Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Epilepsicentrum i Göteborg

Till Centrum för högspecialiserad epilepsisjukvård, i dagligt tal Epilepsicentrum, remitteras personer från hela Sverige och även Danmark med svårbehandlade former av epilepsi.

Sedan Epilepsicentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg öppnade i november 2019 har all kompetens runt epilepsi samlats under ett tak. Eller snarare två. På Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sahlgrenska, finns ett team för vuxna patienter, och på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Drottning Silvias barnsjukhus, sluter ett annat upp runt barnen. De två teamen arbetar tätt tillsammans. Även om Epilepsicentrum är relativt nytt har epilepsisjukvården länge varit framstående i Göteborg, vilket redan tidigare lett till att högspecialiserad epilepsisjukvård utsågs till ett av två profilområden för Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Epilepsi är ett heterogent tillstånd kopplat till många andra sjukdomar. Epilepsicentrums fokus är svåra epilepsier och komplexa behandlingar, främst epilepsikirurgi men också ketogen kost, vagusnervstimulering och individuella högspecialiserade behandlingar. Vi har länge varit drivande i att barn- och vuxenvården ska arbeta tillsammans då många barn, framför allt de med svårbehandlad epilepsi, fortfarande har epilepsi då de blir vuxna, säger Centrumföreståndare professor Kristina Malmgren.

Epilepsiverksamheten vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har under flera decennier arbetat aktivt med svenska nationella epilepsikirurgiregistret. Här finns data över de som opererats i Sverige sedan registrets start 1990, tillsammans med långtidsuppföljningar upp till 25 år.

– Patienterna följs upp regelbundet så vi ser hur det går på sikt. Personer som överväger epilepsikirurgi – vilket ju är ett oåterkalleligt ingrepp – behöver ha noggrann information såväl om chanserna för anfallsfrihet eller påtaglig förbättring både på kort och lång sikt som om riskerna för komplikationer. Vi kan nu ge sådan information grundad på 30 års svenska erfarenheter, säger Kristina Malmgren.

– För att kunna stötta patienterna måste vi även förstå de kvalitativa aspekterna bättre, hur patienternas och deras anhörigas liv påverkas, säger docent Tove Hallböök, biträdande centrumföreståndare och verksamhetsöverläkare på barnneurologen.

– Vår forskning är otroligt handfast och vi kan ge råd som är grundade på evidens. En patient som känner sig trygg mår bättre och vi jobbar även nära patientföreningar och intresseorganisationer. I ett nystartat forskningsprojekt ska vi intervjua vuxna patienter som varit anfallsfria minst fem år efter epilepsikirurgi om hur de ser på att sluta med sin medicinering. Det är en komplex bild där en del varit angelägna om att sluta med medicinen, medan andra hellre fortsätter då de är oroliga för anfallsrecidiv. I dag har vi har inget bra underlag för att ge patienterna tydliga råd.

Hälften av de opererade är helt anfallsfria efter tio år. En studie visar att fyra av tio vuxna och så många som åtta av tio anfallsfria barn då har slutat med sin medicin.

– Hos barn utan annan bakomliggande sjukdom, där epilepsifokus kan opereras bort och som blir anfallsfria har den plastiska hjärnan möjlighet att utvecklas. I en annan studie har vi visat att de som vuxna blir yrkesverksamma i samma utsträckning som alla andra. Anfallsfria vuxna fortsätter arbeta i stor utsträckning.

 

NU KAN VÅRDEN BLI MER JÄMLIK
De nationella riktlinjerna för vård av epilepsi 2019 slår fast att epilepsivården i Sverige är bristfällig och ojämlik. När patienter från hela Sverige och även Norden nu kan remitteras till Epilepsicentrum för bedömning bidrar det till ökad kunskap och spetskompetens, men också en mer jämlik vård.

– Det hålls regelbundet nationella videokonferenser där fall med svårbehandlad epilepsi diskuteras, vilket hjälper till att jämna ut tillgången till högspecialiserad epilepsivård i Sverige. Det har varit en fantastisk utveckling, säger Kristina Malmgren.

Även arbetet med att utveckla digitala vårdbesök som påbörjades före coronapandemin har utökats snabbt. Personer med svårbehandlad epilepsi som remitteras från olika delar av landet kan göra vissa vårdbesök digitalt, vilket underlättar för dem med lång resväg.

Epilepsicentrum representerar Sverige i det europeiska referensnätverket för ovanliga och komplexa epilepsier – Epi- CARE – där 28 sjukhus från 13 länder tillsammans arbetar för att förbättra Europas epilepsivård. Även här hålls regelbundna videokonferenser för att diskutera med kollegor.

