Drömmen om ett långt liv har sällan varit hetare. Men för Karin Modig, forskare i ämnet, borde longevity-trenden ha ett annat fokus.

– Att ha bra och fler friska år och mening, det borde forskningen handla om mer, säger hon själv i ett samtal om livet och döden.

Text: Hanna Brodda

Den åldrande hjärnan har utmaningar. Den enskilt största riskfaktorn för att få någon av demenssjukdomarna är just hög ålder. Ju längre vi lever, desto högre blir risken.

– Vi är egentligen ganska dåliga på långlevnad i Sverige. I ett internationellt perspektiv lever våra äldsta mer än 10 år kortare än vad de gör i de länder där de lever allra längst.

Karin Modig fångar upp mig utanför Scheele-laboratoriet, en av de röda tegelbyggnaderna i det gamla Karolinska Institutet-området, och vi går in. Här finns ingen öppen planlösning eller inbyggda områden för spontan samverkan. Här finns bara rum och utrustning för forskaren att komma fram till ny kunskap. I ett av dessa korridorer sitter docent Karin Modig och hennes forskargrupp.

– Ja det är gamla labb som är delvis ombyggda, eller i alla fall används till kontor i dag, men jag gör inga labb-tester i min forskning, så det fungerar bra, säger hon ödmjukt.

Trots att lokalerna ger en känsla av en svunnen tid, är Modigs forskning i den absoluta fronten av futuristisk existentiell utforskning. Den handlar om hur gamla vi egentligen kan bli.

 

Avdelningen heter institutet för miljömedicin och Karin Modig är epidemiolog. Det vill säga expert på läran om hur sjukdomar och hälsotillstånd sprids, orsaker och effekter i en population. Modigs forskning är i huvudsak baserad och fokuserad på Sverige och svenska förhållanden. En stor del av hennes forskningsanslag kommer från Forte, som ger anslag för att öka kunskap om vårt land. Men samarbeten pågår. Efter ett par år vid Max Planck i Tyskland har Modig fortsatt flera projekt som pågår med kollegorna där, vilket inkluderar en doktorand som Modig handleder från Sverige. En annan studie som redan rönt uppmärksamhet är ett större projekt med Japan, där delar av resultaten är på väg att publicerats. Även i Edinburgh och USA pågår gemensamma studier.

– Ja, tyvärr fick vi precis nej från Vetenskapsrådet på den stora ansökan för projektet om 100-åringar, och det var tredje gången vi sökte anslag för det. Det var jättetråkigt.

Det forskningsprojektet som inte fick anslag nu hade rubriken Kännetecken för – och vägar till – ett exceptionellt långt liv .

… det låter som ett ämne som skulle ha jätteintresse från allmänheten?
– Ja, det tror jag. Men det är inte alltid så att det samverkar. Jag tror att de anser att 100-åringar är ett för smalt fält, men tanken är ju att titta på de äldre för att se och lära för yngre grupper.

Sverige och till exempel Japan – har vi samma orsak till att vi lever länge?
– På det stora hela ja. Vi lever allt längre i hela västvärlden och det är i stort samma orsaker för de olika länderna till det, och det är hur vi hanterar hälsan.

I huvudsak är det tre faktorer som gör att vi fått en ökad förväntad livslängd i hela västvärlden, förklarar Modig. Det är att vi undviker sjukdomar, vi skjuter upp och blir sjuka senare, det vill säga försenar sjukdom och vi överlever sjukdomar. Tidigare var det barnadödlighet som gick ner och vissa grundläggande levnadsförhållanden som förbättrades, men nu är det fokus på hälsa som gör att vi lever längre.

Dåliga på långlevnad

I Sverige har vi en hyfsad medellivslängd i en internationell jämförelse. Förväntade livslängden ligger på cirka 82,3 år för män och 85,4 år för kvinnor, enligt den senaste statistiken från SCB. Det ligger inte alltför långt efter Japan, där förväntad livslängd för kvinnor är 87,1 år och för män 81,1 år. Skillnaden är bland de verkliga långlevarna. De saknas i Sverige.

– De lever extremt länge i Japan, framförallt kvinnor. Där ligger vi i Sverige, framför allt kvinnorna, ganska dåligt i internationella jämförelser, förklarar Modig.

