Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Neurologidagarna 2021 – Virtuellt möte 19–21 maj

Neurologidagarna 2021, Sveriges viktigaste årliga möte anordnat av Svenska Neurolog föreningen (SNF) har genom tiderna genomgått ett antal namnbyten. Först var det Vårmötet, de senaste åren Neurologiveckan och i år ”Neurologidagar” i ljuset av pandemin. Shala Ghaderi Berntsson, docent vid Institutionen för neurovetenskap Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset, bidrar här med en sammanfattning från detta virtuella möte.

”Neurologidagar 2021” gick av stapeln under tre vackra vårdagar 19–21 maj. Årets event som var kortare än tidigare ägde rum virtuellt och på digitala mötesplattformer. Representanter från SNF samt sällskapen vid respektive session hjälpte till att skapa diskussionsforum i anslutning till föredragen. I årets program på det virtuella kongresscentret
såg man föreläsningarna live. Dessvärre fanns det i år inget utbildningsutrymme för omvårdnadspersonal eller vårdadministratörer. Detta blev en helt ny erfarenhet både för SNF som arrangerade mötet, för föreläsare samt deltagarna. Mötet var sponsrat av ett flertal större läkemedelsföretag bland annat Roche, Teva, UCB, Allergan, Biogen, Sanofi Genzyme med flera.

Glädjande nog var deltagarsiffran kring 200 personer, dock färre än vid tidigare åren då programmet enbart var riktat till läkargruppen. Vid varje session närvarade kring 65–90 neurologer. Programmets innehåll skulle vara tillgängligt 2 veckor efter avslutat event, vilket är en stor fördel för att kunna fånga upp det man inte hinner med under de korta och intensiva mötesdagarna.

ONSDAG 19 MAJ
INTRODUKTION
Mötet inleddes av Johan Zelano, ordförande för SNF som hälsade alla välkomna och förklarade varför det är viktigt med årliga möten. Syftet är att förmedla de senaste rönen inom neurologi samt att träffas och utbyta erfarenheter och skapa nätverk. Detta är årets ”event” för neurologer och SNF satsade stort för att upprätthålla mötet om än i virtuell form. Han uppmanade deltagarna att ta del av utställarinformationen och gå till montrarna samt besöka chattrummen (PNS och CNS) för att hålla igång diskussionen och nätverket. Vidare välkomnade han förslag på förbättring och innehåll till mötet i nästa år. Han informerade och välkomnade medlemmarna till SNF:s årsmöte som var planerad samma eftermiddag. Avslutningsvis betonade han vikten av att få medlemmarnas åsikter och engagemang i neurologföreningen som arbetar för neurologins utveckling i Sverige.

Ett detaljerat schema jämte länken till mötet skickades till deltagarna några dagar innan mötet. Vid anslutning till mötet öppnades en websida med olika rum bland annat huvudscen, PNS, CNS, mingelrum, samt olika utställarskyltar som man kunde välja att besöka. Mycket smidigt och lätt att hitta och det gav en känsla av att man verkligen befann
sig fysiskt på plats och kunde gå runt till olika rum. Samtidigt fanns det moderatorer vid varje session från respektive sällskap som höll igång diskussionerna och förmedlade frågorna som kom in via chatten till föreläsarna. Några styrelsemedlemmar valde att vara synliga på chatten i mingelrummet för att besvara frågor och träffa kollegor under mötets gång.

Under alla pauser, om än ibland något för korta, uppmanades publiken att besöka utställarna där en läkemedelsrepresentant var närvarande för frågor och diskussion. Modern och vilsam musik spelades bakom skärmen under pauserna. Tekniken med hjälp av företaget Vivenius fungerade utmärkt, förutom vid några enstaka tillfällen i början. Totalt sett och utifrån rådande omständigheter får man säga att det blev en minnesvärd upplevelse och inte minst en guldgruva vad gäller inhämtande av nya rön och uppdateringar inom samtliga viktiga neurologiområden. Den sociala delen med att träffa kollegor, utbyta erfarenheter, nätverka, och gemensam middag fick dessvärre ingen plats i årets neurologidagar av förklarliga skäl med pandemins överhängande skugga, men inte desto mindre var det vetenskapliga programmet av högsta kvalitet och sällskapen gjorde en utmärkt arbetsinsats.

