Kollapsande kärl i halsen när vi står upp
Kollapsande kärl i halsen när vi står upp
Det är sedan tidigare känt att vener i halsen faller ihop, eller ”kollapsar”, när vi ställer oss upp från en liggande till en upprätt kroppsposition. Forskning från Umeå har nu visat att denna kollaps kan spela en avgörande roll i regleringen av trycket i hjärnan i denna position. Detta samband kan ha betydelse för diverse neurologiska sjukdomar där misstankar om en störning i hjärntrycket föreligger, och kan även bidra med viktig kunskap för att förstå de synrubbningar som drabbar astronauter efter längre vistelser i tyngdlöshet. Läs mer i denna artikel av Petter Holmlund, Umeå universitet.
Denna artikel berör mitt avhandlingsarbete som jag
försvarade den 31 mars 2019 vid Umeå universitet. Avhandlingen
är en del i ett större projekt som leds av professor Anders
Eklund och professor Jan Malm, Umeå universitet. Det
övergripande projektet är finansierat av svenska Rymdstyrelsen
och Vetenskapsrådet.
VENKOLLAPS I HALSEN
I liggande kroppspositioner dräneras vanligtvis det mesta av blodet från hjärnan genom halsvenerna vena jugularis interna som leder blodet tillbaka till hjärtat.1 I denna kroppsposition är trycket i vensystemet positivt och ungefär lika överallt (=centrala ventrycket) vilket blåser upp jugularvenerna, och resistansen för flöde är låg genom dessa kärl. När vi sedan ställer oss upp från en liggande position, vill gravitationen driva/omfördela vätska och vävnad nedåt, vilket ger upphov till hydrostatiska effekter i kroppen (vätskepelare bildas), och trycket i jugularerna sjunker. När trycket i jugularerna till slut sjunker under det omgivande atmosfärstrycket kollapsar dessa ytliga vener. Denna kollaps ökar flödesresistansen i venerna, och en betydande del av blodet omdirigeras till andra parallella flödesvägar, såsom vertebralvenerna.1,2 Denna ökade venresistans gör också att ventrycket i jugularerna hålls runt atmosfärsnivå och ventrycket i huvudet sjunker därför betydligt mindre än vad det annars hade gjort [Figur 1].3 Eftersom venöst blod delar det begränsade utrymmet i kraniet med hjärnvävnad, cerebrospinalvätska och arteriellt blod, samt att cerebrospinalvätskan som omger hjärnan absorberas till det venösa blodet, spelar denna regleringsfunktion en viktig roll för det intrakraniella trycket.