– EpiCARE öppnar dörren till hela Europa. Om vi vid en nationell videokonferens diskuterat ett patientfall och kommit fram till att vi behöver fler synpunkter kring diagnostik och behandlingsförslag än vi kan ge i Sverige kan vi lyfta diskussionen till en EpiCARE-konferens. På så vis får svensk epilepsisjukvård tillgång till hela Europas expertis. Med hjälp av det europeiska nätverket kan familjer där barnet har en komplex epilepsi få en second opinion och läkaren får stöd i sitt beslut, säger Tove Hallböök.

– Just nu är EpiCARE i färd med att lansera ett register för ovanliga och komplexa epilepsier där länder i hela EU ingår. På så sätt kan vi lättare identifiera exempelvis ovanliga genetiska tillstånd. Tillsammans har vi ett patientunderlag för randomiserade kontrollerade studier av nya behandlingar där det inte finns tillräckligt många deltagare i enskilda länder men däremot inom EpiCARE:s upptagnings- område. Detta skapar bättre förutsättningar för att identifiera nya behandlingsmöjligheter, säger Kristina Malmgren.

Läs hela reportaget

Vid Parkinsons sjukdom ökar kostnaderna med sjukdomens svårighetsgrad

Hittills har få studier gjorts som undersökt den ekonomiska bördan av Parkinsons sjukdom i relation till sjukdomens svårighetsgrad. I en nyligen publicerad studie kopplades läkar- och patientrapporterade uppgifter om sjukdomsbördan från ett patientregister samman med administrativa data kring utskrivna recept och alla patientbesök i primärvård och specialiserad öppen- och slutenvård. Författarna fann att Parkinsons sjukdom är förknippad med höga kostnader, som ökar avsevärt allt eftersom sjukdomen progredierar.

PARKINSONS SJUKDOM I DEN ÅLDRANDE BEFOLKNINGEN

Parkinsons sjukdom är en kronisk och progressiv neurologisk sjukdom som inte kan botas. Med en åldrande befolkning ökar förekomsten av Parkinsons sjukdom, och under den se- naste generationen har den globala bördan av Parkinsons sjukdom mer än fördubblats.1 Parkinsons sjukdom är för- knippad med stora samhälleliga kostnader2,3 och har en stor inverkan på hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL)4 vilken för- sämras när sjukdomen fortskrider. Sjukdomen kännetecknas av motoriska symtom som skakningar, stelhet och svårigheter med gång, balans och koordination, men också icke-motoriska symtom såsom dregling, förstoppning, ortostatiskt blodtrycksfall, röstproblem, depression, ångest, sömnproblem, hallucinationer och demens. I svåra stadier kan personer med Parkinsons sjukdom ha svårt att ta hand om sig själva och behöver då omfattande formell vård – hemtjänst, hemsjukvård, institutionsvård – och informell vård, det vill säga obetald vård utförd av familj och vänner.

Hittills har få studier undersökt den ekonomiska bördan av Parkinsons sjukdom i relation till sjukdomens svårighetsgrad, inte minst utifrån ett samhällsperspektiv där både direkta och indirekta kostnader inkluderas. I en nyligen publicerad studie i Acta Neurologica Scandinavica5 analyserades kostnader och resursanvändning vid Parkinsons sjukdom utifrån svårighetsgrad mätt med Hoehn & Yahr-skalan. Detta är en vanlig skala för klassificering av sjukdomsprogression med skalsteg från (1) ”Endast motoriska symtom i ena kroppshalvan” till (5) ”Rullstolsburen eller sängbunden om inte hjälpt”.6 Kostnaderna presenterades också som procentandel av vaken ”off”-tid, vilket hänvisar till perioder på dyg- net med dåligt svar på levodopabehandling, vilket orsakar förvärrade sjukdomssymtom. Dessa svårighetsnivåer är i linje med nuvarande hälsoekonomiska modelleringspraxis för interventioner vid Parkinsons sjukdom, där Hoehn & Yahr och off-tid är de mest använda måtten på hälsostatus.

UNIKA SVENSKA DATA
Studien baserades på det svenska patientregistret för Parkinsons sjukdom, PARKreg, länkat till administrativa register.5 PARKreg har utvecklats av SWEMODIS i samarbete med Svenska Neuroregister sedan 2012 och innehåller information om diagnos, behandlingar och utfall i form av kliniska data och patienternas HRQoL. PARKreg innehåller för närvarande information om 8 200 patienter med Parkinsons sjuk- dom. Registret ger en unik möjlighet att analysera real-world data eftersom observationer i PARKreg speglar svensk klinisk praxis (det vill säga datan uppstår när patienter besöker sin neurolog, i motsats till en protokollstyrd studie).

