Supermagnetkamera firar 10 år – ännu vassare efter uppgradering
I över ett decennium har supermagnetkameran levererat ovärderlig information till forskningen. Nu har den genomgått en avancerad uppgradering som gör tekniken både snabbare och mer exakt, vilket skapar nya möjligheter för forskare inom olika områden att utforska och avbilda kroppens strukturer med ännu större precision.
Ovärderliga bidrag till forskning
Det unika med supermagnetkameran, som drivs av Lund Bioimaging Centre (LBIC), Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus i Lund, är att den har ett magnetfält på 7 Tesla (den mätenhet som används för att beskriva magnetens styrka). Magnetkameror (MR) som används i vården har en styrka på 1,5 eller 3 Tesla, men starkare magnetfält ger mer högupplösta bilder. Sedan 7 Tesla-kameran togs i bruk för tio år sedan har den gett ovärderliga bidrag till forskning inom olika områden som i många fall utvecklat vården för olika patientgrupper.
– Forskningen handlar ofta om den kliniska nyttan med MR-tekniken och hälften av alla forskningsprojekt är kliniskt orienterade. Projekten handlar ofta om att förstå mer om olika sjukdomar och tillstånd för att sedan kunna utveckla träffsäkra behandlingar, säger Karin Markenroth Bloch (bilden), föreståndare på den nationella 7 Tesla MR-anläggningen.
7 T MR bryter ny mark i hjärnan
Psykiatri är ett exempel på ett forskningsområde där man använder 7T-kameran för att undersöka hur hjärnan aktiveras vid bland annat depression och OCD (tvångssyndrom). Johannes Björkstrand, lektor i psykologi vid Lunds universitet och fMRI-expert, deltar i ettflera pågående studier med avdelningen för psykiatri vid Medicinska fakulteten.
– Genom att använda 7T-kameran tittar vi på de delar av hjärnan där belöningssystemet är beläget. En teori är att den här delen av hjärnan försvagat hos deprimerade personer. Vi vill undersöka om man kan se ökad aktivitet i de här områdena efter läkemedelsbehandling, berättar Johannes Björkstrand (bilden).
I ett annat projekt som leds av Matti Cervin, postdoktor vid Lunds universitet i sambarbete med barn- och ungdomspsykiatrin vid Region Skåne, används supermagnetkameran för att undersöka effekten av psykologisk behandling, den vedertaget mest effektiva behandlingen vid OCD. De som ingår i studien är barn och ungdomar som får behandling i den reguljära vården.
När studiepersonen blir undersökt i kameran avbildas hjärnan under tiden personen växelvis visas obehagliga bilder och mindre obehagliga bilder. Förutom att utvärdera behandlingseffekten vill projektet även titta på om man utifrån hjärnavbildningarna kan projicera vilka patienter som är mottagliga för behandling.
– Vi vet ännu inte om det går att förutspå vilka patienterna som blir hjälpta av psykologisk behandling, Det är en av forskningsfrågorna vi vill undersöka i den här studien, säger Johannes Björkstrand.
De områden i hjärnan man är intresserad av att undersöka vid depression och OCD är mycket små men tack vare kamerans höga upplösning kan man mäta aktiviteten och därmed utvärdera till exempel läkemedels- och psykologisk behandling.
Proteinbindare kan bli en pusselbit i kampen mot Alzheimer
Alzheimerhjärnan “drunknar” i för mycket amyloida plack. Forskare på Karolinska Institutet kan nu visa ett nytt sätt att påverka nybildningen av proteinet.
– Vi har hittat en behandling som hindrar hjärnan från förstörelse, det är försiktigt hoppfullt, säger Lars Tjernberg, docent på Karolinska Institutet.
Att tappa minne och personlighet är för den enskilde och dess anhöriga en stor sorg, men även för samhället är demenssjukdomarna ett växande problem. Fler lever längre och hinner utveckla kognitiva sjukdomar, samtidigt som den grupp människor som ska försörja och ta hand om de äldre minskar. Att hitta lindring är ett prioriterat område. Sedan 2019 finns en nationell demensstrategi som bland annat ska uppmuntra forskning och mer kunskap om diagnostik och behandlingar inom demensområdet. En forskargrupp som antagit utmaningen är gänget bakom Bengt Winblad, på Karolinska Institutet i Solna.
Här jobbar gruppen på dubbel front. Både med ny sorts diagnostik och ny behandling. Hemligheten är att stimulera nedbrytningen av skadliga proteiner med hjälp av så kallade PROTACs.
– Vi ser ett användningsområde och det är att behandla hjärnan med proteinbindaren, säger Lars Tjernberg, analytisk kemist i grunden och gruppledare på Institutionen för neurovetenskap och samhälle på Karolinska Institutet.
Tidskriften Neurologi i Sverige träffar delar av demenstruppen en förmiddag i mitten av januari. Värd för mötet är Bengt Winblad, 82, en kändis i hjärnvärlden. Han har forskat på demenssjukdomarna i mer än 40 år och har kommit fram till en del slutsatser. Bland annat att han älskar sitt jobb och att det fortfarande finns mycket att göra.
