Under de senaste decennierna har den perinatala dödligheten sjunkit till rekordlåga tal i Sverige men risken för cerebral pares (CP) är oförändrad. Cerebral pares är den vanligaste orsaken till svåra handikapp hos barn och drabbar 2/1 000 födda och prevalensen i samhället är 1/400. Cerebral pares innebär inte bara stort lidande för de drabbade och deras familjer utan även mycket stora kostnader för hälso- och sjukvård och samhället. År 2010 skattades kostnaden till 1 miljon dollar att ta hand om ett fall med cerebral pares vilket sannolikt är en underskattning1. Etiologin bakom CP är komplex och multifaktoriell där ofta flera samverkande faktorer är av betydelse. I en del fall där hjärnskadan är orsakad av till exempel svåra CNS-missbildningar eller vid genetiska sjukdomar är det i dag inte möjligt att erbjuda patienten kausal behandling. Däremot har vi under de senaste tio åren varit med om att utveckla effektiv hjärnskyddande behandling för fullgångna nyfödda barn som utvecklat hypoxisk ischemisk encefalopati (HIE) efter svår asfyxi (kombination av syrebrist och nedsatt blodförsörjning) och vi är hoppfulla att forskning kommer att
leda till att neuroprotektion är möjlig även vid extrem förtidsbörd.
Nya behandlingsmetoder för att skydda den omogna hjärnan
Registerbaserad studie visar på låg familjär risk för MS
Multipel skleros (MS) är en komplex sjukdom som tros orsakas av både genetiska och miljömässiga faktorer. Genom att studera sjukdomsrisken för familjemedlemmar till drabbade individer kan man få ledtrådar till antalet gener som är involverade i sjukdomen och hur stor del av risken som kan tillskrivas gener respektive miljö. Tidigare studier av familjära risker för MS har visat på hög risk för nära släktingar och en ökad risk för släktingar på mödernet. I denna studie, grundad på svenska populations- och sjukvårdsregister, fann vi lägre risker än tidigare publicerade resultat och likvärdiga risker för släktingar på mödernet och fädernet. Nedan följer en sammanfattning av studien och resultatet. Studien är publicerad i sin helhet i tidningen Brain1.
Det tidiga immunförsvaret nyckel i kampen mot TBE-virus
Varje år infekteras miljontals människor av flavivirus. Några kända sjukdomar orsakade av flavivirus är: denguefeber (DV), West Nile-feber (WNV), japansk encefalit (JEV), gula febern (YF) och fästingburen encefalit (TBEV). Dessa virusinfektioner är vektorburna och sprids via bett från infekterade myggor eller fästingar. Det vanligast förekommande flaviviruset i Europa och Asien är TBEV. TBE diagnostiserades första gången i Sverige 1954 och antal fall har varit relativt få ända fram till 2000-talet då en kraftig ökning observerades (figur 1)1. 2011 och 2012 var rekordår med 284 respektive 288 fall rapporterade2. Majoriteten
av patienterna smittades i eller i närheten av Stockholmsområdet, men en ökad utbredning har dokumenterats de senaste 30 åren (figur 2)1. Sjukdomssymtomen är kraftigt varierande och sträcker sig från helt asymtomatiska till allvarlig encefalit och meningit3. Själva sjukdomsförloppet vid TBE karaktäriseras ofta av ett tvåfasinsjuknande: ett initialt tillstånd med muskelvärk och övergående feber vilket efterföljs av några symtomfria dygn, för att sedan eskalera med hög feber och CNS-påverkan. Hos överlevande patienter noteras ofta kvarvarande neurologiska symtom (27–58 procent), exempelvis minnessvårigheter, koncentrationsproblem och förlamningar3. Trots ett fungerande vaccin mot TBE smittas varje år ungefär 10 000 personer i världen3. Vaccinet ger ett bra skydd men är dessvärre relativt kortverkande och det finns fall rapporterade där personer trots vaccination insjuknat.
Ny teknik öppnar nya vägar inom neuro rehabiliteringen
Teknikutvecklingen medför fortlöpande nya förutsättningar för funktionsdiagnostik, funktionsträning och funktionsstöd i vardagen inom neurorehabiliteringen. Rehabiliteringsmedicinska och neurologiska kliniker har en viktig roll i utvecklingen, utvärderingen och användningen av nya tekniker och på flera håll i landet pågår livlig aktivitet inom området. Vår multiprofessionella forskningsgrupp vid Rehabiliteringsmedicinska universitetsklinken på Danderyds sjukhus deltar i flera samarbetsprojekt inom området och redovisar här tre aktuella projekt. Dessa gäller patienter med hemipares efter stroke, men samma tekniker kan vara relevanta vid andra tillstånd med central pares.