ST-dagen med temat Neuroonkologi inträffade 26 april. Ett detaljerat program med omfattande och multidiscipl inära föreläsningar (neurolog, neurokirurg, arbetsterapeut, radiolog, logoped samt patientrepresentant) presenterades och avslutningsvis diskuterades det viktiga temat ”vem tar hand om doktorn?”

Läs hela referatet

Här finns hjälp att tillbaka i livet komma

När FrykCenter i värmländska Torsby öppnade för 43 år sedan var tidigare statsminister Tage Erlander en av grundarna. Den ickevinstdrivande stiftelsen bedriver medicinsk rehabilitering där helhetssyn och teamarbete är några av fundamenten.

Du går hemifrån som vanligt en morgon. Så händer något som gör att livet ställs på ända och villkoren för din tillvaro är väldigt annorlunda när du kommer tillbaka hem flera månader senare. För många blir FrykCenter ett viktigt steg på vägen att greppa den nya situationen. Här bedrivs medicinsk rehabilitering inom ryggmärgsskadevård, men också runt neurologiska sjukdomar och skador, multitrauma/-ortopedi och långvarig smärta. Vanligast är patienter med ryggmärgsskador, stroke, traumatiska hjärnskador och MS.

Rehabiliteringsassistenten Ilona Persson har varit med redan från start. 1978 skruvade hon ihop möblerna inför centrets premiäröppnande, och här har hon stannat kvar.
– I början hade vi mycket trafikskadad ungdom och omvårdnad. Det övergick så småningom i rehabilitering och teamarbete runt patienterna, så att de ska kunna återgå till livet och arbetet. Skillnaden mellan då och nu är väldigt stor. Förr hamnade många på långvården efter en skada, oavsett ålder, nu finns det boenden eller så åker man hem till sitt eget, med stöd från kommunen. Jag träffar så många olika patienter och ser framstegen, säger hon.

NÄRA SAMARBETE MED SJUKHUSET
På FrykCenter finns internatplatser för 16 patienter. En nyskadad patient med ryggmärgsskada kan stanna längre tid, medan en rehabiliteringsperiod på tre till fyra veckor är vanligast
för patienter med andra diagnoser. Barn och ungdomar med funktionshinder på grund av cerebral pares eller medfödd/ förvärvad skada intensivtränar under speciella temaveckor. Patienterna kommer huvudsakligen via remisser och sina regioner – samarbete finns med Region Värmland, Västra Götaland, Vårdval Stockholm och Dalarna – men också försäkringsbolag, kommuner och privatpersoner kan boka plats.

Specialistläkaren Kristina Lindgren är en av tre rehabiliteringsläkare. Läkarna har halva sin arbetstid här, övrig tid är de på plats på neurologi- och rehabiliteringskliniken vid Karlstads centralsjukhus.
– Det är en fördel att arbeta på båda platserna. På sjukhuset kan vi bedöma vilka som är lämpliga att komma hit och samarbetet runt patienterna blir lättare. Här är det mer renodlad rehabilitering och inte så mycket fokus på medicinska frågor, patienterna har redan fått sin diagnos, säger hon.
– Vi följer regionens ryggmärgsskadade på uppdrag från Region Värmland, så FrykCenter har ett helhetsansvar där läkaren ingår. Vårt uppdrag är tvådelat; rehabilitering här för nyskadade och ett fortsatt anpassat liv då de kommer hem med uppföljande kontroller och rehab-perioder. Patienter med andra sjukdomar och skador där vi inte har helhetsansvar är här en tid, sedan skickar vi remissvar och rapporterar till hemortens rehab-personal när det är möjligt.

Läs hela artikeln

Opålitliga nervceller?

Grunden för alla hjärnans funktioner utgörs av hur nervcellerna fungerar. Eftersom nervceller i huvudsak bara skickar information mellan varandra blir en kritisk aspekt att för stå hur den informationsöverföringen går till. En opålitlighet i informationsöverföringen kan till exempel skapa en variation som gör att vårt beteende blir mindre stereotypt, mindre dator- eller maskinlikt, och mer ”biologiskt”. Denna variation kan vara till fördel genom att sänka risken att våra tankar hela tiden hamnar i samma hjulspår, vilket kan driva kreativitet och på så sätt ge bättre problemlösningsför måga. Martin Nilsson, RISE Research Institute of Sweden, och Henrik Jörntell, Lunds universitet, har nyligen utfört en grundlig analys och rekonstruktion av hur signalerna som skickas mellan nervcellerna skapas och har på så sätt kunnat ge en helomfattande bild av hur signal överföringen fungerar.

