Långtidsdata på effekt och säkerhet med Aquipta som förebyggande behandling vid migrän presenteras av AbbVie på den årliga internationella AAN-kongressen (American Academy of Neurology, som gick av stapeln i Denver i USA i veckan.

• Interimsanalysen av en pågående öppen 156-veckors förlängningsstudie visar på långvarig säkerhet, tolerabilitet och effekt av Aquipta, atogepant, 60 mg daglig tablettbehandling för att förebygga episodisk och kronisk migrän
• 70 procent av patienterna uppnådde ≥ 50 procents minskning av antalet månatliga migrändagar vid vecka 13-16 med bestående effekt under 48 veckors behandling
• Resultaten presenteras på den årliga amerikanska neurologikongressen, AAN
• Aquipta är godkänd som förebyggande behandling vid episodisk och kronisk migrän och ingår i läkemedelsförmånerna för behandling av personer med kronisk migrän som efter optimerad behandling inte haft effekt av eller inte tolererat minst två olika profylaktiska läkemedelsbehandlingar

AbbVie, ett forskande biopharmaföretag, meddelar data från interimsanalysen av en pågående öppen fas-III 156-veckors förlängningsstudie, som utvärderar långvarig säkerhet och tolerabilitet för Aquipta, atogepant, förebyggande daglig tablettbehandling av migrän hos personer med episodisk eller kronisk migrän.Säkerhetsprofilen överensstämmer med vad som tidigare observerats med substansen, och ingen ny säkerhetsdata identifierades. Resultaten stödjer även tidigare observerade effektförbättringar, inklusive minskning av antalet månatliga dagar med akut medicinering.

− Migrän är en funktionsnedsättande neurologisk sjukdom som kan ha en stor inverkan i det dagliga livet, säger Ivana Flais, PhD Med och medicinskt ansvarig för migrän på AbbVie i Skandinavien. Detta är den första rapporten med ettårsdata vid atogepantbehandling hos personer med kronisk migrän. Resultaten ligger i linje med tidigare observerad långtidsdata gällande effekt och säkerhet hos personer med episodisk migrän, vilket visar på möjligheterna att minska antalet migrändagar och behovet av akut medicinering över hela migränspektrumet med hjälp av atogepant.

Studien är en förlängning av fas III-studierna PROGRESS (kronisk migrän) och ELEVATE (behandlingssvikt vid episodisk migrän) och inkluderar personer med i genomsnitt 14,5 månatliga migrändagar. Några resultat från interimsanalysen är:

• Antalet månatliga migrändagar minskade i genomsnitt med 8,5 dagar vid vecka 13-16 och detta var bestående under de första 48 veckorna. Liknande förbättringar observerades för antalet månatliga huvudvärksdagar och antalet månatliga dagar med akut medicinering.
• 70 procent av patienterna uppnådde ≥ 50 procents minskning av antalet månatliga migrändagar vid vecka 13-16 med bestående effekt under 48 veckors behandling.
• Säkerhetsprofilen överensstämmer med vad som tidigare observerats med atogepant 60 mg dagligen, och ingen ny säkerhetsdata identifierades.

Luktsinnet påverkas till stor del av ledtrådar från andra sinnen, medan synsinnet och hörselsinnet påverkas i mycket mindre utsträckning, visar en ny studie från Stockholms universitet publicerad i Journal of Neuroscience.

Människans hjärna ser in i framtiden. Enligt en populär teori om hjärnan är dess huvudsakliga funktion att förutsäga vad som kommer att hända härnäst. Den reagerar starkast på oväntade händelser som inte passar ihop med omgivningens ledtrådar. Mycket av forskningen inom detta område, som kallas prediktiv kodning, har fokuserat på det vi ser, men inte så många vet om andra sinnen, som lukt, fungerar på samma sätt.

Foto: Andrey Popov Mostphotos

För att ta reda på om hjärnan också kan göra förutsägelser om lukter, genomförde forskarna en studie med tre experiment; två av dem var beteendeexperiment och ett var ett experiment med hjälp av hjärnavbildningsmetoden fMRI som utfördes vid Centrum för hjärnavbildning vid Stockholms universitet (Stockholm University Brain Imaging Center, SUBIC).

– Resultatet visar att luktsinnet var ännu mer beroende av ledtrådar än vad synsinnet var. Det här är intressant eftersom många tänker på lukt som något primitivt och reaktivt, när vår forskning visar att luktsinnet i själva verket är proaktivt, säger Stephen Pierzchajlo, doktorand vid Psykologiska institutionen, och huvudförfattare till studien.

