Ledare: Är det för få eller precis lagom många neurologer?

Hanna Brodda, chefredaktör Neurologi i Sverige.

Många neurologiska sjukdomar kräver avancerad diagnostik och återkommande möte med en specialist, ofta under mycket lång tid. Som vid diagnoserna ALS, Alzheimers, MS och Parkinsons sjukdom, bara för att nämna de vanligaste. Hur väl det här behovet möts är inte jämlikt fördelat över Sverige.

Socialstyrelsens genomgång av av MS- och parkinsonvården visar på stora skillnader mellan regionerna. I Region Kronoberg och Västra Götalandsregionen får inte ens hälften av patienterna med MS ett årligt återbesök, medan det i Region Stockholm och Region Skåne är omkring 70 procent av patienterna som får ett årligt möte. En återkommande orsak som identifierats är bristen på neurologer. Enligt branschföreningen Svenska Neurologiföreningen har landet 403 kliniskt verksamma specialister i neurologi och 181 verksamma ST-läkare inom neurologi i Sverige under 2025. Dessa siffror baseras på en kort enkät som skickades till en neurolog eller verksamhetschef på varje sjukhus/klinik via Svenska Neurologföreningens kontaktnätverk under perioden januari till september i fjol.

Om bristen på neurologer var kärnan, skulle neurologkartan (antal neurologer fördelade över landet) korrelera väl med Socialstyrelsens karta över förmågan att erbjuda återbesök för patienterna. Men det gör det inte. För patienterna i till exempel Västernorrland är återbesöksfrekvensen bland de högsta i Sverige. I nivå med Stockholm och Skåne, medan kartan över neurologer visar på tre glesa plus vilket innebär tio tjänster som servar hela landet norr om Örnsköldsvik.

Att isolera utmaningen med de nationella riktlinjerna för återbesök till antalet neurologer är alltså inte helt korrekt. Möjligen handlar det snarare om hur vården organiseras. Det kan ändå vara brist på neurologer. Upptäckterna i fältet de närmaste åren kan mycket väl revolutionera hur vi ens tänker på kropp, själ, sjukdomar och behandlingar. Lägg därtill alla de neurologiska sjukdomar som tills alldeles nyligen ansetts terminala, men som plötsligt börjar byta status. Specialistområdet neurologi ser ut att bli en central del av sjukvården för en mycket lång tid framöver.