Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Vaccination och infektionsrisk vid MS-behandlingar

Hur optimeras vaccination vid MS under immunmodulerande och immunosuppressiv behandling? I ett webinar, arrangerat av Novartis Neuroscience och Neurologi i Sverige, delade Peter Bergman och Charlotte Dahle evidens och kliniska perspektiv på infektionsrisk, vaccinationssvar och timing, följt av paneldiskussion under ledning av Francesca Trogu. Nedan följer referat från föreläsningarna och delar av diskussionen går att ta del utav i videoformat via länk: Vaccination och infektionsrisk vid MS – digital sammankomst | Novartis Pro Sweden

Peter Bergman, överläkare vid Immunbristenheten, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Charlotte Dahle, specialistläkare i klinisk immunologi och neurologi vid Linköpings Universitetssjukhus och moderator var Francesca Trogu, neurolog vid Centrum för Neurologi i Solna.

Föreläsningen hölls av Peter Bergman, överläkare vid Immunbristenheten, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och verksam vid Karolinska Institutet, som gav en kliniskt orienterad genomgång av infektionsrisk vid B‑cellsbrist vid medfödd immunbrist och vid biologisk behandling, särskilt B‑cellsdepleterande terapi vid multiple skleros (MS).

Bergman inledde med att beskriva hur infektionsmönster vid medfödda antikroppsbrister kan användas som modell för att förstå infektionsrisk även vid förvärvad B-cellsbrist. Upprepade bakteriella luftvägsinfektioner framhölls som ett centralt kliniskt tecken på antikropps- och B-cellsdefekter. Han betonade vikten av att vara uppmärksam på oproportionerligt svåra, långdragna eller ovanliga infektioner även hos vuxna patienter och konstaterade att infektionspanoramat ofta ger viktiga ledtrådar till underliggande immunologisk dysfunktion

Vidare belystes sekundär immunbrist vid anti‑CD20‑behandling. De biologiska mekanismerna bakom behandlingens effekt vid MS diskuterades, liksom orsakerna till att vissa patienter utvecklar hypogammaglobulinemi och ökad infektionskänslighet medan andra inte gör det. Det framhölls att B‑cellsdepletion inte per automatik leder till sänkta IgG‑nivåer och att klinisk uppföljning därför är avgörande, då det i dagsläget saknas tillförlitliga biomarkörer för att förutsäga infektionsrisk på individnivå.

Vaccinationer lyftes fram som en central del av infektionspreventionen. Erfarenheter från covid‑19‑pandemin visade tydligt att även patienter med uttalad B‑cellsbrist kan utveckla ett robust T‑cellsmedierat skydd efter vaccination. Detta har förändrat synen på vaccination i dessa patientgrupper och talar för generös användning av inaktiverade vacciner samt behovet av upprepade doser och individualiserade vaccinationsstrategier.

Handläggningen av infektionskänslighet presenterades som en stegvis strategi där information, livsstilsfaktorer, tidig diagnostik, riktad antibiotikabehandling och i utvalda fall profylax eller immunglobulinsubstitution kombineras utifrån patientens kliniska bild. Beslut om immunglobulinbehandling bör baseras på infektionsbörda snarare än enbart laboratorievärden.

Sammanfattningsvis betonades vikten av ett tvärprofessionellt samarbete mellan neurologi, infektionsmedicin och immunologi. Genom ett strukturerat och individualiserat angreppssätt är det i de flesta fall möjligt att minska infektionsrelaterad morbiditet utan att kompromissa med effekten av sjukdomsmodifierande behandling vid MS.

Vaccinationer och infektionsprevention vid MS under immunmodulerande behandling

Föreläsningen hölls av Charlotte Dahle, specialistläkare i klinisk immunologi och neurologi vid Linköpings Universitetssjukhus. Hon gav en strukturerad och kliniskt relevant genomgång av vaccinationer och infektionsprevention hos patienter med MS, med särskilt fokus på patienter som behandlas med immunmodulerande och immunosuppressiva terapier.

Inledningsvis belystes att både MS‑sjukdomen i sig och flera av de mest effektiva sjukdomsmodifierande behandlingarna är förenade med en ökad risk för allvarliga infektioner. Risken är särskilt uttalad vid anti‑CD20‑behandling, men påverkas även av faktorer såsom ålder, funktionsnedsättning och sjukdomsfas.

De immunologiska grunderna för vaccination gicks igenom med fokus på hur ett skyddande immunsvar byggs upp över tid och således förstärks genom upprepade doser. Vidare diskuterades hur vaccinationssvaret varierar mellan olika MS‑behandlingar. För de flesta immunmodulerande läkemedel kan ett tillfredsställande immunsvar förväntas, medan S1P‑receptormodulerare och anti‑CD20‑terapi ofta är förknippade med nedsatt antikroppsbildning. Däremot kvarstår ofta T‑cellsmedierade svar även när antikroppsnivåerna är låga. Upprepade vaccinationer kan därför bidra till förbättrad serokonversion, vilket talar för en mer individualiserad och ibland mer intensiv vaccinationsstrategi hos dessa patienter. Vad gäller anti‑CD20‑behandling rekommenderades vaccination i första hand före behandlingsstart. Om vaccination behöver ges under pågående behandling bör den, när så är möjligt, planeras sent i dosintervallet och helst vid tidpunkt då B‑celler åter kan påvisas i perifert blod. Dahle framhöll samtidigt att effektiv MS‑behandling inte ska fördröjas av vaccinationsskäl.

Aktuella rekommendationer för specifika vacciner togs upp, däribland pneumokock‑, influensa‑, covid‑19‑, TBE‑, HPV‑ och bältrosvaccination. Inaktiverade vacciner bedömdes generellt som säkra vid immunmodulerande behandling, medan levande vacciner bör undvikas vid pågående immunsuppression. Föreläsningen berörde även vikten av att vaccinera patientens närmiljö för att minska smittexponering hos immunsupprimerade individer. Vaccinationer sattes dessutom in i ett bredare folkhälsoperspektiv, där de lyftes fram som en av de mest effektiva preventiva åtgärderna globalt, näst efter tillgång till rent vatten.

Sammanfattningsvis framhöll Dahle att vaccinationer utgör en grundpelare i omhändertagandet av MS‑patienter som behandlas med immunmodulerande läkemedel. Genom strukturerad anamnes, anpassade vaccinationsstrategier och nära samverkan mellan neurologi och immunologisk/infektionsmedicinsk expertis kan infektionsrisken minskas utan att äventyra effekten av sjukdomsmodifierande behandling.

Klicka för diskussionens höjdpunkter och referat!

SE260311_ 11621810