I världen är det Japan som toppar statistiken när det handlar om antal av befolkningen som blir över 110 år, så kallade supercentenarians.

– Vårt projekt i Japan handlar om att förstå vad som gör att deras liv blir långt. Är det hälso- och sjukvård eller omsorg sent i livet, eller är det andra faktorer. Det tittar vi på.

Japanska män och svenska män är inte så olika, men tittar vi på kvinnorna är det stor skillnad, förklarar Modig.

– Svenska män lever väldigt länge i internationell jämförelse. Det tror vi framför allt har att göra med att få män röker i Sverige.

Det är bland kvinnorna den stora skillnaden i förväntad och extrem livslängd och förekommer.  Framför allt när det kommer till segmentet sköra äldre. En skör äldre kvinna i Japan lever längre än en lika skör kvinna i Sverige. En skör äldre definieras som en person som haft tidigare sjukdom och överlevt, eller som lever med en eller flera sjukdomar. En person som ofta är i behov av vård- och omsorg.

– Människor som behöver vård och omsorg sent i livet, hur ser det ut för dom och är det där som de stora skillnaderna uppstår, har vi frågat oss, berättar Modig och bryter ner frågan i ett antal hypoteser:

– Det kan bero på flera saker, att de får vård tidigare, eller mer intensivt, eller att vård- och omsorg för äldre faktiskt är bättre i Japan än i Sverige. Eller i alla fall bättre i bemärkelsen att hålla folk vid liv. Kanske alla tre faktorer samverkar, det vet vi ännu inte.

Det kanske vi inte får veta då, om ni inte får anslag att forska med?
– Nej, det är klart att det är ledsamt, men vi kommer inte att lägga ner de här projekten. De får ta den tid det tar helt enkelt.

Även om anslagsgivarna inte är intresserade av hur fler ska nå extrem ålder, är vi vanliga dödliga nyfikna. I juni hölls stora longevity-konferensen Super human i Stockholm och Dont Die-rörelsens skapare Bryan Johnson har nu två miljoner följare på Instagram med profil-texten: “We may be the first generation who won’t die”.

Varför har vi en longevity-trend just nu, tror du?
– Rent allmänt är det den demografiska kurvan som ändrats. Idag är ungefär en tredjedel av befolkningen ”äldre” och den utvecklingen kommer bara att fortsätta. När vi lever allt längre får också äldre får allt större behov av vård och omsorg och det blir en viktig fråga för samhället att ta ställning till. Men hela det det här med Dont die-rörelsen, som är för en lite snävare krets, varför den blivit hipp nu plötsligt, det vet jag inte. En faktor är väl de medicinska framstegen, det har aldrig funnits så mycket teknik involverad för att förlänga livet.

Jag tittar förväntansfullt på henne och hon fortsätter trevande ett resonemang som utgår i funderingar och inte hårda fakta.

– Det kan ha att göra med en rädsla att dö. Men också en fråga om välstånd. Vi människor verkar bli allt mer neurotiska, ju mer tid vi har. Tiden i sig gör att vi oroar oss för det som kommer sedan, istället för att fundera på hur vi ska överleva dagen.

– De som är tongivande i den rörelsen är ofta välbeställda yngre eller medelålders män, det talar för att man har tid och pengar att fokusera på något som kan komma långt senare.

Är longvity-trenden en klassfråga?
– Ja, delvis kanske. Om vi tittar på vilka som är de stora förespråkarna för ämnet, i sociala medier, är det inte sällan vita medelålders miljardärer. Det här är inget vi forskar på, men det är ett intressant fenomen, säger Modig.

För Karin Modig är det mindre intressant att öka livslängden till mer än de nu 122 år, som den ålder den längst levande personen uppnått i modern tid. Hon tycker istället att vi ska forska och förstå hur de år vi har ska bli bra, hela vägen till slutet.