Forskningen visar hur viktigt det är för olika sinnen att kunna ta hjälp av korrekta ledtrådar när vi klassificerar olika sinnesintryck.

– Vi har alla upplevt att vi ”hajar till” när det kommer en oväntad lukt, exempelvis när vi går in i någons lägenhet och möts av en den nya lukten. Vår forskning visar att luktsinnet till stor del påverkas av förväntningar, medan synsinnet och hörselsinnet påverkas i betydligt mindre grad, säger Jonas Olofsson, professor vid Psykologiska institutionen, och medförfattare till studien.

Forskarna visar också att när hjärnan försöker identifiera lukter som den inte hade förväntat sig, aktiveras både lukt- och synhjärnan, trots att det inte finns några visuella ledtrådar i uppgiften.

– Lukthjärnan har alltså ett helt unikt sätt att bearbeta lukter och det handlar om huruvida lukterna är förväntade eller inte. Luktsinnet varnar oss för lukter som vi inte hade förväntat oss, och kopplar in synhjärnan, kanske för att kunna se vad det är som luktar. Det är en smart funktion eftersom vi människor är så dåliga på att känna igen lukter om vi inte får ledtrådar, säger Jonas Olofsson.

I experimenten fick deltagarna lyssna på ledtrådar i form av upplästa ord, som till exempel ”citron”, och sedan fick de se en bild eller känna en lukt. De skulle sedan snabbt avgöra om bilden eller lukten stämde överens med ledtråden – om det var en citronbild eller en citronlukt, eller inte alls stämde – till exempel om det var en bild på en ros, och en rosdoft.

– Vi märkte att förväntade bilder och lukter ledde till snabbare beslut, vilket stämmer väl överens med teorin om prediktiv kodning. Vi använde skillnaden i svarshastighet för att jämföra sinnena med varandra – en större fördröjning för oväntade stimuli innebär att sinnet förlitar sig mycket på förutsägelser, säger Stephen Pierzchajlo.

Studien är den första avslutade delen av hans doktorsavhandling.

– Det mänskliga luktsinnet är inte ett reaktivt, utan ett proaktivt sinne. Det använder en unik hjärnstrategi för att bearbeta oväntade lukter för att förstå vad lukterna är, säger Stephen Pierzchajlo.

Artikeln “Olfactory categorization is shaped by a transmodal cortical network for evaluating perceptual predictions” publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Neuroscience: https://www.jneurosci.org/cont…

Fakta om studien
• Tre experiment genomfördes i studien: två beteendeexperiment och ett så kallat fMRI-experiment som görs med hjälp av hjärnavbildningsmetoden fMRI vid Stockholms universitets hjärnavbildningscenter (SUBIC).
• 69 deltagare medverkade i det första beteendeexperimentet. 50 deltagare medverkade i den andra beteendestudien.
• I fMRI-experimentet insamlades och analyserades data från 15 deltagare. Därefter deltog 32 frivilliga i fMRI-delen av studien.
• I alla tre experimenten använde forskarna en uppsättning av fyra välbekanta stimuli: lavendel, syrén, citron och päron. Dessa presenterades upprepade gånger i form av dofter, bilder eller talade ord.

Läs mer om SUBIC, Centrum för hjärnavbildning vid Stockholms universitet. https://www.su.se/subic-centru…

Alzheimerloppet anordnas av Alzheimerfonden för att öka uppmärksamheten kring Alzheimers sjukdom och för att samla in pengar till forskningen. Du kan delta i loppet – var du än befinner er, vare sig du väljer att gå, springa, cykla, simma eller annan pulshöjande aktivitet. Du bidrar till Alzheimerloppets insamling till Alzheimerfonden.
Förra året slog vi rekord i antalet deltagare i vårt Digitala Alzheimerlopp. Det var ett stort engagemang från er privatpersoner, företag men också från kommuner.

Nu är det dags för det Digitala Alzheimerloppet igen och vi hoppas såklart på ännu fler deltagare och ett ännu större engagemang i år. Hjälp till att slå rekord och få in mer pengar till alzheimerforskningen. Du anmäler dig via Alzheimerfondens hemsida, www.alzheimerfonden.se

Alzheimerfondens ambassadör Nina Gunke deltar i Alzheimerloppet. 