Sveriges system med unika personnummer gör det möjligt att koppla kvalitetsregister, som PARKreg, till andra register med administrativa data på individnivå. Detta skapar en unik kombination av patientrapporterade uppgifter om HRQoL, läkarrapporterade data om klinisk svårighetsgrad och i stort kompletta administrativa data kring resursanvändning, kostnader, behandlingsmönster och samsjuklighet.

I vår studie inkluderades patienter i PARKreg med idiopatisk Parkinsons sjukdom i Region Skåne, en relativt stor region som utgör cirka 13 procent av den totala svenska befolkningen. Uppgifterna kopplades till det nationella läkemedelsregistret som innehåller nära 100 procent av alla uthämtade läkemedel på recept och Region Skånes vårddatabas som innehåller alla vårdbesök i primärvård och specialiserad öppen- och slutenvård.

Patientrapporterade data om formell vård, informell vård, transporter och sjukskrivningar samlades in från PARKreg. Uppgifter om formell vård omfattade bland annat information om patienten vistats på ett äldreboende, uppskattat antal timmar per vecka med hemtjänst eller personlig assistans, antal besök i hemsjukvården och användning av elrullstol eller elskoter under det senaste året.

Uppgifter om informell vård omfattade antalet timmar per vecka som en familjemedlem hade avstått från arbete eller fritid för att ta hand om sin anhöriga. Information om transporter omfattade antal, typ och längd på transporter till vårdbesök under det senaste året. Patientrapporterade data om långtidssjukskrivningar och sjukersättning samlades också in.

Vårdkontakter omfattade alla kontakter med primärvård, specialiserad öppenvård och slutenvård som registrerats med diagnoskoder för Parkinsons sjukdom. Kontakterna omfattade besök, slutenvård, brev och telefonsamtal med alla slags vårdprofessioner som läkare, sjuksköterskor och fysioterapeuter. Alla uthämtade läkemedel på recept av antiparkinsonläkemedel inkluderades.

Läs hela artikeln

Startar Alzheimers sjukdom inuti nervcellerna?

Amyloid-beta-peptiden är essentiell i utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Men de amyloida placken är nog inte lika viktiga. Det menar Tomas Roos, doktorand vid Lunds universitet och ST-läkare inom neurologi vid Skånes universitetssjukhus i Lund, som här berättar varför.

Alzheimers sjukdom är en progressiv neurodegenerativ demenssjukdom. Den börjar vanligen med sämre korttidsminne som i början kan avskrivas som vanlig glömska. Minnet fortsätter dock att försämras och även exekutiv förmåga och orientering förfaller, detta kallas mild kognitiv svikt. Alzheimers sjukdom går sedan över i manifest demens då dagliga aktiviteter som att handla eller laga mat inte kan utföras självständigt, minnesproblemen är påtagliga och till sist, i sjukdomens sena stadier, blir även tal och grundläggande motorik påverkat. I slutet är den sjuka helt och hållet beroende av andra.

Över 30 miljoner människor lider av Alzheimers sjukdom, cirka 100.000 bara i Sverige, och med en globalt åldrande befolkning kommer siffran öka. Alzheimers sjukdom är och kommer vara en enorm börda, framför allt i lidande men även i form av stora vårdkostnader för samhället.

AMYLOID-BETAS ROLL VID ALZHEIMERS SJUKDOM

Neuropatologiskt kännetecknas Alzheimers sjukdom av två olika proteinaggregat. Neurofibrillära trassel (neurofibrillary tangles) av proteinet tau inuti nervcellerna och amyloida plack, som huvudsakligen består av peptiden amyloid-beta utanför cellerna. Alla dominant nedärvda former av Alzheimers sjukdom beror antingen på en större amyloid-beta-produktion och/eller amyloid-beta som har lättare att aggregera. I kontrast till detta kan mutationer i tau orsaka neurodegenerativa sjukdomar men inte Alzheimers sjukdom. Vidare, är en sänkning av amyloid-beta-mängden i likvor en av de första biomarkörförändringarna vid Alzheimers sjukdom, många år innan demensutveckling. På basen av detta formulerade man amyloid-kaskadhypotesen. Nämligen att deponeringen av de amyloida placken var grundorsaken till Alzhei- mers sjukdom som i sin tur orsakade tauinlagringen, synaps- förlusten och neuronförlusten som gav demens. Det finns dock frågetecken kring amyloid-kaskadhypotesen.

