysslor, som att sköta sin hygien, laga mat med mera. En allmän hypotes är att de mindre lösliga aggregaten av Aβ, så kallade oligomerer, är giftiga och orsakar nervcellsdegenerering och att större och olösliga amyloida plack, sombildas i slutet av Aβs aggregeringsprocess, inte har någon giftverkan.1,2 Därför skulle en minskad nivå av Aβ-oligomerer, med hjälp av molekyler som kan störa aggregeringsprocessen, kunna vara ett sätt att förhindra Aβs giftverkan på nervceller. Flera forskningsresultat på en särskild grupp av självlysande konjugerade molekyler, så kallade luminescent conjugated oligothiophenes (LCOs), har visat att dessa molekyler kan binda till
proteinaggregat och ge spektrala egenskaper som skiljer sig mellan olika morfologier på aggregaten.3,4 Av alla LCOs är p-FTAA (penta-formylthiophene acetic acid) den mest karaktäriserade molekylen, som även visat sig ha en förmåga att binda till de mindre oligomera aggregaten av Aβ.5 Denna egenskap hos p-FTAA väckte vårt intresse att undersöka om molekylen kunde förändra Aβs toxicitet. I en studie fann vi att p-FTAA motverkar ackumulering av toxiska Aβ- oligomerer till förmån för bildandet av större och ogiftiga amyloida former, vilket visar att p-FTAA har egenskaper som skulle kunna användas för terapeutiska ändamål.
P-FTAA MINSKAR TOXICITETEN AV Aβ
För att undersöka om p-FTAA kunde påverka Aβs giftverkan exponerades celler för olika aggregerade former av Aβ med och utan tillsats av p-FTAA. Försöket visade att de Aβ-aggregat som bildas tidigt i aggregeringsprocessen har störst giftverkan på cellerna och att gifteffekten avtar för de aggregat som bildas senare i aggregeringsprocessen. I närvaro av p-FTAA ökade överlevnadsgraden för cellerna markant och utseendet på cellerna återgick från att vara kraftigt deformerade till det normala, vilket visade att p-FTAA kan förhindra Aβ- toxicitet.