– Jag får ju inte vara gruppledare längre eftersom det är emot reglerna, säger han och ler pillemariskt, men de kan inte hindra mig från att bidra.
Lilly stärker sitt globala neuroscience team med Oskar Hansson
Eli Lilly and Company har i december meddelat att Oskar Hansson, överläkare och professor i Lund, är utnämnd till Vice President for Neurodegenerative Disease Early Phase Clinical and Imaging Development. Oskar Hansson kommer att använda sin omfattande expertis inom fältet för neurodegenerativa sjukdomar och sin erfarenhet av att utveckla biomarkörer för tillstånd som Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och ALS för att Lillys läkemedel snabbare ska nå patienter.
Oskar Hansson kommer till Lilly från Lunds universitet där han är professor i neurologi och forskargruppschef för enheten för klinisk minnesforskning. Han har även haft tjänster vid Skånes universitetssjukhus och Washington University i St. Louis. Oskar kommer initialt att vara baserad i Sverige innan han flyttar till ett av Lillys kontor i USA.
– Jag är otroligt glad över att få komma till Lilly vid en så avgörande tidpunkt för företaget. Sverige är världsledande inom Alzheimer forskning och jag ser fram emot att använda min erfarenhet för att ytterligare stärka samarbetet mellan Lilly och våra lokala och globala intressenter för att förbättra livet för personer som drabbas av Alzheimers sjukdom, säger Oskar Hansson.
Oskar är en internationellt erkänd forskare med över 500 originalartiklar publicerade, många i prestigefyllda tidskrifter, och mer än 60 000 citeringar. Han har varit pionjär i utvecklingen av biomarkörer för tidig upptäckt och differentiering av Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar. Oskar har mottagit flera priser, och 2023 tilldelades han det prestigefyllda Zenith Fellows Award från Alzheimerföreningen, Elsa och Alfred Eriksson-priset från Kungliga Vetenskapsakademien och De Leon Prize in Neuroimaging.
– Jag är mycket glad att välkomna en så oerhört skicklig expert till vårt Lilly-team. Oskars omfattande erfarenhet och innovativa tänkesätt kommer att vara ovärderligt för att uppnå vårt mål att förbättra livet för patienter med olika neurodegenerativa sjukdomar. Den här utnämningen understryker vårt långvariga engagemang för vetenskapliga framsteg inom Alzheimers sjukdom och vi är övertygade om att hans ledarskap kommer att driva på betydande framsteg i vårt uppdrag att ta innovativa läkemedel till patienter, säger Daniel Lucas, Vice President och General Manager för den nordiska regionen.
Att förutspå stroke med ett blodprov
Biomarkörer i blod används dagligen i rutinsjukvård för att värdera organfunktioner och behandlingseffekter. De är även betydelsefulla för prognostisering och för att bedöma risken för ett visst utfall. Inom kardiologin har biomarkörbaserade riskskalor visat sig ha högre precision än riskskalor baserade på endast klinisk information.
Bristen på etablerade biomarkörer för hjärnan
För många av kroppens organ, till exempel lever, hjärta och njurar, finns idag etablerade biomarkörer som enkelt kan mätas i perifert blod och som ger information om organets mående och funktion. Men för hjärnan saknas det en sådan etablerad biomarkör.
NFL som biomarkör för strokerisk
Nyligen kunde vi visa att högre koncentrationer av det neurospecifika proteinet neurofilament light (NFL) i blod är associerat med en ökad risk för stroke hos personer med förmaksflimmer. Förmaksflimmer är en välkänd riskfaktor för stroke, och därför rekommenderas blodförtunnande behandling till många med förmaksflimmer. Blodförtunnande behandling minskar risken för ischemisk stroke men innebär också en ökad risk för blödning, vilket gör att det är viktigt att identifiera vilka individer som har störst nytta av behandlingen.
CHA2DS2-VASc och uppdaterade riktlinjer
En riskskala som används i detta syfte har länge varit CHA2DS2-VASc, som bygger på kliniska variabler (Congestive heart failure, Hypertension, Age ≥75, Diabetes, Stroke/TIA, Vascular disease, Age 65–74, Sex category). Nyligen omformulerades denna skala i europeiska kardiologföreningens uppdaterade riktlinjer från 2024 till CHA2DS2-VA, där könsvariabeln tagits bort.
Studie av NFL i förhållande till stroke
I vår studie analyserades plasma från fler än 3 000 personer med förmaksflimmer som randomiserats till acetylsalicylsyrabehandling inom ramen för två stora multinationella randomiserade studier (ACTIVE A och AVERROES) mellan åren 2003–2009. Samtliga individer ansågs då vara olämpliga för behandling med vitamin K-antagonist.
Den genomsnittliga uppföljningstiden var 1,5 år, och plasmakoncentrationen av NFL vid randomisering analyserades med högkänslig Simoa-teknik (Quanterix). Tiden till stroke (både total stroke/systemisk embolism och ischemisk stroke), andra kardiovaskulära händelser och död registrerades.
