Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Kan beta-amyloids aggregeringsprocess manipuleras?

Kan beta-amyloids aggregeringsprocess manipuleras?
Alzheimers sjukdom karaktäriseras av nervcellsdöd i hjärnan och förekomsten av extracellulära amyloida plack som till största delen utgörs av aggregerade amyloid β-peptider (Aβ). I en ny studie har man funnit att molekylen p-FTAA kan förhindra formation av cytotoxiska Aβ-former. Studien presenteras här av Ann-Christin Brorsson, docent i molekylär bioteknik, Linköpings universitet.

Det första symtomet i sjukdomsbilden vid Alzheimers sjukdom är problem med närminnet, men allteftersom sjukdomen fortskrider förlorar personen sin förmåga att utföra även de enklaste vardagssysslor, som att sköta sin hygien, laga mat med mera. En allmän hypotes är att de mindre lösliga aggregaten av Aβ, så kallade oligomerer, är giftiga och orsakar nervcellsdegenerering och att större och olösliga amyloida plack, sombildas i slutet av Aβs aggregeringsprocess, inte har någon giftverkan.1,2 Därför skulle en minskad nivå av Aβ-oligomerer, med hjälp av molekyler som kan störa aggregeringsprocessen, kunna vara ett sätt att förhindra Aβs giftverkan på nervceller. Flera forskningsresultat på en särskild grupp av självlysande konjugerade molekyler, så kallade luminescent conjugated oligothiophenes (LCOs), har visat att dessa molekyler kan binda till
proteinaggregat och ge spektrala egenskaper som skiljer sig mellan olika morfologier på aggregaten.3,4 Av alla LCOs är p-FTAA (penta-formylthiophene acetic acid) den mest karaktäriserade molekylen, som även visat sig ha en förmåga att binda till de mindre oligomera aggregaten av Aβ.5 Denna egenskap hos p-FTAA väckte vårt intresse att undersöka om molekylen kunde förändra Aβs toxicitet. I en studie fann vi att p-FTAA motverkar ackumulering av toxiska Aβ- oligomerer till förmån för bildandet av större och ogiftiga amyloida former, vilket visar att p-FTAA har egenskaper som skulle kunna användas för terapeutiska ändamål.

P-FTAA MINSKAR TOXICITETEN AV Aβ
För att undersöka om p-FTAA kunde påverka Aβs giftverkan exponerades celler för olika aggregerade former av Aβ med och utan tillsats av p-FTAA. Försöket visade att de Aβ-aggregat som bildas tidigt i aggregeringsprocessen har störst giftverkan på cellerna och att gifteffekten avtar för de aggregat som bildas senare i aggregeringsprocessen. I närvaro av p-FTAA ökade överlevnadsgraden för cellerna markant och utseendet på cellerna återgick från att vara kraftigt deformerade till det normala, vilket visade att p-FTAA kan förhindra Aβ- toxicitet.

Läs hela artikeln som PDF

Hortons Huvudvärk – Bra behandling finns men diagnostiken ett problem

Hortons Huvudvärk – Bra behandling finns men diagnostiken ett problem
En intensiv och skärande smärta i och bakom det ena ögat, som även kan rinna och vara rött. Ögonlocket kan hänga eller vara svullet och pupillen är ofta förminskad. På den drabbade sidan kan även näsan vara täppt eller rinna och man svettas ofta i ansiktet. Smärtan kommer i attacker 1–8 gånger per dygn och är så plågsam att man inte kan hålla sig stilla.

En neurolog känner säkert igen beskrivningen av Hortons huvudvärk (”cluster headache”). Erfarenheten visar dock att det i många fall tar lång tid innan patienter med denna ytterst svåra huvudvärk träffar en läkare som lyckas tolka den kliniska bilden och ställa rätt diagnos.
– Kunskapen inom hälso- och sjukvården om migrän – en annan primär huvudvärk – är numera god. Men Hortons huvudvärk, som är mycket ovanligare, är fortfarande rätt dåligt känd, säger docent Ingela Nilsson Remahl, överläkare vid Huvudvärkscentrum inom den neurologiska kliniken på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Parallellt med patientarbetet ingår hon i en forskargrupp vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som forskar om neurovaskulär huvudvärk, främst om Hortons huvudvärk. Ingela Nilsson Remahl sitter även i Svenska Migränsällskapets styrelse och är en eldsjäl som vill sprida huvudvärkskunskap både bland vårdkollegor och i samhället i stort.
– När det gäller Hortons huvudvärk saknas ännu kunskap och rutiner som gör att patienterna hittas tidigt och kan erbjudas adekvat behandling. Det är otillfredsställande, inte minst eftersom det numera finns effektiv behandling som ger god hjälp för de flesta med Hortons huvudvärk, säger hon.