Forskningen om den obotliga sjukdomen ALS tar stora kliv framåt. Överläkare Caroline Ingre som noggrant analyserar prover från sina patienter är hoppfull och tror att med tillräckliga satsningar på forskningen har vi snart ett botemedel.

På labbet på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge där överläkare Caroline Ingre håller till trängs provrör med blod och ryggmärgsvätska från de ALS-patienter hon träffar dagligen, med labbutrustning och brummande maskiner. Mitt i allt sitter Anja Finn, biomedicinsk analytiker, och pipetterar ner prover i små brunnar i en platta. Caroline kikar intresserat över hennes axel.

Caroline Ingre, överläkare och ALS-forskare på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge är säker på att man snart kommer att hitta ett läkemedel mot ALS. Foto: Juliana Wolf Garcindo

– En av de stora grejerna som vi gör i vår forskning är att vi tar prover på alla våra patienter som insjuknar i ALS och analyserar dem, berättar hon. Vi letar efter mönster som särskiljer patienterna. Är något ämne förhöjt hos vissa? Finns det något här som inte finns hos friska individer?

Söker orsaken till ALS
ALS är en fruktad men ovanlig sjukdom. Runt 400 patienter drabbas i Sverige varje år, de flesta mellan 60 och 80 år gamla. Bromsmediciner finns, men ger för de allra flesta bara en kort ökning av överlevnadstiden.

Orsaken till ALS är okänd, men det finns många hypoteser. En av dem är att ett protein inne i nervcellerna veckas på ett felaktigt sätt. Runt 10 procent av patienterna bär på ett genetiskt anlag som bidrar till att de utvecklar sjukdomen.

I Caroline Ingres biobank finns nu över 500 prover från ALS-patienter.

– Ett av målen är att hitta ALS-patienterna snabbare. Utopin vore ett enkelt och billigt prov på samma sätt som man gör för att upptäcka till exempel prostatacancer. Men då behöver vi hitta ett ämne, en biomarkör, som är en så pass säker indikator på att det verkligen är ALS det handlar om.

– Jag tror dessutom att det som orsakar ALS och det som driver sjukdomen framåt är två olika saker, två olika processer i kroppen, fortsätter Caroline. Så därför skulle vi behöva hitta biomarkörer för båda de här processerna.

Anja Finn, biomedicinsk analytiker, och Caroline Ingre, överläkare, har analyserat prover från mer än 500 ALS-patienter. Foto: Juliana Wolf Garcindo

ALS drabbar allt fler
Antalet personer som får en ALS-diagnos har ökat något under de senaste 30 åren. Antagligen beror ökningen till stor del på bättre diagnostiska metoder, att sjukdomskriterierna har ändrats något och att vi vet mer om sambandet mellan ALS och andra sjukdomar.

– Vi känner till ökningen men vi vet inte vilka befolkningsgrupper det ökat inom. Därför har vi har faktiskt precis beställt in siffror från Socialstyrelsen för att undersöka om ökningen ser olika ut i olika delar av landet. Man har pratat om att ALS verkar vara vanligare i de norra delarna av Sverige och utmed kusterna. Om det stämmer kan vi börja gräva i om det handlar om gener eller miljö. Vi vill också veta om det ökar mest hos kvinnor eller män, hos unga eller gamla.

Både arv och miljö verkar alltså spela en viktig roll i ALS. Men det är sällan så enkelt att det bara är en enda stark sjukdomsgen som är orsaken.

– Man kan ha fler gener som egentligen är för svaga för att kunna orsaka sjukdom men som tillsammans med andra gener, någonting i miljön som till exempel rökning, ålder eller annat kan trigga igång en händelsekedja i kroppen som räcker för att man ska insjukna.

Det är väldigt individuellt hur länge man lever med ALS. Några får ett par år medan andra lever i flera decennier, det beror på en mängd olika variabler. Caroline Ingre träffar många ALS-patienter i sitt arbete och att berätta om sjukdomens prognos är en del av jobbet.

– Egentligen kan vi idag precisera ganska exakt hur länge en patient förväntas leva med sjukdomen. Men i Sverige är vi trots det väldigt försiktiga med att ge patienten en förväntad levnadstid. För vad händer om den blev kortare än vi trodde? Och hur håller man hoppet uppe när man vet att man bara har tre månader kvar att leva? Samtidigt är det många som uppskattar att få tiden utmätt. Det kan vara mycket som behöver fixas, papper ska ordnas och relationer ska lagas.

Forskarnas största utmaning
Vad skulle du säga att den största utmaningen för ALS-forskningen är idag?

