Så bygger Furuhöjden framtidens sömlösa rehabilitering

Furuhöjden i Täby i Stockholm har i över tre decennier utvecklat ett arbetssätt som först på senare år blivit en självklar del av den nationella diskussionen om god vård: personcentrerad rehabilitering baserad på interdisciplinärt samarbete och sömlösa patientflöden.

Text och foto: Lisa von Garrelts

När vårdkedjor ofta präglas av fragmentering, stuprörstänkande och informationsglapp arbetar Furuhöjden för att knyta samman insatser, yrkeskompetenser och vårdnivåer. Målet: Att patienten, eller gästen som de väljer att säga, ska mötas av ett sammanhållet system där rehabilitering och självständighet står i fokus.

När grundaren Ewa Einerth startade verksamheten på Furuhöjden på 1990-talet gjorde hon det utifrån en övertygelse: att rehabilitering måste byggas runt personen, inte runt systemen. Begreppet personcentrerad vård var då ännu inte etablerad i svensk sjukvård, men Ewa Einerths vision var tydlig.

– Vi ritade en enkel streckgubbe och skrev “gästen i centrum” överst. Det var vår påminnelse om vad allt skulle utgå ifrån. Vi ville skapa ett arbetssätt där alla kompetenser samspelar för att ge patienten bästa möjliga förutsättningar, säger hon.

Synen på patienten som gäst är mer än ett språkbruk. Det är en värderingsmässig markering om bemötande, integritet och delaktighet. En gäst är någon man tar hand om, lyssnar på och utgår ifrån.

I dag består Furuhöjdens hälsogrupp av flera enheter: inneliggande rehabilitering, dagrehab, logoped- och neurologimottagning, Furuhöjden Husläkarmottagning Roslags Näsby och Furuhöjden Företagshälsa – en företagshälsovård som sedan 1980-talet servat hundratals företag. Tillsammans bildar de en helhet där samma filosofi ska genomsyra allt från primärvård till specialiserad neurologi.

Teamarbetet är vardag

Verksamhetschefen Lina Hasselgren beskriver rehabiliteringen som ett ständigt pågående teamarbete där alla professioner bidrar utifrån sin kunskap, men alltid med samma målbild i sikte.

– När en gäst skrivs in gör vi en gemensam bedömning där vi identifierar dennes mål med vårdtiden. Det kan vara allt från att kunna gå i trappor till att klara personlig hygien eller att återfå förmågan att laga mat. Därefter konkretiserar vi i teamet vad som behövs för att nå dit, säger hon.

Teamronden varje morgon är hjärtat i detta arbetssätt. Här deltar neurolog, fysioterapeut, logoped, kurator, sjuksköterska och undersköterska, alla med olika perspektiv, men med förmågan att snabbt skapa en helhetsbild. Neurologen Amir Ahoromazdae kom till Furuhöjden för sex år sedan och är idag medicinsk chef. Han beskriver teamkulturen som något helt eget:

– Första tiden var jag förvånad över hur flytande gränserna var. Alla sitter tillsammans, hjälper varandra i vardagssituationer och har ständig tillgång till förstahandsinformation om gästens utveckling. Det ger en helt annan precision i rehabiliteringen.

Även vardagliga aktiviteter ses som träning – att resa sig ur sängen, gå till matsalen eller ta sig till toaletten är ofta minst lika värdefullt som schemalagd träning.

Ewa Einerth fyller i:

– Träning måste inte vara en grupp i ett aktivitetsrum. Det kan vara en promenad i trädgården för att plantera fröer. Det viktiga är att det motiverar och är meningsfullt för gästen.

Motivation genom flexibilitet

Neurologiska diagnoser innebär ibland hjärntrötthet, nedsatt initiativförmåga och svårigheter att hålla fokus. Därför bedöms motivation redan vid remissgranskningen – som en förutsättning för att rehabiliteringen ska ge resultat.

– Vi kan ibland vänta några dagar innan gästen skrivs in, för att se om energinivån stiger. Motivation är avgörande, säger Amir Ahoromazdae.

Under vårdtiden kan motivationen skifta, och då krävs kreativitet från teamet.

Lina Hasselgren berättar:

– Om en gäst inte orkar gå till gympapasset kanske hon ändå orkar gå ut till terrassen. Det är vår uppgift att hitta de vägarna, att göra träningen möjlig. Det krävs också en miljö där medarbetarna vågar tänka kreativt och där allt inte måste följa ett förutbestämt schema.

På varje rum finns en whiteboardtavla där mål och delmål skrivs upp. Det synliggör utvecklingen, stärker självförtroendet och påminner både gäst och personal om riktningen.

Avlastning av akutsjukvården och att undvika glapp

Furuhöjden har totalt 44 vårdplatser för inneliggande rehab fördelat på tre avdelningar, varav 14 är reserverade för patienter med neurologiskt rehabiliteringsbehov. En central del av uppdraget är att avlasta akutsjukvården genom att ta emot patienter så snart de bedömts som medicinskt stabila.

– Rehabilitering handlar om att ge verktyg för att komma hem. Ingen ska känna sig utslängd med hjälpmedel och oklara instruktioner. Vår funktion är att skapa trygghet och självständighet, säger Hasselgren.