Sjukdomar i hjärta och kärl har länge varit det som toppar dödsorsaksregistren, men hanteringen av cancer och hjärnans sjukdomar är lika viktigt för långlevnadsforskaren. Karin Modigs forskning visar att många lever med demens eller förstadium till demens, utan att känna till det. Vad teamet gjorde var att jämföra register med patienter med diagnos och screening av demens och kognitiv svikt och annan befolkningsstatistik. Slutsatsen var att underdiagnosticering förekommer i alla grupper, men att vissa grupper hade högre nivå av underdiagnos. Fler som lever ensamma, saknar diagnos. Det tror Modig har att göra med att ingen nära finns som kan spegla de kognitiva bristerna. Detta tillsammans med att ensamhet visats sig vara en ökad risk att få demenssjukdom. Underdiagnos innebär ett stort problem. Det är att utan diagnos får patienten heller ingen behandling.

Vad beror underdiagnosticeringen av demens på?
– Det vet jag inte, men det har vi sett från våra data att det finns en mycket större förskrivning av de vanliga demensläkemedlen i Japan, än i Sverige.  De vanliga demensmedicinerna är inte dyra, men de skrivs ändå inte ut i särskild hög utsträckning i Sverige.

De läkemedel som Modig syftar på är Memantine, en behandling för måttlig till svår Alzheimer och kolinesterashämmare med effekt på mild till svår kognitiv svikt.

– Vad det beror på att äldre i så hög utsträckning inte får de här, det vet jag inte. Det gäller även till exempel osteoporos-läkemedel. Det ligger också lågt. Det här är inga dyra läkemedel, men vi vet inte.

En möjlig orsak som Modig spekulerar kring är när det gäller osteoporos är att det är en sjukdom som hanteras av olika professioner inom vården, det kan leda till att ingen har det totala ansvaret för behandlingen. Det vill säga en läkare kan vara inkopplad vid en akut insats, sedan finns en primärvårdsläkare och sedan kanske en specialistläkare för andra sjukdomar.

– Vi har sett att olika professioner inom vården är en försvårande faktor som kan leda till underdiagnos och bristande behandling, säger  Karin Modig, men djupare kunskap än så har vi inte ännu kring orsakerna.

Att bryta höften eller lårbenet är också en riskfaktor för dödlighet. Modigs forskning visar att risken att dö är förhöjd, upp till 25 till 30 procent, ett år efter en höftfraktur. Att behandla osteoporos kan därför också ge längre liv och ökad livskvalitet.

– Frakturer är ett underskattat problem, med tanke på vilken inverkan det har på livet, för en gammal person. Det kan ge långvarig smärta och rädsla att röra på sig.

Paj-modell utvecklad av epidemiolog

Sammantaget, för de allra flesta av oss handlar livskvaliteten om att hålla sig frisk, och fri från allvarlig sjukdom, i den senare delen av livet. Ett sätt att förstå en individs möjligheter att få ett sådant liv kan vara att utgå från en paj-modell för kausalitet utvecklad av epidemiologen Ken Rothman. Den visar hur olika faktorer samverkar för att utveckla en sjukdom. När alla bitar av cirkeln faller på plats är cirkeln komplett,  och sjukdomen uppstår. Men individers pajer ser olika ut. Till exempel med avseende på genetik. Därför kan en paj vara komplett med färre bitar än en annans. Den visar hur livet är en komplex helhet av livsstil, gener och tur. En person kan få cancer av att röka, beroende på hur pajen i övrigt ser ut, medan en annan klarar rökningen.

– Bland sk. supercentenarians ser vi väldigt få gemensamma nämnare i livsstilen. Någon har varit vegetarian i hela livet, och någon annan har mest ätit kött, och det visar att för den som blir så gammal, det vill säga över 110 år, då verkar det vara mest slump, eller gener.

Eller ikigai (det japanska uttrycket för att finna en anledning att vara, en mening)?
– Nja, jag vet inte om det är en faktor som gör att vi överlever till exceptionell ålder, men jag tror på det för att leva väl. För att ha ett gott liv.

Maxålder – satta åldersrekord i världen:

Japan: 122
USA: 115
Frankrike: 113
UK: 112
Sverige: 108-110 år

Främsta orsaker till längre liv:

Vi undviker sjukdom (vi har tex halverat antalet hjärtinfarkter och stroke över de senaste decennierna).
Sjukdom kommer senare i livet (vi håller tex vår hjärna friskare längre idag än förr).
Vi överlever sjukdom i högre utsträckning än förr (gäller nästan all stora sjukdomar men cancersjukdom är ett bra exempel).