Läs hela artikeln som PDF

Infektioner en av flera riskfaktorer för CP

Infektioner en av flera riskfaktorer för CP
Tidigare trodde man att syrebrist var den främsta orsaken till CP (cerebral pares), vilket lett till ett ökat antal kejsar – snitt världen över. Trots en sexfaldig ökning av antalet kejsarsnitt, har antalet fall av CP inte minskat. Idag anses syrebrist förklara cirka tio procent av fallen. Orsakerna till CP är mångskiftande; de huvudsakliga fynden från en avhandling av Kristina Ahlin, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet, visar att missbildningar, tillväxthämning, infektioner och hypoxi (syrebrist hos barnet) är de dominerande riskfaktorerna hos full gångna barn.

Cerebral pares (CP) är ett samlingsnamn för en grupp av tillstånd där kroppens rörelser, balans och kroppshållning är påverkad.1 De hjärnskador eller avvikelser som orsakar CP kan inträffa när som helst från början av första trimestern (tredjedelen av graviditeten) fram till den tidiga barndomen. CP drabbar ungefär två barn per 1.000 levande födda och är den vanligaste motoriska funktionsnedsättningen hos barn.1 Två av tre barn med CP är födda efter minst 35 veckors graviditet. De flesta barn som är födda i fullgången tid och senare får diagnosen CP är inte neurologiskt påverkade under nyföddhetsperioden. 2 Den motoriska funktionsnedsättningens svårighetsgrad varierar mycket mellan olika barn. Ungefär 60 procent har en mild funktionsnedsättning och går utan hjälpmedel, medan 25 procent har en svår funktionsnedsättning och behöver rullstol. En mellangrupp går med hjälpmedel som rullator eller kryckor.1,3 Cirka 50 procent av barn med CP har även andra funktionsnedsättningar såsom intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi.3 CP klassificeras baserat på dominerande neurologiska symtom och delas in i olika subtyper; spastisk, dyskinetisk och ataxisk CP. Spastisk CP, som utgör cirka 80 procent, medför bland annat att musklerna spänns onormalt vid rörelse, spasticitet, vilket gör det svårt att kontrollera rörelserna. Spastisk CP är i sin tur indelad i spastisk hemiplegi, spastisk diplegi eller spastisk tetraplegi, beroende på vilka delar på kroppen som är påverkade. Vid dyskinetisk CP är rörelserna felaktiga och ofrivilliga. Musklernas spänning, tonus, kan växla omotiverat och nyföddhetsreflexer kvarstå och göra det svårt att utföra ändamålsenliga rörelser. Vid ataxisk CP har barnet problem med att samordna sina rörelser. Såväl rörelsernas precision som kraft blir felaktiga. Barnet har problem med balansen och har ofta en nedsatt muskelspänning, hypotonus.3

Läs hela artikeln somPDF

Genetiken i fokus på MDS Congress 2016

Genetiken i fokus på MDS Congress 2016
Berlin stod som värd för årets 20th International Congress of Parkinson’s Disease and Movements Disorders. Örjan Skogar, överläkare, Parkinson – mot tagningen, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, bidrar här med ett fylligt referat.