En viktig del av Furuhöjdens vision är att minska de informationsglapp som kan uppstå vid övergångar mellan vårdgivare. Hit remitteras patienter främst från akutsjukhusen efter stroke men även patienter med MS, Parkinsons, polyneuropatier och andra neurologiska tillstånd vårdas här.

Ett egenutvecklat digitalt program hjälper inskrivningssköterskorna att optimera flödet och undvika tomma vårdplatser. Samtidigt har verksamheten valt att ta bort vissa moment som skapar dubbelarbete, som exempelvis att göra nya fysioterapeutbedömningar när patienten redan nyligen genomgått motsvarande på akutsjukhus.

– Varför göra samma bedömning två gånger på ett dygn? Det är belastande för patienten och dyrt för samhället, säger Amir Ahoromazdae.

– Vi försöker bryta dubbelarbetet genom att använda den information som faktiskt finns. Det handlar om att ha god dialog med de vårdenheter som remitterar patienter till oss. Precis som vi ska ha en bra dialog med efterföljande instanser så att vi säkerställer att de får all den information de efterfrågar från oss.

När patienter går vidare till neuroteam eller dagrehab har Furuhöjden nära kontakt för att säkerställa att planeringen är tydlig och språket gemensamt. Detta är särskilt viktigt eftersom många patienter fortsätter sin rehabilitering under väldigt lång tid – ibland livet ut.

Rehabilitering som håller

Utöver det kliniska arbetet deltar Furuhöjden i flera forsknings- och utvecklingsprojekt. Bland annat studier kring Parkinsons på rehabcentret och CI-träning för strokepatienter i samarbete med GIH och Neurocampus. CI-träningen, som bygger på intensiv upprepning av rörelser på den svagare sidan, har visat mycket goda resultat. Furuhöjden har länge samarbetat med fysioterapeuten Annika Sefatsson, som varit banbrytande inom området i Sverige.

– Rehabilitering måste utvecklas. Patienternas behov ändras, tekniken ändras och kunskapen växer. Vi behöver vara med i den utvecklingen, säger Amir Ahoromazdae.

Information och teknik skapar nya möjligheter

Digitalisering och AI börjar också ta plats i verksamheten. På neuromottagningen används ”Tandem”, en svenskutvecklad AI-baserad puck som för journalanteckningar. När samtalet är avslutat gör pucken, som legat med på bordet, en sammanfattande anteckning som man granskar direkt och godkänner.

– Det gör oss mer närvarande i mötet eftersom vi inte behöver anteckna parallellt och vi spar tid. Ytterligare en kanske lite oväntad effekt är att vi behöver vara mycket tydliga och informativa när vi talar för att AI-pucken ska förstå oss. Något som givetvis gagnar patienten direkt, berättar Amir Ahoromazdae.

Strukturella hinder och avtal som måste följa utvecklingen

När samtalet kommer in på framtiden pekar alla tre på behovet av att vårdens avtal behöver utvecklas i takt med den kliniska verkligheten.

– Många av dagens avtal är byggda i stuprör och speglar inte hur vårdkedjorna faktiskt fungerar, och de är inte anpassade för ett tvärprofessionellt arbetssätt, säger Ewa Einerth.

Ett exempel är spasticitetsbehandling efter stroke eller ryggmärgsskada – ett område där Sverige ligger långt efter internationellt och där behandlingar som botox kan ge livsförändrande förbättringar.

– Vi underbehandlar och det beror delvis på hur avtalen är utformade, förklarar Amir Ahoromazdae.

Samtidigt är dialogen med Region Stockholm god.

– Regionen är duktig på att ha dialog med verksamheterna inom varje område. Det är det större paraplyet som skulle behöva förändring för att bli bättre på att se vilka avtal som kan komma att behövas framgent, vilka avtal som kan förändras och inte minst att det interdisciplinära synsättet för att främja sömlösa flöden ska kunna passa in i avtalen, säger Ewa.

Men alla tre ser rörelser i rätt riktning. Politiker talar alltmer om behovet av att koppla ihop avtal, skapa flexiblare strukturer och tillåta konsultationer över vårdgränser.

Sömlöshet som framtidsmål för gästens bästa

Furuhöjden fortsätter nu att arbeta för att skapa ännu mer sömlösa patientflöden mellan sina verksamheter. Den grundläggande tanken är lika enkel som den var från början: vården ska anpassa sig efter patientens behov, inte tvärtom.

– Rehabilitering är inte en avslutande fas utan en process som kan pågå under lång tid. Därför måste vi skapa system där varje nästa steg är tydligt och sammanhängande, förklarar Lina.

Ewa Einerths streckgubbe från 1990-talet, med orden Gästen i centrum överst, har visat sig mer än relevant. Den blev en föraning om en vårdfilosofi som i dag allt oftare lyfts fram som framtiden.

På Furuhöjden har den redan varit verklighet i över trettio år.

44 vårdplatser

På Furuhöjden finns totalt 44 vårdplatser för inneliggande rehab fördelat på tre avdelningar. Avd 1 har 17 vårdplatser för framför allt ortopedisk rehab, avd 2 har 13 vårdplatser för framför allt neurologisk rehab, och avd 3 har 14 vårdplatser för framför allt kirurgisk och thoraxkirurgisk rehab.