Mängden amyloida plack i hjärnan hos den sjuka har svag till ingen korrelation till graden av demens och lokalisationen av placken har ingen korrelation till fenotypen av sjukdomen. Det finns till och med många med stora mängder plack i hjärnan utan större kognitiv påverkan; dock kommer nog dessa människor utveckla kognitiv nedsättning med tiden. Man har också utvecklat djurmodeller för Alzheimers sjukdom, framför allt möss. Dessa möss har genmodifierats för att uttrycka mänskligt amyloidprekursorprotein (proteinet som amyloid-beta-peptiden klyvs ifrån, ofta kallat APP) och flera alzheimerorsakande mutationer. Mössen utvecklar plack tidigt och rikligt, mycket mer än hos människor. Mössen blir också kognitivt påverkade men inte i närheten av lika dåliga som vi människor blir.

Det är alltså tydligt att amyloida plack på egen hand inte verkar orsaka så stor skada. Under det senaste decenniet har man också utvecklat många experimentella antikroppsbehandlingar riktade mot amyloid-beta. Många har framgångsrikt reducerat placken men ingen av dem har haft någon vidare effekt på demensutvecklingen. Den senaste, aducanumab, fick ett kontroversiellt godkännande av FDA (amerikanska läkemedelsmyndigheten). Adu- canumab hade misslyckats att nå sin primära end-point, att stävja demensutvecklingen, men post-hoc-analys visade en möjlig liten effekt. Det är minst sagt misstänkt när enbart en subgrupp som analyseras post-hoc får positiva resultat. Oavsett, så är aducanumabs rapporterade effekt mot demens fortfarande sämre än den hos acetylkolinesterashämmare som redan används som symtomatisk lindring.

Läs hela artikeln

American Epilepsy Society 75th Annual Meeting Chicago, 3–7 december 2021

Efter fjolårets heldigitala konferens genomfördes det 75:e årsmötet för det amerikanska epilepsisällskapet (AES) i Chicago den 3–7 december. Viktiga teman var pandemin, kardiovaskulär samsjuklighet, artificiell intelligens och långtids-EEG. Johan Zelano, neurolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, rapporterar här från mötet.


Chicago välkomnade
de över 3.000 fysiska AES-deltagarna med varmt och vackert höstväder. Under mötets gång mulnade det dock betänkligt, parallellt med rapporter om allt hårdare covid- 19-restriktioner i Europa. Pandemin märktes förstås även i USA, där smittskyddsåtgärderna ur ett svenskt perspektiv var långtgående. En färgmarkering på mötets namnskylt indikerade hur nära bäraren ville vara andra människor. Ansiktsmask var obligatoriskt, liksom vaccinverifiering. Trots detta var glädjen över ett fysiskt möte påtaglig och stämningen på många sessioner uppsluppen. När Mike Sperling, chefredaktör för Epilepsia, presenterades passade panelens ordförande på att klaga över den berömda tidskriftens hårda krav och att hennes manuskript ideligen refuserades. Sperling höll helhjärtat med och förklarade att samma sak nyss hade hänt honom själv, två gånger.AES (American Epilepsy Society) är den nordamerikanska motsvarigheten till Svenska Epilepsisällskapet och som sådan medlem i International League Against Epilepsy. ILAE:s ordförande Helen Cross talade via länk från Storbritannien, vars karantänsregler gjort resande alltför omständligt. Hon redogjorde för ILAE:s påverkansarbete, bland annat det nya globala målet ”90– 80–70”: 90 procent av personer med epi- lepsi ska veta att de har en behandlings- bar hjärnsjukdom; 80 procent ska ha tillgång till effektiva, billiga och säkra antiepileptiska läkemedel och 70 procent av dem som behandlas ska uppnå anfallskontroll.

COVID-PANDEMIN
Under pandemin ställde många amerikanska epilepsivårdgivare om till distanssjukvård och på några sessioner utbyttes lärdomar av detta. Från ett stort pediatriskt centrum i Michigan rapporterades om goda erfarenheter – man hade väsentligen samma proportion akuta inläggningar, planerade utredningar och terapirevisioner efter distansbesök som efter vanliga sådana. En viktig faktor var sannolikt att man redan före pandemin arbetat med telemedicin. En annan talare beskrev situationen för ett mindre sjukhus, helt utan etablerad telemedicin före pandemin.