– Det är nog att ALS är en så ovanlig sjukdom, för det gör att det tar lång tid att samla in data till våra studier. Det bästa vore om man kunde ta samma prover som jag gör på alla ALS-patienter i hela Sverige, då hade vi fått riktigt bra data. Men det kostar pengar.

Är det bara pengar som saknas för att forskningen ska gå framåt?

– Till stor del handlar det om att kunna anställa personer som jobbar med forskningen. Jag behöver till exempel en sjuksköterska som åker hem till patienterna och samlar in prover, en biomedicinsk analytiker som utför analyserna här på labbet och en hel del annan personal. Vi behöver såklart utrustning, maskiner och kemikalier. Men flaskhalsen är personalen, det är det som kostar pengar. Bara löner till en forskargrupp kan gå på flera miljoner för att driva projektet i ett år. Därför behövs lite större bidrag så att vi kan vara långsiktiga i vår planering.

Så, när har vi ett botemedel mot ALS?
– Snart! Vi har kommit väldigt långt och gjort många viktiga framsteg. Om man skalar upp och lägger mer tid och pengar på forskningen, då kommer resultatet till slut. Någon av de här läkemedlen som vi testar nu kommer att fungera. Troligen är det så att vi ska kombinera några av de olika behandlingar vi testar nu så att effekten blir att man bromsar upp sjukdomen så pass mycket att den blir en kronisk sjukdom som man kan leva med. Det är målet, och jag tror inte att vi är så många år bort.

Caroline berättar vidare att forskarna vet så otroligt mycket mer om ALS idag än för bara några år sedan, och man bygger hela tiden vidare på den information som finns. När Ingre-labbets första läkemedelsstudie gjordes 2018 fanns det bara en handfull liknande studier gjorda i Sverige tidigare. I år görs minst tio parallella studier samtidigt.

– Forskning är ett pussel och mycket beror på slumpen. Sen gäller det att förstå vilken slump som är viktig att gå vidare med. Vi hittar hela tiden intressanta detaljer, men de betyder ingenting var för sig utan de måste kombineras med andra upptäckter och kunskaper. Då plötsligt ser man sammanhang. Det är lite som att plocka isär en radio. En enstaka mutter säger ingenting om hur radion fungerar, du måste ha alla delarna för att den ska fungera.

Hur känner du inför att jobba med så här svårt sjuka patienter och leverera väldigt tunga besked till dem och deras anhöriga?

– Ibland är det tungt. Och ibland är det jätte jätte tungt och jag känner mig både ledsen och helt slut efter en arbetsdag. Men det är alltid väldigt fina möten med människor och jag kan känna att jag gör väldigt stor nytta. Jag hjälper folk genom den absolut största, känsligaste och mest utsatta tiden i en hel familjs liv. Över tid så ger det mer än det tar.

Hon fortsätter:
– Jag tar mitt jobb på väldigt stort allvar. Med en roll som min har man egentligen inte råd att någonsin ha en dålig dag. Jag kan inte gå ut med mina tjejkompisar och sen vara trött på jobbet dagen efter. Det funkar absolut inte och skulle vara oerhört respektlöst mot mina patienter. Jag är deras trygga person inom vården. Det är en fin och ansvarfull uppgift.

En nationell strategi och en hjärnhälsoplan ”One Brain, One Health”, har lanserats i Italien för att bekämpa neurologiska sjukdomar mellan 2024 – 2031.

Initiativet har presenterats av det Italienska Neurologiska Sällskapet (SIN) och syftar till att minska effekterna av hjärnrelaterade sjukdomar genom att förbättra den allmänna hjärnhälsan inom samhället.

Denna strategi, som är i linje med Världshälsoorganisationens (WHO) globala handlingsplan för epilepsi och andra neurologiska tillstånd, omfattar ett nationellt samarbete mellan hälsovårdspersonal, forskare och socialarbetare. Initiativet stöds av stort politiskt engagemang av hälsominister Orazio Schillaci.

I första hand handlar planen om att öka den allmänhetens medvetenhet om hjärnhälsans betydelse och dessutom stödja forskningen inom neurovetenskap.
Detta innebär att etablera en strategisk forsknings- och innovationsagenda, både på nationell och global nivå.

”One Brain, One Health” markerar en viktig milstolpe för Italien, där landet genom ett gemensamt tillvägagångssätt och starkt politiskt stöd strävar efter att förbättra hjärnhälsan och det mentala välbefinnandet för hela sin befolkning.