MYSTISKA VARIATIONER I UTSIGNALEN
Det har länge spekulerats i hur nervceller, eller neuroner, representerar och överför information, men det finns fortfarande ingen riktig konsensus. Det är välkänt att utsignalen från en typisk neuron består av en följd spänningspulser (spikar eller aktionspotentialer). Avstånden mellan dessa spikar kan variera kraftigt, men hur variationen uppstår har varit oklart. Enligt den klassiska Hodgkin-Huxley-modellen,1 som erbjöd den första systematiska förklaringen av hur en neuron fungerar i signalöverföringen (ledde till ett Nobelpris 1963), borde variationen kunna härledas till variationer i insignalerna,
men genom att farmakologiskt blockera insignalerna till neuroner visar det sig att variationen i utsignal kvarstår, trots avsaknaden av insignal! Den stora frågan är: Hur uppkommer dessa variationer och vad betyder de egentligen?

EMPIRISKA KONTRA MEKANISTISKA MODELLER
De flesta neuronmodeller är empiriska eller fenomenologiska, eftersom detta gör att modellen lätt kan anpassas till experimentella data. Om inget annat fungerar kan parametrar adderas tills modellen överensstämmer tillräckligt bra med data. Nackdelen med detta tillvägagångssätt är att en empirisk modell inte kan förklara neuronens funktion. Det finns alltid en risk att vi har missat någon viktig egenskap hos neuronen som inte är uppenbar. En tillfredsställande förklaring kräver en mekanistisk modell, som istället baseras på neuronens underliggande biofysikaliska maskineri.2 Det är dock
svårt att hitta en detaljerad mekanistisk modell som ger tillräckligt hög noggrannhet. Idealet är förstås att finna en mekanistisk modell som överensstämmer lika bra med mätdata som den bästa empiriska modellen.

TREDELNING OCH SLUMPMÄSSIGHET
Vi använde den cerebellära purkinjeneuronen [figur 1a] som modellsystem. Biologiska experiment visade på ett tidigt stadium att neuronen filtrerar bort högfrekventa insignaler, så det var tydligt att högfrekventa komponenter i utsignalen måste ha genererats internt. Efter omfattande experiment och räkningar [se faktaruta] fann vi att neuronens utsignal kan beskrivas väl med en enkel mekanistisk modell som bara använder tre fria parametrar. En central observation är att Hodgkin-Huxley-modellen måste delas upp i tre kammare (”compartments”) och tillåta slumpmässighet (stokasticitet). Uppdelningen i visas i figur 1b, där den första, distala kammaren utgörs av de delar av dendritträdet som ligger avlägset från soma; den andra, proximala kammaren av soma och närliggande delar av dendritträdet; och den tredje kammaren (AIS-kammaren) av axonens initialsegment. Slumpmässigheten verkar orsakas av att vissa kaliumkanaler i neuronens membran öppnas och stängs på ett slumpartat sätt under inflytande av termodynamiskt brus. Denna slumpmässighet förstärks och får makroskopiska effekter på utsignalen.

Läs hela artikeln

Teleneurologi efter pandemin – vad kan vi vänta oss?

Pandemin har fungerat som accelerator för distanskonsultationer inom sjukvården och neurologkliniker världen över har förändrat sina arbetssätt. Är detta det nya normala? Johan Zelano, neurolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har läst en ny bok om världen efter pandemin och undrar: Vilken roll får teleneurologin?

Pandemin har förändrat arbetssätt på svenska neurologkliniker. Patientmöten sker nu regelmässigt på telefon eller video, likaså morgonmöten, undervisning och fortbildning. Digitalisering är samtidigt tillbaka som sjukvårdsmodeord. Redan för tio år sedan talades det om sammankopplade journaler. Dessutom skulle patientdata samlas in automatiskt och kommuniceras till en handlingsberedd sjukvård. Hälsomässiga och samhällsekonomiska vinster hägrade. Så värst mycket blev det inte av de visionerna. Istället har vi nu fått en helt annan sorts digitalisering – brådstörtad omställning till fjärrkontakt. Är istället detta den stora digitala transformationen av sjukvården?

