Parkinsons sjukdom är efter Alzheimers sjukdom den vanligaste neurodegenerativa sjukdomen för personer över 60 år. Diagnosen ställs genom att patienten uppvisar rörelsehämning i kombination med skakningar, muskelstelhet och/eller gång- och balanssvårigheter. Patofysiologiskt karakteriseras sjukdomen främst av förlust av dopaminerga neuron i substantia nigra och förekomsten av Lewy-kroppar (onormala ansamlingar av protein som till stor del består av alfa-synuklein) som antas spridas sekventiellt i hjärnan allteftersom sjukdomen fortskrider.1 Den kliniska bilden varierar stort mellan patienter och det kan därför vara mycket svårt att förutse sjukdomsförloppet. Rapporter angående nedsatt tankeförmåga vid Parkinsons sjukdom går att hitta redan i början av förra århundradet, men det var inte förrän under 1970-talet som kognitiva nedsättningar började diskuteras som en betydande del av sjukdomen. Idag är det etablerat att en stor andel patienter med Parkinsons sjukdom utvecklar parkinsondemens samt att lindriga kognitiva problem är vanliga redan tidigt i sjukdomen. Trots detta är Parkinsons sjukdom fortfarande främst beskriven som en rörelsesjukdom där behandlingar till största del riktar sig mot de rörelsestörningar som åtföljer sjukdomen. Även om det är vanligt med lindriga kognitiva problem tidigt i sjukdomen, så har inte övergångsskedet från normal kognitiv funktion till demens vid Parkinsons sjukdom rönt samma intresse som exempelvis vid Alzheimers sjukdom
Nätverksträff för ALS/MND-team, Göteborg 11-12 september
Mötet ägde rum den 11-12 september i Birgit Thilandersalen på Medicinareberget med utsikt över Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Änggårdsbergen. Verksamhetschef Mikael Edsbagge, inledde med att visa en kort film med sommarens badfluga – hans egen och områdeschef Goran Delics ”Ice Bucket Challenge”. När sökarljuset inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset just nu sätts på att ge värde åt patienten, konstaterade han i sitt invigningstal, att ALS/MND-team, både på Sahlgrenska och på andra sjukhus, är föregångare inom det tvärprofessionella omhändertagandet. Det var nästan ett år tidigare som vi i ALS/MND-teamet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/ Sahlgrenska i Göteborg började planera för en träff. Vi kände att vi ville få kontakt med andra team och få veta hur de arbetar och tänker. Vi ville sprida och få återkoppling på de goda idéer och rutiner som vi efter långt samarbete kommit fram till i vårt team. Vi upplevde att en del av de svåra frågorna som vi stångades med kring vården för ALS-sjuka och deras anhöriga var för stora för ett enskilt team – och förmodligen borde det finnas andra team med liknande frågeställningar.
2014 Joint ACTRIMS-ECTRIMS Meeting, Boston 10–13 september 2014
Mötet öppnades officiellt på torsdagen av ACTRIMS ordförande S Dhib-Jalbut (Rutger-Robert Wood Johnson Medical School) och ECTRIMS ordförande M Trojano (University of Bari). Öppningsföreläsning hölls sedan av DA Hafler (Yale School of Medicine och Harvard University). Hafler koncentrerade sig främst på riskfaktorer för MS, både utifrån genetik och omgivningsfaktorer och i slutet av föredraget kom han in på diskussionen om högt intag av natriumklorid som riskfaktor för MS. Baserat på hypotesen att den högre salthalt som ses i interstitiell vätska jämfört med nivån i blodbanan bidrar till aktivering och uppreglering av lymfocyter som migrerat ut till interstitiet, hade hans egen forskargrupp visat att NaCl inducerar s.k. Th17-celler, som anses ha en viktig roll i patofysiologin vid MS.1 Han visade även resultat från en observationsstudie där 70 individer med skovvis förlöpande MS följts under 2 år och där det setts en korrelation mellan saltintag och sjukdomsaktivitet, mätt som skovfrekvens och nytillkomna MR-lesioner. Samma författare hade även replikerat korrelationerna i ett tvärsnittsmaterial på 52 nya individer med MS och sett liknande resultat.2 Hafler berättade vidare att det nu vid Yale planeras en interventionsstudie avseende saltintag vid MS. Det blir intressant att se framöver om saltintag kommer bekräftas som riskfaktor för MS-diagnos och/eller sjukdomsaktivitet, men det är värt att poängtera att forskningen ännu är i sin linda och att i nuläget ge kostråd till MS-patienter avseende saltintag är prematurt.
Hjärntrötthet – diagnoskriterier och behandlingsmöjligheter
Trötthet uppstår ofta och dagligen för alla. Men att förstå mental trötthet eller som det också kallas hjärntrötthet är svårt. Det är en helt annan trötthet som man själv inte har kontroll över. Det är en förlamande trötthet som kan komma mycket snabbt och helt slå ut personens förmåga att tänka och fungera i relation till andra. Hjärntröttheten är paradoxal. Det vi som friska uppfattar som avkopplande är mentalt ansträngande för den hjärntrötta personen, som att läsa en tidning, se på TV eller samtala med vänner under en middag. Hjärntrötthet eller mental trötthet innebär att den mentala energin snabbt tar slut vid mental aktivitet. Det märks främst av att förmågan att behålla uppmärksamhet och koncentration under längre tid är kraftigt nedsatt. Situationer med mycket intryck är påfrestande och det tar onormalt lång tid att återhämta sig efter alltför mycket mental aktivitet. Det resulterar för de flesta i en tydlig variation i graden av mental trötthet under dagen och mellan dagar och medför att det blir svårt att anpassa arbete eller studier på ett bra sätt.
Johns Hopkins Hospital i Baltimore, Maryland – BESÖK PÅ EN NEUROLOGKLINIK I USA
Johns Hopkins Hospital är ett privat non profit-sjukhus som ligger strax utanför Baltimores centrum i Maryland, USA. Sjukhuset har 1 059 patientbäddar, vilket är ungefär lika mycket som Sahlgrenska universitetssjukhusets tre största sjukhus (Sahlgrenska sjukhuset, Östra sjukhuset och Mölndals sjukhus) tillsammans. Johns Hopkins Hospital öppnade år 1889 och bestod då av två byggnader, varav en, Billings, är försedd med sjukhusets välkända tornhus. Successivt har sedan nya byggnader fogats till de gamla vilket lett till ett stort, labyrintliknande komplex med förbindelsegångar och sammanlänkningar mellan husen. Historiskt sett har många av byggnaderna helt eller delvis finansierats av privata givare, och den senaste tillbyggnaden – Sheik Zayed Building och Charlotte R. Bloomberg Children’s Center – som öppnade i maj 2012 fick stora finansiella bidrag till minne av Sheik Zayed från Förenade Arabemiraten och från Michael Bloomberg, New Yorks tidigare borgmästare. De nya byggnaderna har enbart enkelrum för patienterna, medan det i de äldre byggnaderna även finns flerbäddsrum. I byggnaden Marburg kan patienterna betala för att få vistas i lokaler med en standard som motsvarar ett femstjärnigt hotell med bland annat äkta mattor infällda i hissens parkettgolv.
