VON HIPPEL-LINDAUS SJUKDOM – kontroll förlänger livet
VON HIPPEL-LINDAUS SJUKDOM – kontroll förlänger livet
von Hippel-Lindaus sjukdom är en ärftlig sjukdom som orsakar kärlrika tumörer i nervsystemet och ögon botten. Även njurcancer och endokrina tumörer förekommer i hög frekvens. Den genetiska bakgrunden är brokig och flera undergrupper finns. Behandlingen består i de flesta fall av kirurgisk behandling av uppkomna tumörer, men medicinska behandlingar används allt mer som ett led i en sammanhållen behandlingsstrategi. Grunden för framgångsrik behandling är ett effektivt screeningprogram som reducerar morbiditet och mortalitet, skriver Jimmy Sundblom, ST-läkare i neurokirurgi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
1904 beskrev den tyske ögonläkaren Eugen von Hippel en ärftlig form av retinal angiomatos (angiomatosis retinae). 1926 kunde Arvid Lindau, sedermera professor i patologi vid Lunds universitet koppla tillståndet till tumörer i viscerala organ samt cerebellära hemangioblastom. Incidensen av von Hippel-Lindaus sjukdom (vHL) beräknas till cirka 1:36.000 personer, vilket skulle innebära att cirka 150–200 personer i Sverige är drabbade av sjukdomen. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant, vilket innebär att om en person bär på anlaget för sjukdomen kommer statistiskt sett hälften av dennes barn att ärva detsamma, oavsett kön. Penetransen, alltså risken för att anlaget kommer att leda till symtom hos personen som bär det, är hög – vid 65 års åldern har över 90 procent av alla med sjukdomsanlaget något eller flera symtom av detta.
MOLEKYLÄRBIOLOGI OCH GENETIK
Den sjukdomsorsakande mutationen ligger i en tumörsuppressorgen, naturligt nog kallad ”VHL tumor suppressor”. Genen ligger på kromosom 3:s korta arm och kodar för VHL-proteinet som uttrycks i två isoformer: pVHL19 och pVHL30. Proteinet deltar i flera viktiga cellulära signalvägar, bland annat genom minskning av aktivitet i HIF (hypoxiainducible factor) samt hämning av aktiviteten hos signalämnen som NF-kB och cyclin A. Man har kunnat visa att VHLtumörer har aktiverad angiogenes (kärlnybildning) samt aktivering av HIF-signalvägen vilket leder till frisättning av även andra tillväxtfaktorer. I tumörer hos individer med von Hippel-Lindaus sjukdom har man kunnat se att även den friska VHL-allelen har försvunnit, vilket stämmer väl med en ”two-hit”-modell, där alla celler i kroppen bär på en muterad allel, följt av en somatisk inaktivering av den andra allelen i en enstaka cell vilken då ger upphov till en tumör.