Professor Scott Galloway vid New York University beskriver i boken Post Corona (2020) hur pandemin kommer att påverka bland annat sjukvården. Utifrån hans specialområden
– ekonomi, varumärken och teknologi – spås stora förändringar. Den spridning av underhållning, arbete och tjänster till hemmet som pandemin accelererat har även omfattat sjukvården. Nu finns ingen väg tillbaka. Allt fler kommer att vilja sköta vårdkontakterna hemifrån. Trenden förstärks av att teknologijättarna samtidigt behöver sjukvårdssektorns pengar. Galloway rangordnar amerikanska industrier efter inkomststorlek och ser att sjukhus, sjukvårdsförsäkringar och läkemedel dominerar. Så mer digital hälsa kommer det bli. Det finns helt enkelt ingen annan bransch det storleksmässigt är meningsfullt för Amazon eller Google att ge sig på. Dessutom, menar Galloway, är den amerikanska sjukvården mogen för att transformeras med digitala tjänster. Patientupplevelsen är ofta dålig och kostnaderna har exploderat utan ökad kvalitet, vilket är två tydliga signaler på att omdaning kommer. Amerikaner kommer att älska nya aktörer, eftersom förhållandet till existerande försäkringsbolag och vårdgivare är uruselt. För den som kan erbjuda förbättrad användarupplevelse och en känsla av revolt finns stor potential.1

VAD SKER INOM NEUROLOGIN?
Det som sker i det stora landet i väst kommer ofta till oss, så det är nog läge att fundera. Vad innebär egentligen Galloways spaning för neurologin? Grunden är att patientens interaktion med sjukvården flyttas till hemmet så ofta det går. Videobesöken är därmed här för att stanna. Snart väntar även provtagning, andra diagnostiska tester och enklare behandlingar i hemmet. Logistik är ju något teknologijättar gör väldigt bra.

Redan före pandemin beskrev översiktsartiklar hur teleneurologi skulle kunna ge större räckvidd för neurologisk vård.2 Syftet var då antingen att sprida neurologi till den som annars inte hade tillgång, eller förbättrad neurologisk vård genom tekniska framsteg. Får Galloway rätt kommer pandemin att bredda användningen av teleneurologi. Den distanssjukvård han ser i covid-19:s kölvatten har inte som främsta mål att kompensera brister i jämlik tillgång till vård eller att göra sjukvården medicinskt bättre. Snarare handlar det om bekvämlighet, bättre patientupplevelse och effektivisering. Mot den bakgrunden kan det vara intressant med en liten teleneurologisk översikt. Vad har man provat att göra på distans i vår specialitet?

Läs hela artikeln

Infektioner i tonåren kan öka risken för MS

Svåra infektioner under tonåren kan innebära en ökad risk att drabbas av MS senare i livet, enligt en ny studie.

– Det handlar framför allt om infektioner i hjärnan och ryggmärgen, men även i luftvägarna, säger Scott Montgomery, professor vid Örebro universitet.

MS är en neurologisk sjukdom som angriper det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Orsaken till MS är inte helt känd, men man tror att både ärftliga genetiska och personliga egenskaper samt miljöexponeringar kan påverka risken att utveckla sjukdomen.

I tidigare studier har Scott Montgomery, professor i klinisk epidemiologi och biostatistik vid Örebro universitet, funnit ett samband mellan hjärnskakning eller lunginflammation under tonåren och en ökad risk för att drabbas av MS senare i livet.

Den nya studien visar att även infektioner i centrala nervsystemet, alltså hjärnan och ryggmärgen, under tonåren ökar risken för att drabbas av MS med 180 procent.

– En infektion i det centrala nervsystemet verkar kunna trigga den autoimmuna processen, alltså att det egna immunsystemet attackerar en del av kroppen, vilket också är det som händer vid MS, berättar Scott Montgomery.

Tonåren – en känslig period

Forskarna såg även ett samband mellan svåra andningsinfektioner i tonåren och MS. Tonåringar som vårdats på sjukhus för andningsinfektion löper en ökad risk på 51 procent att drabbas av MS.

– Det är viktigt att poängtera att bara en liten minoritet av de som drabbas av allvarliga infektioner under tonåren kommer att utveckla MS. Men studien ger stöd för teorin att tonåren är en period då man är extra känslig för exponeringar kopplade till risken att drabbas av MS. Infektioner i barndomen (före 11 års ålder) innebär dock inte en ökad risk att utveckla sjukdomen senare i livet, säger Scott Montgomery.

Studien är ett samarbete mellan forskare vid Örebro universitet, Karolinska institutet och University College London.

Vetenskaplig artikel:

Hospital-diagnosed infections before age 20 and risk of a subsequent multiple sclerosis diagnosis.