Där hade man inte lika goda erfarenheter och pekade på bland annat administrativa svårigheter. Amerikanska försäkringar mot felbehandling och läkarlegitimationer är delstatsbaserade, så beroende på var patienten befinner sig krävs olika tillstånd. Under inledningen av pandemin gällde federala nödregler, men de var nu avskaffade och läkare därför oroliga för att råka praktisera utan tillstånd. Att få betalt för telemedicin upplevdes också krångligare än för fysiska besök. Frågan är komplex. Samtidigt som vissa sjukhus inte fått betalt, påtalades att det amerikanska justitiedepar- tementet uppskattar att 1,4 miljarder dollar troligen belastat de allmänna försäkringarna med missvisande eller bedrägliga räkningar för telemedicin under pandemin.

Läs hela artikeln

De bygger artificiella nervceller

För första gången har forskare visat att en artificiell organisk neuron, en nervcell, kan integreras med en artificiell organisk synaps i en levande växt. Såväl neuronen som synapsen byggs av tryckta organiska elektrokemiska transistorer.

En liten elektrisk puls från den artificiella nervcellen kan få bladen på den köttätande växten Venus flugfälla att slutas, trots att ingen fluga fastnat i dess käftar. Organiska halvledare Venus flugfälla Noah Elhardthar förmågan att leda både elektroner och joner, och kan därför efterlikna växtens eget system. I det här fallet är det en liten elektrisk puls på mindre än 0,6 V som inducerar den jonpuls, aktionspotential, som får växten att sluta sina blad.

 

Talar samma språk

– Vi valde Venus flugfälla för att tydligt kunna visa hur vi kan styra det biologiska systemet med det artificiella organiska systemet och få dem att kommunicera på samma språk, säger Simone Fabiano, universitetslektor och forskningsledare inom organisk nanoelektronik, Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, Campus Norrköping.

Forskargruppen vid Linköpings universitet var år 2018 först med att få fram komplementära och tryckbara organiska Forskarna har visat att tusentals organiska kemiska transistorer kan tryckas på en liten yta på en tunn plastfolie. Thor Balkhedelektrokemiska kretsar, det vill säga med polymerer av både n- och p-typ som leder negativa respektive positiva laddningar. Därmed blev det också möjligt att bygga tryckbara komplementära organiska elektrokemiska transistorer.

Gruppen har sedan optimerat de organiska transistorerna så att de kan tryckas i tryckpress på en tunn plastfolie. Tusentals transistorer kan nu tryckas på ett liten bit substrat.

Tillsammans med forskare i Lund och Göteborg har gruppen med hjälp av de tryckta transistorerna lyckats efterlikna det biologiska systemets neuroner och synapser. Resultatet är publicerat i ansedda Nature Communications.

Jonkoncentrationen får systemet att reagera

– För första gången använder vi här transistorns förmåga att koppla om baserat på en viss koncentration av joner för att modulera spikningsfrekvensen, säger Padinhare Cholakkal Harikesh, postdoktor vid Laboratoriet för organiska elektronik.
Spikningsfrekvensen ger den signal som får det biologiska systemet att reagera.

– Vi har även visat att kopplingen mellan neuronen och synapsen har ett lärande beteende, så kallad Hebbiansk inlärning. Information lagras i synapsen som gör signaleringen allt effektivare, säger Simone Fabiano.

Biokompatibla och mjuka

Förhoppningen är att artificiella nervceller i framtiden ska kunna användas för känsliga mänskliga proteser, implanterbara system för att mildra neurologiska sjukdomar liksom inom mjuk intelligent robotik.

– Vi har tagit fram jonbaserade neuroner, liknande våra egna, som kan kopplas till biologiska system. Organiska halvledare har många fördelar, de är biokompatibla, biologiskt nedbrytbara, mjuka och formbara. Det krävs bara låga spänningar som är helt ofarliga för såväl växter som ryggradsdjur, intygar Chi-Yuan Yang, även han postdoktor vid Laboratoriet för organisk elektronik.

Forskningen har finansierats via bland andra Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för strategisk forskning och regeringens strategiska satsning på avancerade funktionella material, AFM, vid Linköpings universitet.

 

Huvudförfattarna till artikeln i Nature Communications, från vänster forskningsledaren Simone Fabiano, postdoktorerna Chi-Yuan Yang och Padinhare Cholakkal Harikesh samt univetsitetslektor Deyu Tu, samtliga verksamma vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet. Foto: Thor Balkhed

Artikeln: Organic Electrochemical Neurons and Synapses with Ion Mediated Spiking
Padinhare Cholakkal Harikesh, Chi-Yuan Yang, Deyu Tu, Jennifer Y. Gerasimov, Abdul Manan Dar, Adam Armada-Moreira, Matteo Massetti, Renee Kroon, David Bliman, Roger Olsson, Eleni Stavrinidou, Magnus Berggren, Simone Fabiano, Nature Communications 2022, doi 10.1038/s41467-022-28483-6