Jubileum kan man säga när den 20:e kongressen som fokuserar på Movement Disorders gick av stapeln. Denna gång i en modern kulturstad, Berlin, med mycket nutidshistoria inbyggd i sina raserade murar, återuppbyggda med tysk energi till en dynamisk världsmetropol. 5.500 delegater från ett drygt 50-tal länder, rekordsiffror, mötte upp till välkomstceremonin med klassisk musik och videoklipp från de magiska dagarna då muren föll i november 1989. Att göra en helhetsbedömning av en kongress är nästintill omöjligt med tanke på att man måste selektera sina föreläsningar och varje rapport av detta slag blir därmed en subjektiv beskrivning. Då jag nu följt kongressen vid åtskilliga tillfällen det senaste decenniet är dock det bestående intrycket det skifte i fokus från farmakologisk dominans till snabba banbrytande rön på genetisk nivå som möjliggjorts tack vare modern digital teknologi. Allt snabbare datorer klarar att allt snabbare screena delar av genom. Därigenom ställs också den traditionella diagnostiken inför nya utmaningar då det visar sig att vitt skilda fenotyper mycket väl kan ha gemensamma genotypiska särdrag eller mutationer. Vidare ser man direkta inflöden av vår snabbt förändrade vardag vad gäller trådlös telefoni och internet. Att i resursbesparande syften utrusta patienter med nedladdningsbara ”appar” av olika slag såg vi inte skymten av för ett par år sedan. Det blev en intressant  upptaktseftermiddag med symposier som fokuserade på ”Experimentella strategier vid Movement disorders” med föreläsare som Pedro Gonzales-Alegre från Pennsylvania University, USA. Utvecklingen inom Huntingtons sjukdom med preklinisk, translationell och klinisk forskning pekar på att man ligger i startgroparna för klinisk human forskning efter säkerhetsstudier. I princip är uppgiften att genetiskt tysta vissa sekvenser med RNA-interferens visavi ZFP respektive SCA1. Förhoppningsvis ser man de första humanförsöken med AAV-RNAi och ZFP inom en snar framtid. Givetvis kommer vissa frågor om doser, kombinationsterapier etc först kunna besvaras vid studier på människa. Självklart stora utmaningar i gapet mellan djur- och humanforskning. De genetiska forskningsmålen för Parkinsons sjukdom riktar sig bland annat mot genmutationer i SCA3, SCA6, SCA7 och DYT1. ”Gene silencing” som uttrycket är på engelska – jag tror att vår svenska vokabulär får ge vika för de mer precisa engelska uttrycken – utgör ett starkt verktyg i arbetet med att minska degenerationshastighet i neurala system.

Läs hela artikeln som PDF

Svenska Neurologiveckan 2016 i Örebro

Svenska Neurologiveckan 2016 i Örebro
Måndag 16/5
NORMALTRYCKSHYDROCEFALUS FÖR ST-LÄKARE
Årets Neurologivecka inleddes med en dag helt tillägnad ST-läkarna i neurologi och neurokirurgi och ämnet för dagen var idiopatisk normaltryckshydrocefalus (iNPH), ett sammantaget underdiagnostiserat och underbehandlat tillstånd. Ämnet förelästes gemensamt av Mats Tullberg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Anders Eklund, Umeå universitet, Carsten Wikkelsö, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Elna-Maria Larsson, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Jan Malm, Norrlands universitetssjukhus och Michael Williams, University of Washington, via videolänk från Washington. Prevalensen för iNPH ligger i olika studier kring 2 procent; endast cirka 20 procent av alla patienter diagnostiseras och man beräknar sedan att inte mer än omkring var femte patient shuntbehandlas. Bakgrunden till detta är sannolikt en avsaknad av kunskap i ämnet, svårigheter i diagnostiken samt en utbredd uppfattning om att det saknas evidens för shuntbehandling. Det betonades att det numera finns klass 1 evidens för shuntoperation, att de allra flesta patienterna får en förbättrad livskvalitet, att långtidsresultaten är goda med en bestående förbättring över tid samt att behandlingen är kostnadseffektiv. Patofysiologin vid iNPH presenterades mer som en reversibel metabol störning periventrikulärt, snarare än den tidigare bilden av en tryck-/flödesstörning. Shuntbehandling anses leda till en förbättrad ”arbetsmiljö för hjärnan”. Fokus lades under dagen på komorbiditet i form av cerebrovaskulär sjukdom, där tillstånden troligen går in i varandra och inte ska betraktas som två skilda entiteter. Förekomst av vaskulär komorbiditet ska inte leda till att man avstår utredning eller behandling av dessa patienter, utan det är viktigt att också behandla de vaskulära riskfaktorerna. Vid utredning av iNPH är gängse rutin en initial skiktröntgen som vid typisk bild visar ökad ventrikelstorlek med vida temporalhorn och utplanade sulci över konvexiteten. Därefter genomförs en kompletterande MRT som kan påvisa hyperdynamiskt flöde i akvedukten, samt utesluta andra orsaker till hydrocefalus såsom akveduktstenos och tumör. Ett problem vid utredning av iNPH kan vara avsaknaden av typisk anamnes/ symtomatologi och radiologi, varför det finns ett behov av supplementära, prediktiva tester. För närvarande används framför allt så kallade tap-test och infusionstest samt i enstaka fall externt lumbalt drän.

Läs hela artikeln som PDF